Vem är egentligen närsynt?

Hallwylska museet på Google Art Project

I slutet av förra veckan publicerade Dagens Nyheter en ny artikel i sin serie om Museerna och framtiden Närsynt virtuellt världsmuseum vilken handlar om Google Art Project och de samlingar som visas där. Dan Jönsson diskuterar frågor som

hur demokratiskt det är när denna (digitala, min anmärkning) tillgänglighet styrs och administreras av världens förmodligen mäktigaste informationsföretag? På vilket sätt, och framför allt på vilken grund, ger det i längden Google inflytande över vad som visas, samlas, diskuteras?

Det låter som om Dan Jönsson tror att digitaliseringen av museernas samlingar helt riktas mot förhoppningen om att få visa dem på Google Art Projects plattform och att Google därmed dikterar villkoren för att kunna visa museernas samlingar bara hos sig. En ganska besynnerlig tanke. Jag kan betryggande försäkra Dan Jönsson om att Google har absolut noll inflytande över vad som visas, samlas eller diskuteras på museerna. Dan Jönsson missar nämligen en, eller flera, viktiga poänger. Ingenting på Internet finns bara på ett ställe. Det kan inte ens Google rå på, ens om de ville. Om ett museum väljer att dela sina digitala samlingar på valfri plattform kommer de att spridas. Det är poängen! En digital reproduktion av en målning kan delas, spridas och användas i hur många led som helst. Hela världen kan få ta del av den till skillnad från de, i relation sett, ganska få personer som tar sig fysiskt till ett museum.

En virtuell rundvandring på Hallwylska museet

Lika frågande ställer jag mig inför Dan Jönssons resonemang om

föreläsningar, seminarier och virtuella guidningar. Vilka museer kan - och vill - i det långa loppet försvara sin integritet inför dessa enorma exponeringsmöjligheter?

Menar Dan Jönsson att det finns en motsättning mellan integritet och exponering? Är det dåligt att de personer som inte kan besöka våra fysiska museer, på grund av fysiskt avstånd, funktionsvillkor eller andra förutsättningar, ändå har möjlighet att virtuellt gå runt i museerna? Är tillgänglighet till vårt gemensamma kulturarv av ondo?

Porträtt av drottning Kristina tillskrivet David Beck. Ca 1647-1651.

Nej, jag håller inte med Dan Jönsson. Vi är glada över att människor över hela världen kan ta del av de samlingar som våra tre museer förvaltar. Vi hjälper gärna till och underlättar människors tillgång till konst på många olika sätt. Denna mycket högupplösta bild, ur Livrustkammarens samling, av Becks porträtt av drottning Kristina som ligger på Google Art Project ligger också på vår webbplats och på Wikimedia Commons och förhoppningsvis på en hel mängd andra ställen också. Bilden är licensierad med Public Domain och är fri för alla att använda. Precis så som det ska vara.

Karin Nilsson, enhetschef Digitala museet vid Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet

LIDO, MINT & AthenaPlus

Under torsdag och fredag förra veckan anordnades en workshop om LIDO och MINT här i Stockholm inom ramen för AthenaPlus-projektet. Nationalmuseum, som också medverkar i projektet, stod värd och ett trettiotal intresserade personer från institutioner i Sverige medverkade.

LIDO är det xml-schema som vi använder då vi levererar vår data till Europeana i AthenaPlus-projektet och MINT är verktyget i vilket vi mappar vår exporterade databasinformation till LIDO-schemat. Efter mappningen av vår data till LIDO omvandlar MINT automatiskt LIDO-xml:en till EDM, Europeanas egen datamodell.

LIDO är ett mycket rikt schema och är utvecklat speciellt för att kunna hantera rik kulturarvsdata. LIDO är också det format som rekommenderas av ICOM.

LIDO is a schema intended for delivering metadata, for use in a variety of online services, from an organization’s online collections database to portals of aggregated resources, as well as exposing, sharing and connecting data on the web. [...] Its strength lies in its ability to support the full range of descriptive information about museum objects. It can be used for all kinds of object, e.g. art, cultural, technology and natural science. (LIDO Specification, s. 3)

Min uppfattning av LIDO, efter att ha mappat stora delar av vår data till detta schema, är att jag hittills inte stött på någon del av vår data som inte kan hanteras i LIDO. Till skillnad från t.ex. EDM, som inte möjliggör att visa all vår rika data. Extra roligt då att så många var intresserade av LIDO och kom till workshopen förra veckan.

Nikos Simou, utveckalen av MINT, berättar om verktyget

// Linnéa

Ny webbutställning!

Vintern 1900-1901 reste Wilhelmina och Walther von Hallwyl till Egypten. Med på resan var Wilhelminas sällskapsdam Ida Uhse och två av parets döttrar med respektive makar. De kom att stanna i fyra månader i Egypten, innan de reste vidare till Palestina. 

Med utgångspunkt i Ida Uhses resedagbok och de ca 200 fotografier som familjen köpte och tog själva under resan har vi tagit fram en ny webbutställning. Utställningen fokuserar framför allt på hur livet som turist vid förra sekelskiftet kunde te sig.

Den här gången har vi prövat en nytt grepp och använt ett verktyg från Google, Google Open Gallery, som vi har fått tillgång till genom vår medverkan i Google Art Project. Så här när det är klart kan vi göra vissa reflektioner kring att använda ett redan befintligt verktyg:

1. Det är billigt. Man slipper utvecklingskostnader och testperioder.
2. Det spar tid. Man slipper uppfinna nya hjul.
3. Designen är redan klar - på gott och ont. Spar också pengar och tid.
4. Just det här verktyget är lite oflexibelt. Vi fick pressa in ett ganska ostyrigt material i en rätt så trång kostym. Även detta är på gott och ont. Det kan vara bra att få hjälp att begränsa sig, men jobbigt när man måste släppa på vissa funktioner som kunde ha varit användbara.
5. Tillgängligheten ökar genom att utställningen ligger hos Google och inte bara på vår webbplats. 
6. Verktyget är inte helt användarvänligt. Det verkar vara svårt för många att ta sig ned på djupet av informationen. Man hittar inte dit. 

Kan vi då tänka oss att använda Google-verktyget igen? Ja, absolut. Men då ska vi nog testa den senaste versionen och tänka utifrån verktyget redan från början. Och kanske begränsa ämnet ännu mer. Men på det hela taget är vi väldigt nöjda och stolta.

Och utställningen hittar du här>>

//Sara Dixon

Ny studie från Europeana

Foto: Erik Lernestål CC BY-SA

För några år sedan skrev Joris Pekel på Europeana en studie på Rijksmuseums arbete med att tillgängliggöra sina digitala samlingar. Vi har läst den och lärt oss nya saker och så har många andra också gjort. Men, Rijksmuseum är ett stort museum, de är 1000 personer som arbetar där och de hade stängt i 10 år för att renovera museet. Det är klart att de hade tid att jobba med digitaliseringsfrågorna, sa många. Så Joris har nu skrivit en ny studie. Den heter Making a big impact on a small budget och handlar om vårt arbete med Öppet bildarkiv. Läs den gärna, sprid den gärna och fråga gärna om hur vi arbetar. Vi vill gärna lära oss mer och vi delar gärna med oss om hur vi har gjort!

/Karin Nilsson

Workshop på Skoklosters slott - Vårmötet 2015

I fredags, på vårmötets sista dag, hölls workshop på Skoklosters slott. Grundidén var att med samtidens blick ladda det förflutna med ny betydelse. Deltagarna i workshopen fick tillgång till utvalda föremål ur samlingarna på Skoklosters slott för att diskutera deras historiska relevans och söka paralleller i samtiden. Workshopen gjorde vi på LSH tillsammans med Mårten Jansson och Riksutställningar.

Ofullbordade salen, Skoklosters slott.

Deltagarna i workshopen kom fram till en rad idéer och inspirationen flödade. Det visade sig att de åtta föremålen ur Skoklosters slotts samling kunde användas för att berätta en hel del om samtiden. Det diskuterades skrivdon som statusmarkörer då och nu, kunskapens makt, den mänskliga önskan att mäta världen på olika sätt, människans sätt att då som nu visa vem man är genom att sätta sig själv i ett sammanhang av saker - då med samlingar, nu med bilder på sociala medier. Ja, listan kan göras lång med allt som diskuterades i fredags! Vi tycker att workshopen blev lyckad och hoppas kunna göra något liknande snart igen.

Aktivitet i alla skrymslen och vrår på Skoklosters slott.

//Linnéa

Digikult 2015

I slutet av mars åkte jag och Karin till Göteborg för att delta i konferensen Digikult, som hölls för tredje året i rad, jag som föredragshållare och Karin som moderator. Det var två fullspäckade och oerhört intressanta dagar med det digitala kulturarvet i fokus. Invigde konferensen gjorde kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. 150 deltagare kom från runt om i landet och lyssnade, diskuterade och utbytte erfarenheter på området.

Karin Nilsson, moderator på Digikult 2015

Jag pratade om Digitala utställningar i praktiken, och berättade med utgångspunkt i våra egna digitala produktioner, om hur vi har arbetat med digitala utställningar, hur vi diskuterar definitioner på olika typer av digitalt berättande och lite tips på hur man med enkla medel kan ge sig ut i det digitala utställningsberättandet. Ja, lite av det som Sara har skrivit en inläggsserie om här på bloggen.

Föredraget blev väl emottaget och många sa sig vara intresserade och inspirerande. Ni kan avgöra själva, eftersom hela föredraget ligger ute på YouTube.

Linnéa Karlberg Lundin om Digitala utställningar på Digikult 2015

Några andra guldkorn, som inspirerade mig mycket, var till exempel John Coburn från Tyne & Wear Archives & Museums som pratade om hur de har arbetat med medskapande och användande av sina öppna samlingar. Också Anders Mildner, Popstad Lund, var inne på medskapande, fast på ett lite annat sätt. Genom användare på Facebook har Popstad Lund samlat ihop en hel stads moderna historia i bilder. Avslutningsvis får jag också lov att lyfta fram kultur- och demokratiministerns korta men viktiga invigningstal, där hon framhåller vårt område som extra viktigt!

150 deltagare kom till den tredje i raden av Digikult-konferenser

//Linnéa

Ny digitaliseringsstrategi

Kastpenning av silver från kung Karl XII:s begravning i Riddarholmskyrkan, Stockholm 1719-02-26.
(Foto Miguel Herranz, CC BY-SA) 

I slutet av förra året beslutade vi om en digitaliseringsstrategi som ni hittar här. Tanken med strategin är att ange riktningen för digitaliseringen. För oss är det viktigt att hålla fokus på varför vi digitaliserar, inte enbart på frågor kring urval och prioriteringar, det vill säga hur vi digitaliserar.

Varför digitaliserar vi då? Jo, för att alla har rätt att ta del av vårt gemensamma (i dess vidaste bemärkelse) kulturarv och alla kan inte, vill inte, har inte möjlighet att komma till museerna. Då behöver kulturarvet finnas där personer vill använda det. Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museets vision är vi ska bidra till att ge olika perspektiv, på såväl det förgångna som samtiden, och genom det visa att det går att förändra samhället. Ett av flera sätt att uppnå den visionen är att digitalisera samlingarna och därigenom berättelserna och perspektiven runt dem.

Men vi måste också förhålla oss till hur vi ska göra för att uppnå det, med så hög kvalitet som möjligt och så effektivt som möjligt. Vi fotograferar grupper av föremål, cirka 4000 per år, som är lättare att fotografera på plats än att transportera någon annanstans. I år kommer våra fotografer Erik Lernestål, Jenny Bergensten och Jens Mohr att fotografera vapen ur Wrangels rustkammare, verktyg i Svarvkammaren på Skoklosters slott, originalritningar av Hallwylska palatset, Wilhelmina von Hallwyls smycken samt rustningsdelar, mynt och pilspetsar i Livrustkammarens magasin. Vi prioriterar samlingar som är lätta att hantera och att komma åt och som är av ungefär samma storlek så att de är enkla att fotografera utan att behöva rigga om. På så sätt fotograferar vi ca 100 föremål per dag beroende på hur sköra de är. (Vi bloggade tidigare om när vi fotograferade vapen).

I den takt vi håller nu kommer vi att vara "klara", det vill säga att alla föremål har en digital resurs, till 2025. Samtidigt arbetar vi ständigt på att förbättra kvaliteten på informationen och den kunskap som finns i databasen om samlingarnas historia.

Garnityr med etui. Bestående av brosch, halsband och ett par örhängen. Av mörkbrunt hår med guld.
Inköpta av Wilhelmina von Hallwyl på Bukowski 1914. (Foto Erik Lernestål, CC BY-SA)

Vi har dock två stora grupper av föremål som vi inte kan hantera på vårt vanliga sätt och det är dels Skoklosters slotts boksamling om ca 19 000 volymer och Hallwylska museets arkiv om ca 7000 dokument. För att kunna digitalisera dessa material söker vi extern finansiering och inte minst samarbeten för att kunna digitalisera samlingarna så bra som möjligt för dess ändamål.

//Karin Nilsson