Jag jobbar med webbutst... Vadå?

Inom kort kommer vi att lansera en ny webbutställning för Hallwylska museets räkning. Eller ska vi det? Ja, lansera ska vi. Frågan är om det är en "webbutställning" vi lanserar, eller vad man borde kalla den digitala sammanställning av ord och bild som snart dyker upp på Hallwylskas webbplats.

Vi har nyligen börjat arbeta med "webbutställningar", eller om vi ska kalla dem "digitala utställningar", på allvar och har inte så mycket konkreta resultat att visa upp än, men flera produktioner på gång. Utställningen om Erik XIV på Livrustkammarens webb är det senaste publicerade exemplet. Eller är det en utställning? Det kanske snarare är en "fördjupning". Det saknas vokabulär.

Jag tror att begreppet "utställning" i digitala sammanhang leder tanken fel. Åtminstone jag hamnar direkt i det fysiska rummet, jag tänker på föremål och bilder som besökaren kan vandra omkring bland. Den digitala utställningen behöver en definition och kanske ett nytt namn (även om jag inte har något bra exempel på lager - än).

Jag tänker att en digital utställning skiljer sig från andra digitala uttrycksformer genom att den:

• Kretsar kring ett begränsat tema.
• Består av ett noggrant urval och inte bara är en uppräkning av exempelvis museets alla svärd.
• Är formgiven på något vis, i stället för att bara vara en bildsatt artikel.
• Utgör en avgränsad enhet, ett virtuellt rum. Besökaren ska veta när hen går in i utställningen och när hen går ut. 

En digital utställning ska, enligt min mening, inte vara en webbadaptering av en fysisk utställning. Då förlorar man den fysiska utställningens speciella fördelar men vinner ingenting av de möjligheter som webben erbjuder. I stället bör man försöka ta vara på den frihet i förhållande till rummet som webbutställningen ger. Den kan kommunicera med andra webbsidor, genom länkar, och mellan sina egna delar. Den kan erbjuda flera nivåer av kunskapsinnehåll av olika svårighetsgrader. Den kan visa närbilder av oåtkomliga föremålsdelar som inte syns på ett föremål i en monter och den kan låta oss zooma in så nära att vi får detaljer som inte syns med blotta ögat och ge oss en upplevelse som är "verkligare än verkligheten". 

Vilka svårigheter möter vi då, som producenter av digitala utställningar? En stor utmaning är förstås att fånga besökarens intresse - och hålla kvar det. Det är mycket lättare att lämna en virtuell utställning än en fysisk. Den genomsnittliga webbesökaren har kort tålamod och måste snärjas snabbt och effektivt. Formgivningen blir viktig, tilltalet likaså. Vi vill väcka nyfikenhet och lust att upptäcka. Navigeringen är också en vital faktor. Det måste vara lätt att förstå hur informationen är strukturerad och hur man förflyttar sig. Samtidigt så får det gärna finnas en viss känsla av att jag som besökare är en upptäckare. Att jag hittar information som ingen annan har sett. Informationen kan med fördel ligga i ett par-tre nivåer, av olika fördjupningsgrad, så att den som är extra intresserad kan gräva lite mer och får en större belöning.

Allt detta är mer en intentionsförklaring än ett recept på hur man gör en lyckad - ja, vad ska det heta nu då? Låt oss kalla det webbutställning eller digital utställning så länge. Åtminstone i Sverige så befinner sig de museala webbutställningarna fortfarande i spädbarnsstadiet och vi har en bra bit kvar innan det finns ett rikt spektrum av förebilder att inspireras av. Arbetet nu liknar mer en exkursion genom okända marker. Nu har vi gett oss in i djungeln, nu måste vi ta oss vidare.

Fortsättning följer...

//Sara

LSH:s remissvar på PSI-utredningen

För en vecka sedan, den 15 augusti, var det sista dagen att lämna remissvar på PSI-utredningen, Ett steg vidare - nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar. I vårt svar fokuserar vi på de frågor som rör oss som museer och vi sammanfattade våra åsikter så här:

LSH vill inledningsvis välkomna utvidgningen av PSI-direktivet till att även omfatta arkiv, bibliotek och museer. Vi ser allmänhetens tillgång till och vidareutnyttjande av sektorns handlingar som en del av vårt uppdrag. Med de undantag som ges till sektorn i betänkandet anser dock LSH  att PSI-lagen inte kommer att påverka utvecklingen i önskvärd takt.

LSH tillstyrker att inkludera arkiv, bibliotek och museer i PSI-lagen.

LSH tillstyrker att avgifter för att tillhandahålla offentliga handlingar regleras och begränsas.

LSH anser att om myndigheter får ta ut avgifter som täcker allt arbete övergår finiseringen för uppdraget till tredje part och därmed riskeras att avsikten med PSI-direktivet uteblir.  

LSH tillstyrker att handlingar som tillhandahålls av myndigheter ska få vidareutnyttjas.

LSH anser att handlingar bör tillhandahållas i maskinläsbart format för att ytterligare underlätta vidareanvändning.

LSH tillstyrker att myndigheter och kommuner elektroniskt ska publicera förteckningar över de handlingar som kan vidareutnyttjas.

LSH anser att Riksarkivet är en väl vald myndighet för att ansvara för att hålla andra myndigheters förteckningar tillgängliga i en gemensam portal.

LSH avstyrker att handlingar ska förmedlas genom föreslagen portal, och föreslår länkade data som ett bättre alternativ till handlingar i en portal.

LSH avstyrker att ett undantag införs för arkiv, bibliotek och museer i att ge exklusiva rätter.

LSH avstyrker att arkiv, bibliotek och museer ska ges undantag till skyldigheten att ange rättighetsinnehavare vid avslag om vidareutnyttjande pga URL.

LSH tillstyrker utredningens förslag om att ta fram en checklista för att utforma databaser med hänsyn till integritets- och säkerhetsaspekter.

Läs gärna hela vårt svar! Det finns här.

/Karin

Informationsdag om hur museer kan sprida sina bildsamlingar på Wikimedia Commons

Det börjar närma sig ett år sedan vi publicerade en stor del av våra bildsamlingar på Wikimedia Commons. I oktober 2013 publicerades ca 20 000 bilder med fria Creative Commons-licenser - licenser som tillåter såväl icke-kommersiell som kommersiell användning av bilderna ifråga.

Vi ville helt enkelt sprida våra digitala samlingar så stort och så långt som möjligt runt om i världen, och Wikimedia Commons möjliggör en fantastisk spridning av bildsamlingarna. Ni kan läsa mer om projektet på Wikimedia Commons samt i tidigare blogginlägg. 

Som ett led i det pågående samarbetet mellan centralmuseerna och Wikimedia Sverige bjuder vi in till en informationsdag där vi kan berätta mer om hur man publicerar museers bildsamlingar på Wikimedia Commons. Vi kommer att berätta och svara på frågor om projektet ifråga, övergripande kring förutsättningar och möjligheter, och mer detaljerat kring det konkreta och praktiska arbete som krävs för att få till en publicering av bilder i stor skala.

Från Wikimedia Sveriges sida deltar Axel Pettersson, projektledare för GLAM och André Costa, GLAM-tekniker. Från LSH:s sida deltar Karin Nilsson, chef för enheten Digitala museet, och Fredrik Andersson, digital samordnare på samma enhet. 

Mötet hålls tisdagen den 16 september på Livrustkammaren (Slottsbacken 3 i Stockholm) klockan 10. 

Alla som är intresserade av hur man kan sprida museers bildsamlingar på Wikimedia Commons är välkomna på denna informationsdag! 

Maila dock till digitalamuseet@gmail.com och berätta om ni kommer senast torsdagen den 11 september så vi vet hur många det blir, och sprid gärna detta blogginlägg till alla som kan vara intresserade.

AthenaPlus-projektet går framåt

I februari i år nådde AthenaPlus-projektet som vi deltar i en stor milstolpe. Mer än 800.000 metadataposter har laddats upp till portalen europeana.eu. Av dessa har vi bidragit med strax över 5000 föremålsposter. Projektet, som lanserades i mars 2013, vill bidra till att göra Europas rika kulturarv mer tillgängligt. 

Prestationen är ett stort steg på väg mot att förverkliga projektmålet – att bidra med 3,6 miljoner metadataposter till Europeana .

En annan del av projektet handlar om att stödja utvecklingen av nya applikationer och verktyg för att arbeta med, bearbeta, förbättra och tillgängliggöra digitalt kulturarv. Nästa steg för oss i projektet blir att testa och utvärdera ett av dessa verktyg – MOVIO. MOVIO kan användas för att skapa såväl digitala utställningar som appar och är alltså ett verktyg för att tillgängliggöra vårt kulturarv digitalt.

Som ni förstår blir det en intressant höst för oss i AthenaPlus-projektet. Utöver det spännande arbete som pågår här på hemmaplan väntar också nästa AthenaPlus-möte som går av stapeln i Rom i början av oktober. Då får vi en chans att träffa våra projektpartners runt om i Europa. 

Ja, fortsättning följer, helt enkelt! Och glöm inte att titta på våra föremål på Europeana.

/Linnéa

Amerikanskt museiguld

I söndags var Digitala museet på plats i Seattle för att ta emot American Alliance of Museums pris MUSE Award i klassen Open. Priset tilldelades Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet för vårt arbete med Öppet bildarkiv.

Karin Nilsson och Fredrik Andersson med prisplaketten. 

Motiveringen på prisplaketten lyder: 

Gold MUSE Award  

In Recognition of the 

Highest Standards of Excellence 

In the Use of Media & Technology

For

Open

Open Image Archive Opens up 40,000

Swedish Images

Vi på Digitala museet är givetvis omåttligt stolta att vi har belönats med detta stora, internationella pris för allt det hårda arbete som föregick Öppet bildarkiv. Och priset kändes lite extra gott, när det uppdagades att ingen av de andra nominerade i klassen ansågs leva upp till den standard som krävdes för silver- eller bronsmedalj. Dessutom fanns det andra prisklasser, där det bara delades ut silver och brons, eftersom ingen nominerad ansågs kvalificerad för guldmedaljen. Ett FINT pris, med andra ord!

Gustav III:s maskeraddräkt

En av de bilder som vi har lagt ut på Wikimedia Commons har fått utmärkelsen Featured picture! Vi är väldigt stolta och glada över att våra bilder kommer till användning och att de som har röstat tycker att bilden är bra.

Den togs av vår fotograf Göran Schmidt 2006 som tillsammans med konservator Johanna Nilsson riggade maskeraddräkten. Dräkten har bara fotograferats några få gånger och länkar till digitaliserade glasplåtar ser man längst ner på filen på Commons. Den är väldigt speciell, unik och skör och tas inte ofta ur sin monter på Livrustkammaren.

2006 pågick ett ventilationsprojekt på Livrustkammaren då delar av ventilationsrören byttes ut och bättre klimat skapades i montrarna. Då passade vi på att katalogisera och fotografera delar av samlingen som hade stått på samma plats sedan museet flyttade in 1978.

Arrangemanget av maskeraddräkten tog flera dagar och flera konservatorer var inblandade. Johanna berättar att de diskuterade fram och tillbaka om masken skulle hängas upp framför "ansiktet" eller om det såg för läskigt ut med tanke på att det inte finns någon människa inuti som dräkten sitter på. Vi ser att resultatet av diskussionen blev bra.

På senare tid har Erik Lernestål tagit nya fantastiska bilder av maskeraddräkten men de har han lyckats ta genom monterglaset. Inte sedan 2006 har dräkten varit ute för fotografering. Tur då att bilden är så uppskattad!

/Karin

Vi har gett oss pang på massfotograferingen igen...

...och först i kön står bössor! Snart fylls arkivet med nya högupplösta bilder på skjutvapen. Här följer lite bilder på hur det kan se ut under ett photo shoot. Nästan alla vapnen är vackert dekorerade vilket gör arbetet ännu roligare, dock stundtals smått distraherande.

Intendent och producent Sara står redo att lyfta av geväret så att nästa vapen kan hängas upp

Fotograf Erik och Digital samordnare Linnéa spanar in resultaten

Dags för nästa i tur

 (pun intended)
//Amanda