tisdag 28 mars 2017

Vårmötet 2017 & Digikult 2017

Knappt en månad kvar till en av museisveriges stora händelser - vårmötet, som i år hålls i Södertälje. I år är temat inget mindre än digitala möjligheter, så självklart medverkar vi i en rad olika punkter. Här har jag sammanställt våra inslag i programmet (och alltså därmed vårmötets absolut bästa programpunkter som du bara inte får missa).

Tisdag 25 april

Efter prisutdelningarna, som börjar 15.50, medverkar överintendent Magnus Hagberg i panelsamtal på temat Museernas digitala mognad. Karin Nilsson, enhetschef, modererar sessionen.

Onsdag 26 april
En av våra nära 50 000 högupplösta bilder för
fri användning och nedladdning på Wikimedia Commons.

Kl 10.50 (D2) presenterar överintendent Magnus Hagberg vårt senaste textdigitaliseringsprojek - digitaliseringen av det Hallwylska katalogverket - och jag (Linnéa Karlberg Lundin, digital samordnare) berättar om hur vi har gått tillväga i projektet, vilka krav vi haft på allt från digitaliseringsmetod till tillgängliggörande och varför.

Kl 14.30 (D5) berättar Fredrik Andersson, digital samordnare, om hur och varför vi tillgängliggjort alla våra högupplösta bilder på Wikimedia Commons.

Kl 15.40 (A3) håller föreningen IdeK, där kommunikatör Emma Reimfeldt medverkar, föredrag på temat digitala organisationer från teori till praktik om digital kommunikation.

Torsdag 27 april

Kl 9.00-13.15 (E4) håller vi på LSH:s samlings- och digitaliseringsenhet en workshop i våra lokaler i Tumba där ni får följa med igenom hela vår digitaliseringsprocess - allt i från massfoto till 3D!

Kl 10.10 (D11) berättar enhetschef Karin Nilsson om hur vi producerar digitala utställningar steg för steg, och våra erfarenheter av att ha arbetat med digitala utställningar sedan 2009.

Kl 11.20 (D12) berättar Malin Grundberg, museichef Livrustkammaren, om hur vi tagit bort Tureholms rustkammare ur Livrustkammaren - och samtidigt gjort den ännu mer tillgänglig än tidigare.

Kl 13.30 (C3) I workshopen Unstraight Research, som arrangeras av LSH tillsammans med Historiska museet och The Unstraight Museum, ställs frågor om hur digitaliseringens möjligheter kan bidra till att sätta köns- och sexualitetsnormer på spel: innehållsmässigt, pedagogiskt och historiserande.

Så om du inte redan anmält dig till vårmötet har du nu fått åtta anledningar till varför du borde göra det nu med en gång!

Digikult 2017

Känner du att du bara inte kan vänta en hel månad innan du får träffa oss? Då har du chansen redan imorgon och på torsdag, då Sveriges årliga konferens på temat digitalt kulturarv i praktiken, Digikult, går av stapeln i Göteborg. De senaste två åren har jag medverkat och besökt konferensen, i år är det mina kollegers tur.

På onsdag 29 mars kl 15.15 berättar fotograf Erik Lernestål och digital samordnare Fredrik Andersson om hur vi det senaste året arbetat med fotogrammetri och 3D.


// Linnéa




fredag 10 mars 2017

Art+Feminism 2017 på Livrustkammaren

I onsdags var det äntligen dags för skrivstugan som vi arbetat med för fullt i många veckor. Vårt mål i år var att verkligen uppmärksamma den skeva representationen på Wikipedia och erbjuda alla som vill verktyg för att hjälpa till att råda bot på snedfördelningen. Tillsammans kan vi förändra och göra Wikipedia bättre! Vi ville verkligen satsa i år och göra en stor grej av skrivstugan och vi jobbade hårt för att evenemanget skulle få stor spridning bland en intresserad allmänhet och i media.

Jag får nog säga att vi verkligen lyckades! Skrivstugan uppmärksammandes med intervjuer och reportage av bland andra Dagens ETC, Dagens Industri, Mitt i, Allt om Stockholm, P4 Stockholm och SVT Nyheter Stockholm.

Vi ville lägga stort fokus på själva skrivandet av Wikipediaartiklar under dagen, och hade därför bara två övriga programpunkter - en visning av Livrustkammarens utställning "Renässansmode i papper" och vi avslutade skrivstugan med en förhandsvisning av filmen "Upphovsmannen var en kvinna" som presenterades av två av filmskaparna.

Vi hade också stor hjälp av Wikimedia Sverige som var på plats med flera representanter och hjälpte nybörjare att komma igång med skrivandet. Stämningen var verkligen på topp och koncentrationen bland deltagarna likaså.

Vi hade rekordmånga besökare, långt fler än vi hade kunnat hoppas på! Runt 90 personer dök upp och totalt gjordes omkring 500 redigeringar på Wikipedia under skrivstugan!

Vill ni se fler bilder och små intervjuer med några av deltagarna så kolla in evenemangets Facebooksida.






Fotograf Jens Mohr

fredag 27 januari 2017

Fotogrammetri för nybörjare


Sedan våren 2016 har vi experimenterat med att digitalisera föremål i 3D, närmare bestämt med tekniken fotogrammetri. Tekniken i sig är inte ny, men tillämpningen av den är inom museisektorn (i Sverige), vad vi vet, ganska oetablerad. Förenklat kan man säga att man med fotogrammetri framställer 3D-modeller av ett objekt via beräkningar utifrån ett visst antal tvådimensionella stillbilder. 

Bakgrund och samarbete med Riksutställningar

Det var under konferensen Digital Heritage (hösten 2015) som vi blev inspirerade av och nyfikna på fotogrammetri. Efter konferensen bestämde vi oss för att testa tekniken själva. Vi har tidigare laborerat med 3D-teknik, men då med laserskanning och med hjälp av extern expertis. Med fotogrammetri såg vi dock möjligheten att kunna nå bra resultat på egen hand.

Vårt huvudsakliga syfte med att testa fotogrammetri har varit att pröva nya former av tillgängliggörande utav föremålen i våra museisamlingar och vi ser nu flera potentiella användningsområden för tekniken. Arbetet med fotogrammetri har bedrivits som ett pilotprojekt där vi samarbetat med Riksutställningar. Under det gångna året har de följt vårt arbete vilket lett till två artiklar i Spana! teknik samt en kortare film om våra erfarenheter. Riksutställningar har även själva bedrivit liknande tester med tekniken för att se om det med ganska enkel utrustning går att få fram bra 3D-modeller. Under våren kommer vi tillsammans att delta i en konferens där vi avser att presentera vårt arbete närmare, samt hålla i en workshop kring själva tekniken (mer information om detta kommer framöver i bloggen). 

Användningsområden

Fotogrammetri kan användas i flera syften – både inom den interna verksamheten, men även inom den publika. I de fysiska utställningarna skulle man med en 3D-modell kunna visa vinklar och detaljer som man inte kan se med blotta ögat när föremålen befinner sig bakom ett monterglas. Vidare skulle en 3D-model kunna utgöra ett komplement till, eller t o m vara ett bättre alternativ, än stillbilder eller ett filmklipp för de användare som inte har möjlighet att besöka de fysiska museerna. 3D-modeller kan också vara en möjlighet att bättre tillgängliggöra alla de föremål som finns i magasin och som av olika anledningar inte kan ställas ut i utställningsmiljö. Fotogrammetri öppnar även upp för olika typer av interaktiva tillämpningar där användaren kan vrida och vända, zooma och interagera med föremålen i webbaserade- eller mobila applikationer. 

Inom den interna verksamheten finns det också stora möjligheter med fotogrammetri. Vi ser t ex jligheter inom konserveringsverksamheten både vad gäller dokumentation, men också vad gäller lånehantering. En 3D-representation av ett föremål kan utgöra ett värdefullt komplement till stillbilder och beskrivning i text vad gäller att skapa förståelse för ett föremåls kondition och eventuella skador. Som ett annat användningsområde kan man tänka sig föredrag och presentation av forskning att kunna illustrera det man talar om med en tredimensionell bild kan utgöra ett pedagogiskt inslag som förenklar och exemplifierar på ett sätt som inte är möjligt med enbart tvådimensionella bilder. 

Tillvägagångssätt

Hur har vi då gått tillväga? Inledningsvis är det lika bra att nämna att vi som arbetat med detta var helt gröna på området när vi satte igång. Förkunskaperna bestod dock av en gedigen kunskap om stillbildsfotografi samt digital teknik. Det första vi gjorde var att göra det man så ofta gör nuförtiden. Vi googlade. Inte helt oväntat så finns det gott om tutorials, beginner's guides och FAQ:s om fotogrammetri därute. Vi läste in oss på de rent teoretiska bitarna kring själva fotograferingsmetoden, och började sedan fördjupa oss i de tekniska aspekterna när det gäller programvara och hårdvara för 3D-beräkningar. Efter en kortare inläsningsperiod blev det trial-and-error helt enkelt att testa, utvärdera, förbättra och göra om. 

Nedan följer en beskrivning av hur vi har arbetat med detta, både vad gäller fotografering men också bearbetning i datorn. Jag vill betona att detta inte ska ses som något sorts facit på hur man ska göra, utan detta är helt enkelt en redogörelse för hur vi har arbetat. Vi tycker att vi har nått ett bra slutresultat, men vi är fullt medvetna om att det finns många andra lösningar och tillvägagångssätt Kortfattat behöver man dock följande för att framställa en 3D-modell med fotogrammetri: 
  • Tillräckligt många bilder av föremålet från olika betraktningsvinklar (mer om detta längre ned) 
  • En någorlunda kraftfull dator som kan göra de beräkningar som krävs (det finns även molnbaserade alternativ) 
  • En mjukvara till sin dator som kan tolka och bearbeta bilderna till en tredimensionell representation 
  • Tålamod...
Hur många bilder av ett föremål man egentligen behöver finns det inget glasklart svar på. Det som avgör här är hur pass noggrant och detaljrikt man vill att slutresultatet ska vara. Ytterligare en faktor är även hur pass komplex föremålets struktur och form är. Det viktiga är helt enkelt att täcka in föremålets alla olika ytor. 

Fotografering

För att få ett så pass bra resultat som möjligt är det viktigt att vara systematisk när det gäller fotograferingen. Föremålet bör fotograferas från flera olika höjdnivåer och inom varje höjdnivå ska föremålet (eller kameran) roteras runt med ett visst gradantal emellan varje bild, så att fotograferingen täcker in föremålets hela ytstruktur. 
 
Fotograf (samt biträdande enhetschef) Erik Lernestål i fotostudion. (Foto: Olof Segerberg)

I våra tester har vi använt en form av motorstyrd snurrplatta som föremålet placerats på. Detta tillbehör är inte nödvändigt, men underlättar avsevärt då man får en exakthet vad gäller gradantal. Kameran har varit monterad på stativ, där kameran endast behöver justeras i höjdled (fem olika höjdnivåer). Med hjälp av snurrplattan roterar föremålet tio grader mellan varje exponering vilket resulterar i totalt 180 bilder per föremål. Ljussättningen görs med ett stort och platt ljus där målsättningen är att ljuset ska vara så jämnt som möjligt, så att inte skuggor och kontraster påverkar beräkningen av föremålets struktur i ett senare skede av arbetet.

Bearbetning i datorn

Stillbilderna från fotograferingen utgör själva grundmaterialet, men fotogrammetri kräver också en hel del datorbearbetning. I projektet upptäckte vi snabbt att det finns en uppsjö av olika programvaror för fotogrammetri både kommersiella produkter och gratisalternativ. Vidare finns det programvaror som täcker in alla moment i datorbearbetningen, men även lösningar där man använder flera olika program för datorbearbetningens olika moment. För att snabbt komma igång valde vi helt enkelt att testa de produkter som, i alla fall för ett år sedan, var de till synes mest populära programmen inom området. Vi började att laborera med programmet Autodesk Memento (som nu heter Autodesk Remake), men har senare gått över till Agisoft Photoscan samt Reality Capture. De tre programvarorna vi testat är kommersiella helhetslösningar som klarar av att utföra alla de beräkningsmoment som krävs för att få fram en färdig 3D-modell. Kortfattat rör sig bearbetningen runt fyra olika moment (beskrivna i engelska termer nedan): 
  • Align photos – alla bilder justeras och anpassas så att gemensamma punkter, sett tredimensionellt, mellan närliggande bilder identifieras – i detta moment beräknas även kamerans placering i relation till bilderna
  • Build dense cloud – nästa steg är att de identifierade pixlarna i momentet ovan förs samman i en X,Y och Z-placering i en tredimensionell rymd
  • Build mesh – I detta steg knyts de olika punkterna ihop till en sammansatt massa av triangulära former (polygoner) 
  • Build texture – I detta sista moment används de tvådimensionella bilderna för att skapa en fotografisk yta på själva modellen, d v s så att 3D-modellen får sin realistiska ytstruktur
Hur pass högupplösta bilder man utgår ifrån (och antalet bilder), samt hur pass komplicerat innehåll bilderna har, påverkar hur lång bearbetningstid varje delmoment kräver enligt ovan. Under arbetets gång har vi testat att göra 3D-modeller utifrån flera olika parametrar och på olika datorer – från en kraftfull laptop till en väldigt kraftfull stationär pc (med komponenter som motsvarar väldigt kraftfulla speldatorer). De olika beräkningsmomenten kräver i sin tur olika resurser ifrån datorn. Vår slutsats är att man behöver balansera datorn ifråga vad gäller grafikkort, minne, processor samt hårddisk. Alla komponenter behövs på olika sätt i de olika momenten, och det räcker inte med att ha t ex ett väldigt kraftfullt grafikkort om de andra komponenterna är långsamma eller otillräckliga.

Initialt gjorde vi de första testerna med en kraftfull laptop, detta visade sig dock vara helt ohållbart då beräkningen av den första 3D-modellen tog över tre dygn att slutföra… datorn ifråga hade då jobbat på 100% och laptopens kylning började sakta men säkert tröttna på våra experiment. Därefter testade vi med två ganska kraftfulla stationära pc-datorer, där vi testade även att låta datorerna arbeta tillsammans med beräkningen. Under dessa tester följde vi programvarornas loggfiler för att identifiera svagheter i de tekniska förutsättningarna. Sett till att de bilder vi testade med höll väldigt hög upplösning (varje bild är 50 megapixel), tog testerna väldigt lång tid även med kraftfullare datorer. rt önskemål var att hitta en datorlösning som klarade jobbet max 8-10 timmar varpå vi investerade i en helt ny dator, där vi själva valde komponenter optimala för ändamålet. r våra fortsatta tester räckte denna lösning, men om man skulle ha en omfattande produktionskedja där många objekt fotograferas/renderas per dag så krävs en helt annan typ av datorkapacitet (motsvarande som finns i serverhallar). Ett av de program vi har testat (Autodesk Remake) erbjuder även en form av molnlösning där beräkningsarbetet görs via en molntjänst. Detta kan vara ett mycket bra alternativ om man inte har resurser att investera i egna datorer, men när vi testade dessa tjänster så var det ändå lång väntetid - ett par dagars väntan på sin färdiga 3D-modell.


Vår ambition har varit att få fram en väldigt högupplöst 3D-modell där föremålets ytor och små detaljer tydligt framgår även vid nära inzoomning. Vad gäller teknisk utrustning är det inte svårare än så att ju bättre kamera (samt optik) man använder, ju bättre slutresultat kan man uppnå. Frågan är helt enkelt vad som är tillräckligt sett till 3D-modellens användningsområde. Det är t ex fullt möjligt att med sin mobiltelefon fotografera ett föremål med ett antal bilder ur olika vinklar och sedan få fram en hyfsad 3D-modell med hjälp av en app eller ett datorprogram. Under våra tester har vi laborerat med föremål av olika materialtyper. Viktigt att betona är att fotogrammetri inte är tillämpbart på alla typer av material, t.ex. så går det inte alls använda fotogrammetri för att skapa 3D-modeller av föremål bestående av glas. 


Färdig 3D-modell och strategi för tillgängliggörande

Ett resultat som vi är väldigt nöjda med är 3D-modellen av Gustav Vasas hjälm med maskvisir. Hjälmens detaljrika dekor framträder mycket l vid närmare inzoomning, och alla små nyanser i ytstrukturen återges tydligt i 3D.

Hjälmen i magasinsmiljö (foto: Olof Segerberg)

Vår strategi när det gäller tillgängliggörande av digitalt material är att vi i första hand väljer att använda befintliga och välanvända externa plattformar. När det gäller våra första 3D-modeller har vi valt att publicera dessa Sketchfab. Här finns det massor med 3D-modeller av olika slag, och tjänsten innehåller flera användbara funktioner vad gäller ljussättning och kommentarer kring modellen. 3D-modeller gjorda med fotogrammetri är i sig ganska bleka och matta i sitt utseende sett till de bilder som ligger till grund för modellen
föremålet ser helt enkelt inte så ”levande” ut. Men med Sketchfabs inbyggda funktioner går det att återskapa olika typer av ljusförhållanden, vilket gör att t ex metallföremål kan återges med klarhet och lyster.

När det gäller hjälmen så valde vi utöver Sketchfab att göra en form av digital fördjupning, där vi kombinerar Sketchfabs funktioner med en fördjupning på vår egen webb. Utöver detta har vi även lagt upp upp en artikel på Wikipedia där
mycket av allt underlag som låg till grund för webbfördjupningen återanvändes – ett omfattande inläsningsarbete kunde därmed komma till gagn i en väldigt detaljerad artikel. Att använda olika typer av externa plattformar i kombination ser vi som en potentiell fortsättning för hur man kan tillgängliggöra 3D-modeller på ett bra sätt. 

Fortsättning

Vi har nu bedrivit arbetet med fotogrammetri ungefär ett år, och vi upplever att vi har nått i mål vad gäller våra kvalitativa målsättningar. Just nu funderar vi på hur vi ska gå vidare rent strategiskt med fotogrammetri; om vi ska försöka implementera tekniken som en digitaliseringsmetod bland andra i vårt digitaliseringsflöde. Här kvarstår arbete med att identifiera metoder och standarder vad gäller arkivering och metadatasättning av de olika filformaten som 3D-modellerna består av. Även själva filformaten är en fråga som vi fortfarande utreder där vi  är måna om att hitta standarder som är öppna och är långvarigt bestående. Avslutningsvis är fotogrammetri helt enkelt en del i vårt fortsatta digitaliseringsarbete och vi hoppas att våra erfarenheter kan inspirera andra att pröva tekniken. 

Ni får gärna kontakta oss om ni har några frågor kring detta! 
 
// Fredrik - Digital samordnare 

 

fredag 20 januari 2017

Ny enhet och nytt namn på bloggen

Den 1 januari 2017 skedde en organisationsförändring på myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet. Två enheter slogs ihop till en. De tidigare enheterna Digitala museet och samlingsenheten blev nu Samlings- och digitaliseringsenheten.

Den nya enheten ansvarar för myndighetens samlingar samt digitaliseringsfrågor. I och med denna organisationsförändring valde vi också att byta namn på vår blogg som handlar just om digitaliseringsfrågor.

Innehållsmässigt kommer den här bloggen att fortsätta precis som tidigare med inlägg om pågående digitaliseringsaktiviteter ur olika aspekter.

// Fredrik - Digital samordnare

onsdag 11 januari 2017

ART+FEMINISM 2017

Nytt år och nya projekt! Äntligen har vi sparkat igång planeringen för årets Art+Feminism-skrivstuga. Jag är så glad att vi ska hålla skrivstugan i år igen då den blivit ett av mina personliga små hjärtebarnsprojekt på jobbet. Det är väl knappas någon som har missat att ämnet är mer aktuellt än någonsin och att debatten gått varm om avsaknaden av historiens alla framstående kvinnor i såväl skolböcker som den allmänna historieskrivningen? Jag är glad över att ämnet uppmärksammas och att många deltar i arbetet med att förändra situationen och att vi fått möjlighet att i år igen uppmärksamma och hjälpa till att råda bot på detta genom att arrangera den svenska delen av Art+Feminism i år också!



Art+Feminism är ett globalt initiativ där frivilliga sedan 2014 anordnat nära 300 skrivstugor runt om i världen, alla med samma vilja att förbättra representationen bland Wikipediaskribenter och inkludera bortglömda personer i vår gemensamma historia.

Förra året arrangerade vi Sveriges första Art+Feminism-skrivstuga, då på Hallwylska museet. I år gör vi det alltså igen, åter igen på internationella kvinnodagen den 8 mars, men nu i Livrustkammaren. Förra året fick skrivstugan stor spridning på sociala medier och i pressen, i år hoppas vi på ännu bättre uppslutning och vi fokuserar dagen ännu mer på själva kärnan - att förbättra representationen på Wikipedia och skriva om personer som glömts bort i historieskrivningen. Ja, vi ska skriva historia tillsammans helt enkelt!

Save the date, 8 mars 2017, och kom och skriv historia med oss!

Wikisidan för evenemanget innehåller alla detaljer och uppdateras kontinuerligt - klicka här!
Följ Livrustkammaren på Facebook, där lägger vi snart ut evenemanget och andra spännande saker som knyter an till skrivstugan.

// Linnéa


fredag 25 november 2016

Digitalisering av Livrustkammarens glasnegativ - klart!


(Blandade bilder ur Livrustkammarens glasnegativsamling (CC0))

Ett långtgående digitaliseringsprojekt har nu äntligen nått i mål. I närmare tio år har vi bedrivit ett projekt tillsammans med stiftelsen Föremålsvård som hjälpt oss att digitalisera Livrustkammarens glasnegativsamling bestående av lite fler än 28 000 glasnegativ i varierande storlekar. I denna bildsamling hittar man främst bilder på Livrustkammarens föremål, men även en del föremål- och interiörbilder ur andra museisamlingar, dokumentationsbilder som visar olika kungliga ceremonier m.m. Bildsamlingen är resultatet av fotografering som sträcker sig över en lång tidsperiod där de äldsta bilderna är från 1800-talets slut, och de nyaste är tagna i början av 1970-talet. Själva fototekniken, att exponera bilder på glas, har sina fördelar vad gäller detaljrikedomen för t.ex. föremålsbilder då själva exponeringsytan i många fall är väldigt stor (negativstorlekarna varierar från strax under 10 cm till närmare A4-storlek). Det är bl.a. utifrån denna anledning man på Livrustkammaren valde att även fortsätta fotografera föremål med glasnegativ trots att andra fototekniker fanns tillgängliga parallellt. Glasnegativen är dock oerhört känsliga, och helt enkelt svårhanterliga i ett bildarkiv, varpå man så småningom övergick till fotografi på sedvanlig fotofilm.

Glasnegativsamlingen utgjorde länge det enda bildmaterialet som fanns på många av Livrustkammarens föremål, där otaliga papperskopior av bilderna har framkallats och använts till en rad olika ändamål, t.ex. klistrats in på katalogkort (innehållande föremålsbeskrivningar) eller använts i publikationer. Idag är många av föremålen omfotograferade i betydligt bättre kvalitet, men fortfarande är det många föremål som endast finns avbildade i svartvitt utfrån dessa glasnegativ. Ur ett museologiskt perspektiv är den här bildsamlingen betydelsefull, då det förekommer en del dokumentärt bildmaterial över museets interna historia (t.ex. interiörer från tidigare intendenters arbetsrum och bilder som visar hantering av föremål etc.). Ur ett föremålshistoriskt perspektiv är bildsamlingen också betydelsefull i den meningen att föremålens kondition fångats på bild vid en viss tidpunkt, där jämförelser kan göras med hur föremålens kondition ser ut idag.
Digitaliseringen av dessa glasnegativ utgör en ovärderlig insats som vi på LSH är oerhört tacksamma för. Att digitalisera glasnegativ är tidskrävande, och något som vi själva inte har haft resurser till att genomföra. Projektet initierades år 2006, där vi framställde en kravspecifikation på hur digitaliseringen skulle gå till. Föremålsvård testade sedan att digitalisera ett par bilder utifrån specifikationen och resultatet var redan från början väldigt bra. Varje enskilt glasnegativ har försiktigt rengjorts, därefter digitaliserats och slutligen placerats i nya syrefria kuvert.  Projektet har från början haft just bevarande som utgångspunkt, där rengöring och omkuvertering syftar till att bevara glasnegativen i dess befintliga skick så länge som möjligt. Själva bildsamlingen förvaras nu i ett klimatiserat magasin, med anpassad luftfuktighet och temperatur.



(En bild från tiden (år 1906) då Livrustkammaren huserade i Nordiska museet (CC0))

Digitaliseringen  påbörjades initialt med att två exemplar av varje negativ framställdes. En råfil, dvs. en så obearbetad kopia som möjligt, samt en bearbetad kopia som inverterades och bearbetades med enklare bildbehandling. Tidsmässigt blev detta dock ohållbart, då även Föremålsvårds resurser för denna digitalisering har varit begränsad (parallellt digitaliserar de åt flera andra kulturarvsinstitutioner). För att minska tidsåtgången valde vi då att enbart digitalisera en s.k. råfil, så att det iallafall skulle finnas en digital kopia av respektive negativ. Tidsmässigt hann då Föremålsvård att digitalisera ett par hundra bilder i månaden. Projektet inleddes tillsammans med Föremålsvård i Grängesberg - en verksamhet som tyvärr lades ned för ett par år sedan - varpå digitaliseringen fortsatte hos Föremålsvård i Kiruna, vilka nu har avslutat arbetet.
De digitala filerna har registrerats i vår samlingsdatabas och bilderna finns nu tillgängliga via vår egen söktjänst eMuseumPlus och i dagsläget finns ca 10 000 av bilderna även som högupplösta tif-bilder på Wikimedia Commons (alla bilder kommer så småningom att finnas tillgängliga på Wikimedia Commons, men det kvarstår en del arbete med att registrera och katalogisera bilder). Bilderna finns även tillgängliga i en positiv kopia, alltså en invertering av bilden från negativ till positiv (denna automatiserade process görs i vårt bildarkiv med open source-programmet ImageMagick). På Wikimedia kan man även välja att se/använda antingen en positiv kopia eller det ursprungliga negativet. Syftet med att publicera även negativen på Wikimedia Commons är att tillhandahålla en obearbetad kopia, som vem som helst kan ladda ned och jobba vidare med. Glädjande nog pågår det just sådan aktivitet på Wikimedia Commons, där olika användare laddar ned negativen och bearbetar till bra bildkopior, och sedan publicerar dessa på nytt på Wikimedia Commons. Alla bilder är licensierade med CC0.

Avslutningsvis vill vi återigen tacka Föremålsvård för detta gedigna arbete!

// Fredrik

måndag 3 oktober 2016

LSH:s samlingar - nu på GitHub

LSH på GitHub
 
Inom ett par veckor kommer vi från LSH att delta i #hack4heritage – ett s.k. hackaton där entusiaster kring öppna kulturarvsdata samlas under ett par dagar för att tillsammans skapa och experimentera med öppna dataresurser. Vi bidrar med de öppna data vi har tillgängliga, i första hand med metadata kring samlingarna på plattformar som K-samsök och Europeana – Till båda dessa plattformar finns API:er som gör det möjligt för utvecklare att hämta och vidareanvända data utifrån olika sökkriterier.

Självklart bidrar vi även med vårt öppna bildarkiv, och alla de högupplösta bilder man kan hitta på Wikimedia Commons.  Deltagandet i #hack4heritage har dock väckt en gammal tanke till liv som vi nu realiserat, nämligen att publicera LSH:s samlingar på GitHub.

Kortfattat kan man beskriva GitHub som en plattform där systemutvecklare av olika slag samlas där det finns möjlighet att dela med sig av, och få hjälp med programutveckling på olika sätt. Men GitHub har även blivit en plattform där ett antal museer publicerat sina samlingar i olika sorters s k råformat. D v s data som är så lite bearbetad och så nära de interna systemen som möjligt. Samtidigt bör datapublicering på GitHub vara så öppen som möjligt (för att så många som möjligt ska kunna ta del av den), därav används ett antal standardformat för datapublicering.

På GitHub hittar man nu exporter ur LSH:s samlingsdatabas i .CSV-format. All tillgänglig information är licensierad med CC0. Dessa exporter är hämtade direkt ur LSH:s SQL-baserade databassystem, där exporterna är gjorda utifrån den databasstruktur som det interna databassystemet är uppbyggt kring. I LSH:s interna databassystem finns en huvudtabell med grunddata om föremålen, och därutöver finns ett antal relaterade tabeller kring föremålen (t.ex. en separat tabell för måttangivelser, en annan för olika typer av repeterande värden (t.ex. nyckelord) etc.). Motsvarande den interna databasstrukturen så hittar man CSV-filer som motsvarar tabeller för namn och historiska händelser. De enda restriktioner vi lagt på dessa exporter är fält i det interna databassystemet som innehåller säkerhetsmässigt känslig information (t.ex. angivelser om placeringar), och information som är helt intern i olika arbetsflöden, eller fält som enbart innehåller data som rör det interna databassystemets funktionalitet och gränssnitt.

Syftet med den här typen av exporter är att man som användare ges möjlighet att använda informationen så som man bäst vill. Vill man så går det fint att bygga ihop en egen relationsdatabas med de olika CSV-filerna (i valfritt databasformat), eller så kan man ta valda delar för att implementera i andra lösningar. Själva poängen är dock att gränssnitt och användningsområde är upp till användaren att besluta om.

Den här publiceringen på GitHub kan ses ett komplement till andra öppna data-resurser likt Europeana där LSH:s samlingar kan nås via flera olika API-lösningar, och där informationen kan kombineras och sökas i relation till andra samlingar. Rådataexporter av det här slaget syftar till att tillhandahålla all data från en datakälla i ett enkelt och öppet format.

GitHub kan du läsa mer om vad vår publicering innehåller, och det finns där en mer utförlig beskrivning kring varje tabell och vad varje kolumn i respektive fil innehåller för typ av information.

// Fredrik