LIDO, MINT & AthenaPlus

Under torsdag och fredag förra veckan anordnades en workshop om LIDO och MINT här i Stockholm inom ramen för AthenaPlus-projektet. Nationalmuseum, som också medverkar i projektet, stod värd och ett trettiotal intresserade personer från institutioner i Sverige medverkade.

LIDO är det xml-schema som vi använder då vi levererar vår data till Europeana i AthenaPlus-projektet och MINT är verktyget i vilket vi mappar vår exporterade databasinformation till LIDO-schemat. Efter mappningen av vår data till LIDO omvandlar MINT automatiskt LIDO-xml:en till EDM, Europeanas egen datamodell.

LIDO är ett mycket rikt schema och är utvecklat speciellt för att kunna hantera rik kulturarvsdata. LIDO är också det format som rekommenderas av ICOM.

LIDO is a schema intended for delivering metadata, for use in a variety of online services, from an organization’s online collections database to portals of aggregated resources, as well as exposing, sharing and connecting data on the web. [...] Its strength lies in its ability to support the full range of descriptive information about museum objects. It can be used for all kinds of object, e.g. art, cultural, technology and natural science. (LIDO Specification, s. 3)

Min uppfattning av LIDO, efter att ha mappat stora delar av vår data till detta schema, är att jag hittills inte stött på någon del av vår data som inte kan hanteras i LIDO. Till skillnad från t.ex. EDM, som inte möjliggör att visa all vår rika data. Extra roligt då att så många var intresserade av LIDO och kom till workshopen förra veckan.

Nikos Simou, utveckalen av MINT, berättar om verktyget

// Linnéa

Ny webbutställning!

Vintern 1900-1901 reste Wilhelmina och Walther von Hallwyl till Egypten. Med på resan var Wilhelminas sällskapsdam Ida Uhse och två av parets döttrar med respektive makar. De kom att stanna i fyra månader i Egypten, innan de reste vidare till Palestina. 

Med utgångspunkt i Ida Uhses resedagbok och de ca 200 fotografier som familjen köpte och tog själva under resan har vi tagit fram en ny webbutställning. Utställningen fokuserar framför allt på hur livet som turist vid förra sekelskiftet kunde te sig.

Den här gången har vi prövat en nytt grepp och använt ett verktyg från Google, Google Open Gallery, som vi har fått tillgång till genom vår medverkan i Google Art Project. Så här när det är klart kan vi göra vissa reflektioner kring att använda ett redan befintligt verktyg:

1. Det är billigt. Man slipper utvecklingskostnader och testperioder.
2. Det spar tid. Man slipper uppfinna nya hjul.
3. Designen är redan klar - på gott och ont. Spar också pengar och tid.
4. Just det här verktyget är lite oflexibelt. Vi fick pressa in ett ganska ostyrigt material i en rätt så trång kostym. Även detta är på gott och ont. Det kan vara bra att få hjälp att begränsa sig, men jobbigt när man måste släppa på vissa funktioner som kunde ha varit användbara.
5. Tillgängligheten ökar genom att utställningen ligger hos Google och inte bara på vår webbplats. 
6. Verktyget är inte helt användarvänligt. Det verkar vara svårt för många att ta sig ned på djupet av informationen. Man hittar inte dit. 

Kan vi då tänka oss att använda Google-verktyget igen? Ja, absolut. Men då ska vi nog testa den senaste versionen och tänka utifrån verktyget redan från början. Och kanske begränsa ämnet ännu mer. Men på det hela taget är vi väldigt nöjda och stolta.

Och utställningen hittar du här>>

//Sara Dixon