Vårmötet 2017 - om vår workshop kring digitalisering och tillgängliggörande i 2D och 3D

Först och främst ett stort tack till alla er som deltog i vår workshop i Tumba under vårmötet 2017! Vi är väldigt glada för det stora intresset kring våra arbetssätt för 2D- och 3D-digitalisering.

Det här inlägget syftar till att dela med oss av såväl tekniska detaljer som länkar till olika relevanta källor för ytterligare information och inspiration. Inlägget är indelat utifrån de tre områden vi fokuserade på under workshopen med en kort summering av respektive område/station och några tips att ta med från respektive station.

På Slideshare hittar man presentationen som vi inledde workshopen med.

Inledande presentation om LSH:s arbete med digitalisering (CC0)

Fotogrammetri

Under 2016 drev vi ett projekt kring fotogrammetri tillsammans med Riksutställningar där vi utvärderade verktyg och metoder för att framställa 3D-modeller med tekniken fotogrammetri. Enkelt förklarat handlar fotogrammetri om att fotografera ett större antal bilder på ett föremål ur flera vinklar, därefter låta ett datorprogram analysera och skapa en 3D-modell utifrån bilderna.

LÄNKAR 

• Artikel i Spana Teknik om vårt fotogrammetriprojekt
• Blogginlägg  som i detalj redogör för våra erfarenheter kring fotogrammetri
• Digitalisering i 3D - film som Riksutställningar gjorde om vårt projekt
• Film om Riksutställningars egna tester med fotogrammetri
• Livrustkammarens 3D-modeller på Sketchfab
• Skoklosters slotts 3D-modeller på Sketchfab
• Hallwylska museets 3D-modeller på Sketchfab
• Sketchfabs artikel om vårt arbete med fotogrammetri

 CHECKLISTA FÖR FOTOGRAFERING

• sätt ett så stort och brett ljus som möjligt, allt för att undvika skuggor - inga direkta ljuskällor på föremålet, utan sprid ljuset så stort som möjligt runtomkring
• använd gråkort för att få rätt vitbalans i bilderna
• fotografera systematiskt i flera höjdnivåer och med ett bestämt gradantal mellan varje bild (exempel: Gustav Vasas hjälm är fotograferad i fem olika höjdnivåer och med 10 grader mellan varje bild)
• Om möjligt använd någon form av snurrplatta så att föremålet kan röra sig mellan varje bild istället för att flytta kameran

Erik Lernestål (biträdande enhetschef och fotograf) talar om fotogrammetri (CC0)

TEKNISK SPEC. OCH PROGRAMVAROR - 3D-RENDERING

Vi har testat oss fram med ett par olika datorspecifikationer och hittat en nivå som ger kort renderingstid men med hög kvalitet på slutresultatet. OBS att detta inte ska ses som varken rekommendation eller reklam för en viss produkt, utan detta är en redogörelse för den teknik vi nu använder (detta gäller hela det här blogginlägget, det finns alternativ teknik och alternativa programvaror för alla de moment vi beskriver). Viktigt att tänka på är att datorkapaciteten är beroende av alla dess olika komponenter – att enbart fokusera på en del (t.ex. mycket ramminne) räcker inte då renderingen kräver olika resurser i datorn vid olika beräkningsmoment. Notera även att datorkapaciteten är helt i relation till den kvalitet man vill uppnå sett utifrån antalet bilder man försöker rendera, samt upplösning per bild. Med den här uppsättningen kan vi rendera själva 3D-modellen på ett par timmar.

Kamera: Canon 5DSR (50 mpix), optik: Canon EF 50/1.2 L USM

Dator: moderkort: Asus X99Pro, processor: Intel i7-5930K (6-core, 3,5 GHz), cpu-kylning: Corsair Hydro H75, minne: Crucial Ballistix Sport 128 GB DDR4 (2400 MHz), grafikkort: MSI Geforce GTX 1080 Armor OC (x 2), PSU: Corsair RM850i (850W), hårddisk(ar): boot/system = Samsung PM951 256GB PCIe SSD, temp/arbetsdisk(ar): Samsung 750 EVO 250 GB (x 3), OS: Windows 7 pro

Programvaror: Bildredigering: Capture One, Adobe Photoshop CC, 3D-rendering: Agisoft Photoscan, Autodesk Remake, Reality Capture

Massfotografering

Med begreppet massfotografering menar vi en kraftsamling vad gäller resurser under en koncentrerad tid där vi hjälps åt för att digitalisera föremål i högt tempo, men med hög kvalitet, utifrån en förutbestämd plan. Vanligtvis handlar det om att vi beger oss till något av våra miljömuseer, bygger en tillfällig fotostation och fotograferar föremål under 2-3 dagar. Bildbearbetning och arkivering/registrering sker sedan under ett par dagar efter fotograferingen. Förarbetet består av att ta fram föremålslistor utifrån vår digitaliseringsplan, att på plats se över föremålens kondition och utifrån föremålstyp (material, storlek, etc.) ställa in ljuset. När fotograferingen väl är igång är det en eller flera personer som hanterar själva föremålen, en fotograf som tar själva bilderna samt en person som har koll på föremålslistan. Nedan följer en checklista för själva fotograferingen som tips och kom-ihåg. Vi försöker att fotografera föremål systematiskt utifrån kriterier som storlek, material, fysisk placering, vad är viktigt att visa av föremålet – när vi massfotograferar handlar det om att ta fram en identifikationsbild på föremålet, dvs. enbart en bild per föremål. Inför fotograferingen konsulterar vi alltid någon av våra konservatorer för rätt föremålshantering. Oftast är konservatorer med på plats vid massfotograferingen.

Jens Mohr (fotograf) och Fredrik Andersson (digital samordnare) visar LSH:s massfotograferingsflöde (CC0)

CHECKLISTA FÖR FOTOGRAFERING

• Vi fotograferar mot vit bakgrund vilket vi anser ger en mer lättanvänd och därmed mer tillgänglig bild som enkelt kan frilägggas.
• Använd gråkort för rätt vitbalans
• Utnyttja så stor del av kamerans sensor som möjligt för bästa upplösning
• Mata in inventarienummer i bildfilens metadata direkt vid fotograferingstillfället
• Ta backup vid fotograferingen!

LÄNKAR

Metadatahantering:
ExifTool – Verktyg för att hantera metadata (möjlighet att läsa ut och skriva in metadata ur många bildfiler i taget). Vi använder verktyget för att skriva in våra licensmallar i alla bildfiler.

Externa plattformar
LSH:s bilder på Wikimedia Commons – läs mer om våra bildsamlingar på Wikimedia Commons (exempel på en bild)
Blogginlägg om hur gick vi tillväga för att ladda upp alla bilder på Wikimedia

Digitalisering och tillgängliggörande av våra digitala samlingar

De flesta i världen kommer inte komma till våra tre museer, men många har tillgång till Internet, därför tillgängliggör vi våra digitala samlingar där. De digitala samlingar som vi producerar (t. ex. bilder, 3D-modeller eller textmaterial) ska vara öppna, lättillgängliga och användbara. Vår digitaliseringsstrategi finns här.

Linnéa Karlberg-Lundin (Digital samordnare) talar om hur vi tillgängliggör våra digitala samlingar (CC0)

Använd väletablerade plattformar
Man ska inte behöva veta vad man letar efter för att hitta det, därför tillgängliggör vi de digitala samlingarna på väletablerade plattformar där användare av sådant material redan finns. Man behöver inte uppfinna hjulet igen – använd öppna, befintliga plattformar dit användarna hittar. Fundera över vilken platform som passar för det material du vill tillgängliggöra. Vi tillgängliggör samlingsdata på vår egen databas på nätet, K-Samsök, Europeana och GitHub. Högupplösta bilder på Wikimedia Commons. Böcker och text på Libris och Internet Archive. 3D-modeller på Sketchfab.

Skapa förutsättningar för att materialet används! Vi samarbetar med Wikimedia Sverige och dess community. Vi skriver på Wikipedia, illustrerar artiklar med våra bilder, anordnar interna och externa skrivstugor, hack-a-thon, fotosafari och använder QR-pedia i Livrustkammaren.

Vi tillgängliggör även vårt material i kurerad form. Dvs. vi producerar digitala utställningar och fördjupningar på våra egna webbplatser. Se t.ex. Resan till Egypten, Skogen bakom palatset, Daguerreotypen på Skokloster eller Japanska svärd, Borgerskapets bling.

När bilderna är tagna får de metadata, licens och katalogiseras. När bilden hänger ihop med metadatan om föremålet som den avbildar blir det användbart på riktigt, och kan bli en del av ett större sammanhang på internet.

Läs även Europeanas artikel som de skrev om vårt arbete för ett par år sedan kring att dela med sig av sina digitala samlingar.

Tack igen för ert deltagande under workshopen, och hör gärna av er till oss om ni har några frågor!
Ni når oss på mail: fredrik.andersson(at)lsh.se, erik.lernestal(at)lsh.se och linnea.karlberg(at)lsh.se
Eller Twitter: @fred_ande, @ErikLernestal och @linneakarlberg_

// Fredrik

Vårmötet 2017 & Digikult 2017

Knappt en månad kvar till en av museisveriges stora händelser - vårmötet, som i år hålls i Södertälje. I år är temat inget mindre än digitala möjligheter, så självklart medverkar vi i en rad olika punkter. Här har jag sammanställt våra inslag i programmet (och alltså därmed vårmötets absolut bästa programpunkter som du bara inte får missa).

Tisdag 25 april

Efter prisutdelningarna, som börjar 15.50, medverkar överintendent Magnus Hagberg i panelsamtal på temat Museernas digitala mognad. Karin Nilsson, enhetschef, modererar sessionen.

Onsdag 26 april

En av våra nära 50 000 högupplösta bilder för
fri användning och nedladdning på Wikimedia Commons.

Kl 10.50 (D2) presenterar överintendent Magnus Hagberg vårt senaste textdigitaliseringsprojek - digitaliseringen av det Hallwylska katalogverket - och jag (Linnéa Karlberg Lundin, digital samordnare) berättar om hur vi har gått tillväga i projektet, vilka krav vi haft på allt från digitaliseringsmetod till tillgängliggörande och varför.

Kl 14.30 (D5) berättar Fredrik Andersson, digital samordnare, om hur och varför vi tillgängliggjort alla våra högupplösta bilder på Wikimedia Commons.

Kl 15.40 (A3) håller föreningen IdeK, där kommunikatör Emma Reimfeldt medverkar, föredrag på temat digitala organisationer från teori till praktik om digital kommunikation.

Torsdag 27 april

Kl 9.00-13.15 (E4) håller vi på LSH:s samlings- och digitaliseringsenhet en workshop i våra lokaler i Tumba där ni får följa med igenom hela vår digitaliseringsprocess - allt i från massfoto till 3D!

Kl 10.10 (D11) berättar enhetschef Karin Nilsson om hur vi producerar digitala utställningar steg för steg, och våra erfarenheter av att ha arbetat med digitala utställningar sedan 2009.

Kl 11.20 (D12) berättar Malin Grundberg, museichef Livrustkammaren, om hur vi tagit bort Tureholms rustkammare ur Livrustkammaren - och samtidigt gjort den ännu mer tillgänglig än tidigare.

Kl 13.30 (C3) I workshopen Unstraight Research, som arrangeras av LSH tillsammans med Historiska museet och The Unstraight Museum, ställs frågor om hur digitaliseringens möjligheter kan bidra till att sätta köns- och sexualitetsnormer på spel: innehållsmässigt, pedagogiskt och historiserande.

Så om du inte redan anmält dig till vårmötet har du nu fått åtta anledningar till varför du borde göra det nu med en gång!

Digikult 2017

Känner du att du bara inte kan vänta en hel månad innan du får träffa oss? Då har du chansen redan imorgon och på torsdag, då Sveriges årliga konferens på temat digitalt kulturarv i praktiken, Digikult, går av stapeln i Göteborg. De senaste två åren har jag medverkat och besökt konferensen, i år är det mina kollegers tur.

På onsdag 29 mars kl 15.15 berättar fotograf Erik Lernestål och digital samordnare Fredrik Andersson om hur vi det senaste året arbetat med fotogrammetri och 3D.


// Linnéa

Resan till Egypten - Now in English!

Nu har vi äntligen lanserat en engelsk översättning av Resan till Egypten, webbutställningen som kom i våras och handlar om familjen von Hallwyls Egyptenresa vintern 1900-1901. Vi tror att ämnet är intressant för läsare utanför det svenska språkområdet och hoppas kunna fortsätta med fler översättningar längre fram.

Den engelska versionen hittar du här >>

Walther och Wilhelmina von Hallwyl, sällskapsdamen Ida Uhse och dottern Irma. Okänd guide i bakgrunden.

More Real than Reality Itself - på YouTube

I början av november åkte Digitala museets chef, Karin Nilsson, till Europeanas årsmöte i Amsterdam och höll ett bejublat så kallat ignite talk om hur vår myndighet digitaliserar och tillgängliggör museisamlingarna.

I stället för den vanliga pp-presentationen tog vi fram en liten film som nu finns på YouTube. Se den!

AthenaPlus i Barcelona

Så blev det dags för AthenaPlus-projektets allra sista möte, och det gick av stapeln i Barcelona. Projektet slutar i augusti och på mötet sammanfattades resultat och oavslutade lösa trådar samlades ihop för att avslutas innan projektets slut.

Konferensen hölls i Palau Moja i vackra lokaler med inredningar från sent 1700-tal.

För oss har projektet framför allt, som ni vet vid det här laget, inneburit att vi levererat alla våra databasposter som har en bild till Europeana. I den här delen av projektet har vi använt oss av aggregeringsverktyget MINT och mappningsschemat LIDO, som jag skrivit om tidigare.

Inom ramen för projektet var vi också piloter för ett nyutvecklat webbaserat utställningsverktyg, MOVIO. Vi använde verktygets alla funktioner och byggde en testutställning och kunde under arbetets gång tillföra en rad förbättringar och nya funktioner till MOVIO. Nu, i den färdiga slutprodukten, finns det mesta en kulturarvsinstitution kan behöva i ett webutställningsverktyg: kartor, tidslinjer, mediaarkiv och mycket annat.

Glad sommar!
/Linnéa

Ny webbutställning!

Vintern 1900-1901 reste Wilhelmina och Walther von Hallwyl till Egypten. Med på resan var Wilhelminas sällskapsdam Ida Uhse och två av parets döttrar med respektive makar. De kom att stanna i fyra månader i Egypten, innan de reste vidare till Palestina. 

Med utgångspunkt i Ida Uhses resedagbok och de ca 200 fotografier som familjen köpte och tog själva under resan har vi tagit fram en ny webbutställning. Utställningen fokuserar framför allt på hur livet som turist vid förra sekelskiftet kunde te sig.

Den här gången har vi prövat en nytt grepp och använt ett verktyg från Google, Google Open Gallery, som vi har fått tillgång till genom vår medverkan i Google Art Project. Så här när det är klart kan vi göra vissa reflektioner kring att använda ett redan befintligt verktyg:

1. Det är billigt. Man slipper utvecklingskostnader och testperioder.
2. Det spar tid. Man slipper uppfinna nya hjul.
3. Designen är redan klar - på gott och ont. Spar också pengar och tid.
4. Just det här verktyget är lite oflexibelt. Vi fick pressa in ett ganska ostyrigt material i en rätt så trång kostym. Även detta är på gott och ont. Det kan vara bra att få hjälp att begränsa sig, men jobbigt när man måste släppa på vissa funktioner som kunde ha varit användbara.
5. Tillgängligheten ökar genom att utställningen ligger hos Google och inte bara på vår webbplats. 
6. Verktyget är inte helt användarvänligt. Det verkar vara svårt för många att ta sig ned på djupet av informationen. Man hittar inte dit. 

Kan vi då tänka oss att använda Google-verktyget igen? Ja, absolut. Men då ska vi nog testa den senaste versionen och tänka utifrån verktyget redan från början. Och kanske begränsa ämnet ännu mer. Men på det hela taget är vi väldigt nöjda och stolta.

Och utställningen hittar du här>>

//Sara Dixon

Digikult 2015

I slutet av mars åkte jag och Karin till Göteborg för att delta i konferensen Digikult, som hölls för tredje året i rad, jag som föredragshållare och Karin som moderator. Det var två fullspäckade och oerhört intressanta dagar med det digitala kulturarvet i fokus. Invigde konferensen gjorde kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. 150 deltagare kom från runt om i landet och lyssnade, diskuterade och utbytte erfarenheter på området.

Karin Nilsson, moderator på Digikult 2015

Jag pratade om Digitala utställningar i praktiken, och berättade med utgångspunkt i våra egna digitala produktioner, om hur vi har arbetat med digitala utställningar, hur vi diskuterar definitioner på olika typer av digitalt berättande och lite tips på hur man med enkla medel kan ge sig ut i det digitala utställningsberättandet. Ja, lite av det som Sara har skrivit en inläggsserie om här på bloggen.

Föredraget blev väl emottaget och många sa sig vara intresserade och inspirerande. Ni kan avgöra själva, eftersom hela föredraget ligger ute på YouTube.

Linnéa Karlberg Lundin om Digitala utställningar på Digikult 2015

Några andra guldkorn, som inspirerade mig mycket, var till exempel John Coburn från Tyne & Wear Archives & Museums som pratade om hur de har arbetat med medskapande och användande av sina öppna samlingar. Också Anders Mildner, Popstad Lund, var inne på medskapande, fast på ett lite annat sätt. Genom användare på Facebook har Popstad Lund samlat ihop en hel stads moderna historia i bilder. Avslutningsvis får jag också lov att lyfta fram kultur- och demokratiministerns korta men viktiga invigningstal, där hon framhåller vårt område som extra viktigt!

150 deltagare kom till den tredje i raden av Digikult-konferenser

//Linnéa

Snabba fördjupningar

Magnus Brahe 1844, bara månader före hans död.

 I vår nyligen påbörjade serie av digitala fördjupningar har turen kommit till den daguerreotyp som finns i Skoklosters slotts samlingar. Daguerreotypen, en tidig sorts fotografi, är tagen 1844 och föreställer slottsherren på Skokloster, greve Magnus Brahe. I fördjupningen berättar vi både om just det här exemplaret och lite om daguerreotypins historia i allmänhet. Dessutom är fotografiet högupplöst och det går att zooma in på detaljerna, så att man ser varje repa i den försilvrade kopparplåten.

Den här typen av enkla, fördjupande texter går relativt snabbt att ta fram, eftersom våra museer kryllar av lärda människor som kan producera faktatexter utan särskilt mycket inläsningstid. Vi redigerar sedan texterna till webbvänligt format och förser dem med intressant bildmaterial och länkar till relevanta Wikipediaartiklar. Svårare än så behöver det inte vara.

En yngre och piggare Magnus Brahe.

Vad är det då som är specifikt för en "fördjupning" och som skiljer den från en vanlig informationssida på webbplatsen eller en digital utställning? Min definition av en fördjupning får bli att det är en utökad berättelse om ett begränsat ämne. När en utställning kan behandla flera ämnesområden som tillsammans målar bilden av det som ska berättas, så håller sig fördjupningen till bara ett område. Skillnaden mot en vanlig informationssida ligger främst i att en fördjupning, i teorin, kan lyftas ur sitt sammanhang och presenteras fristående, medan andra sidor på en museiwebbplats är tätt knutna till just det museet och den webbplatsen. 

Det går förstås att ifrågasätta hela den här definitionsivern. Vad spelar det egentligen för roll vad vi kallar ansamlingar av kunskap på webben? För den vanliga besökaren är svaret "ingen alls". Däremot är det viktigt för producenten av digitalt material att hålla reda på begreppen för att få rätt tilltal, ton och textmängd. Det handlar inte bara om vem mottagaren är utan också om vad den är ute efter. 

I förlängningen hoppas och tror jag ändå att de digitala formerna bara ska bli medier bland andra och inte, som nu, ibland existera helt i egen rätt. Kvaliteten måste hållas lika hög på webben som i det fysiska museet. Avsändaren är samma och grundmaterialet likaså. Publiken är inte nödvändigtvis samma, men kan vara det. 

//Sara Dixon

Workshop om MOVIO

Förra veckan var det äntligen dags för workshop om MOVIO - utställningsverktyget som jag skrivit om tidigare, som vi har testat i AthenaPlus-projektet. Det kom runt 20 nyfikna deltagare från olika museer i Sverige. De fick en genomgång av vad MOVIO är och vad verktyget kan möjliggöra och fick också chans att testa verktyget på plats. Vi kunde samla in flera genomtänkta synpunkter att föra fram till utvecklarna och flera av workshopens deltagare var intresserade av att genast bygga en egen virtuell utställning med hjälp av MOVIO.

Utöver MOVIO berättade vi om CityQuest - en app som möjliggör en typ av "guidade" promenader där man med hjälp av ledtrådar på sin smartphone tar sig fram genom en stad eller en byggnad.

Vi lär få anledning att återkomma om CityQuest här på bloggen - det är en riktigt kul app!

/Linnéa

MOVIO

Är du intresserad av ett verktyg för att bygga digitala utställningar? I så fall har du chansen att under en halvdags workshop den 18 november få stifta närmare bekantskap med Movio, ett verktyg som utvecklas inom ramen för EU-projektet AthenaPlus.

Movio är ett verktyg specialanpassat för kulturarvsinstitutioner, som innehåller roliga specialfunktioner såsom tidslinjer, kartor och kan hämta information från samlingsdatabaser och Europeana. Movio, som är byggt på öppen källkod, är lätt att lära sig och har verktyg för att bygga snygga digitala utställningar och appar som man inte behöver vara programmerare, eller anlita externt it-stöd, för att hantera. Movio passar utmärkt för att presentera ett forskningsprojekt, en del av samlingarna eller som komplement till en pågående utställning.

Inom AthenaPlus projektet har Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet tillsammans med Nationalmuseum utvärderat Movio och tagit fram en pilotutställning. Den här utställningen kommer att presenteras under dagen. Vi vill gärna höra vad du tycker att ett verktyg för digitala utställningar borde innehålla. Därför kommer vi under workshoppen att be dig om hjälp med utvärdering av både pilotutställningen och verktyget. Movio är under löpande utveckling, så här finns det chansen att påverka ett lovande verktyg! Det finns även en nyproducerad tilläggsmodul, CityQuest, med vilken man kan skapa guidade stads- och/eller museiturer bl.a. med hjälp av QR koder. Vi kommer också att visa den här modulen under dagen.

  

Workshopen vänder sig till alla som är intresserade av att använda verktyget, både som ett stöd i arbete med att skapa digitala utställningar och för att dela med dig av vad du som användare vill se och göra i en digital utställning. Det är begränsat antal platser så det är först till kvarn som gäller. 

Anmälan görs till moa.ranung@riksarkivet.se senast den 8 november.

Det fanns en skog bakom palatset...

Bakom en stor förmögenhet ligger för det mesta många människors arbete. Nu lägger vi ut en helt ny webbutställning som handlar om bakgrunden till familjen von Hallwyls stora rikedom och i förlängningen till Hallwylska museet.

Skogen i trakterna runt Ljusne.

Utställningen - om det nu är det vi ska kalla den - består av fem delar, eller teman. Vi berättar om företaget Ljusne-Woxna AB:s uppbyggnad, om det hårda och farliga arbete som många män måste utföra för att ge företaget framgång och om de arbetarprotester som uppstod därur. De två sista delarna handlar om livet på en liten bruksort som Ljusne och om den Hallwylska familjen och deras roller i affärsverksamheten.

Greveparet von Hallwyl med familj på trappan till villan i Ljusne.

Vi har använt samma webbmodul som till Upptäck museet-delen på vår webbplats. Den var från början tänkt att användas bara för det specifika syftet att berätta om själva museerna, men vi upptäckte snart att modulen är flexibel och passar bra för att presentera olika typer av material. Den nya utställningen krävde bara små anpassningar av webbverktyget.

Texterna har hållits korta, runt 150 ord som mest, men är i gengäld ganska många. Utställningen kan läsas som en berättelse, från början till slut, men det går också att hoppa mellan delarna och läsa lite här och lite där. Som vanligt strävar vi efter ett inkluderande språk. Det ska vara relativt lätt att förstå, även om läsaren kan få googla fram ett eller annat ord. Smidig meningsbyggnad är viktigare än att precis alla ord är lättbegripliga.

Efter den senaste uppdateringen av webbverktyget finns möjligheten att visa 3D-bilder och att zooma riktigt nära i högupplösta bilder, men de möjligheterna har inte använts för det här projektet.

Sågverksarbetare vid timmerbassängen där timret förvarades före sågning.

Målet är att skapa intresse och förståelse för en epok i Sveriges industriella historia och att belysa hur några få personers stora förmögenhet var beroende av många människors hårda slit och dessutom ett stort uttag av naturresurser. Den Hallwylska förmögenheten uppstod inte ur ingenting och vi tycker att det är viktigt att rikta strålkastarljuset mot förutsättningarna för det som kom att bli Hallwylska museet - skogen och arbetarna. En webbutställning passar särskilt bra för detta syfte, eftersom den inte har något bestämt slutdatum, utan kan få finnas kvar så länge den känns relevant. Vi tror och hoppas att den här historien kommer att vara relevant länge.

//Sara

Jag jobbar med webbutst... Vadå?

Inom kort kommer vi att lansera en ny webbutställning för Hallwylska museets räkning. Eller ska vi det? Ja, lansera ska vi. Frågan är om det är en "webbutställning" vi lanserar, eller vad man borde kalla den digitala sammanställning av ord och bild som snart dyker upp på Hallwylskas webbplats.

Vi har nyligen börjat arbeta med "webbutställningar", eller om vi ska kalla dem "digitala utställningar", på allvar och har inte så mycket konkreta resultat att visa upp än, men flera produktioner på gång. Utställningen om Erik XIV på Livrustkammarens webb är det senaste publicerade exemplet. Eller är det en utställning? Det kanske snarare är en "fördjupning". Det saknas vokabulär.

Jag tror att begreppet "utställning" i digitala sammanhang leder tanken fel. Åtminstone jag hamnar direkt i det fysiska rummet, jag tänker på föremål och bilder som besökaren kan vandra omkring bland. Den digitala utställningen behöver en definition och kanske ett nytt namn (även om jag inte har något bra exempel på lager - än).

Jag tänker att en digital utställning skiljer sig från andra digitala uttrycksformer genom att den:

• Kretsar kring ett begränsat tema.
• Består av ett noggrant urval och inte bara är en uppräkning av exempelvis museets alla svärd.
• Är formgiven på något vis, i stället för att bara vara en bildsatt artikel.
• Utgör en avgränsad enhet, ett virtuellt rum. Besökaren ska veta när hen går in i utställningen och när hen går ut. 

En digital utställning ska, enligt min mening, inte vara en webbadaptering av en fysisk utställning. Då förlorar man den fysiska utställningens speciella fördelar men vinner ingenting av de möjligheter som webben erbjuder. I stället bör man försöka ta vara på den frihet i förhållande till rummet som webbutställningen ger. Den kan kommunicera med andra webbsidor, genom länkar, och mellan sina egna delar. Den kan erbjuda flera nivåer av kunskapsinnehåll av olika svårighetsgrader. Den kan visa närbilder av oåtkomliga föremålsdelar som inte syns på ett föremål i en monter och den kan låta oss zooma in så nära att vi får detaljer som inte syns med blotta ögat och ge oss en upplevelse som är "verkligare än verkligheten". 

Vilka svårigheter möter vi då, som producenter av digitala utställningar? En stor utmaning är förstås att fånga besökarens intresse - och hålla kvar det. Det är mycket lättare att lämna en virtuell utställning än en fysisk. Den genomsnittliga webbesökaren har kort tålamod och måste snärjas snabbt och effektivt. Formgivningen blir viktig, tilltalet likaså. Vi vill väcka nyfikenhet och lust att upptäcka. Navigeringen är också en vital faktor. Det måste vara lätt att förstå hur informationen är strukturerad och hur man förflyttar sig. Samtidigt så får det gärna finnas en viss känsla av att jag som besökare är en upptäckare. Att jag hittar information som ingen annan har sett. Informationen kan med fördel ligga i ett par-tre nivåer, av olika fördjupningsgrad, så att den som är extra intresserad kan gräva lite mer och får en större belöning.

Allt detta är mer en intentionsförklaring än ett recept på hur man gör en lyckad - ja, vad ska det heta nu då? Låt oss kalla det webbutställning eller digital utställning så länge. Åtminstone i Sverige så befinner sig de museala webbutställningarna fortfarande i spädbarnsstadiet och vi har en bra bit kvar innan det finns ett rikt spektrum av förebilder att inspireras av. Arbetet nu liknar mer en exkursion genom okända marker. Nu har vi gett oss in i djungeln, nu måste vi ta oss vidare.

Fortsättning följer...

//Sara

Bilder av Kristina - en av utställningarna som lever vidare på nätet

Bilder av Kristina 19 april 2013 - 5 januari 2014
Livrustkammaren

Tack vare vår digitala tillgänglighet lever våra utställningar idag vidare på nätet. I utställningen Bilder av Kristina (19 april 2013 - 5 januari 2014) på Livrustkammaren mötte vi en av Sveriges mest kontroversiella personer - drottning Kristina. Få har varit så omdiskuterade och bilderna av den svenska 1600-talsdrottningen är lika skiftande som motstridiga. I Bilder av Kristina samsades historia med nutid, historiska porträtt med samtidskonst och ljudinstallationer med autentiska föremål.


Kristina var barnet som aldrig fick vara barn, protestanten som blev katolik, kvinnan som kröntes till kung, drottningen som lämnade sin tron. I utställningen mötte vi föreställningar om Kristina sedd genom såväl historiens som vår egen tids ögon. Vad var det egentligen som formade bilden av henne? Hur har t ex maktstrukturer, religion och genus spelat in? Vi fick följa henne från ensam barndrottning till självständig kvinna i Rom och dagens ”Queer Queen”.

Drottning Kristina målad av Abraham Wuchters

I samband med utställningen skapades en pinterestboard på Livrustkammarens pinterest med samlade bilder av drottning Kristina, dessa bilder ligger kvar, pinnas om, och fortsätter på så sätt att spridas och ge inspiration i olika sammanhang.

Digitalisering av Kristinas brev

En sida av Kristinas många brev till Decio Azzolino

Drottning Kristina författade enorma mängder brev och skrivandet var en viktig del av hennes vardag. I Riksarkivet finns 80 brev som Kristina skrev (mellan maj 1666 till november 1668) på franska till kardinal Decio Azzolino. Livrustkammaren har låtit Riksarkivet digitalisera breven och dessa finns nu tillgängliga via Wikimedia Commons.

Breven innehåller såväl personliga aspekter kring Kristinas relation med Azzolino som allmänna reflektioner och notiser kring pågående politiska skeenden i Kristinas samtid.

Vissa stycken i breven är skrivna med chiffer, en form av kryptering avsedd att skydda känslig information från att läsas av fel ögon. För breven finns en s k chifferklav, vilket är nyckeln till att förstå de krypterade styckena i breven. I de brev som Kristina skrev till Azzolino används två olika chiffer, det ena för personliga meddelanden, det andra för mer officiella ärenden som ändå var av känslig karaktär – att skriva med chiffer var vanligt förekommande under den här tiden då posthanteringen var mycket osäker och brev kunde lätt hamna på villovägar.

Breven har som sagt publicerats på Wikimedia Commons där de är tillgängliga för en rad olika användningsområden. Från Wikimedia Commons kan breven t ex kopplas till olika artiklar på Wikipedia, eller publikationer på t ex Wikisource. Breven kan även användas som spännande källmaterial för övning av handskriftsläsning, eller som källmaterial för akademiska uppsatser inom ämnen som lingvistik, historia, idéhistoria, etc.

The Unstraight Museum

Bössa ägd av drottning Kristina

Utöver pinterest och digitaliseringen av breven finns, som vanligt, bilderna tillgängliga i vårt arkiv, fria att använda. I samband med denna utställning bidrog vi också till The Unstraigt Museums samling. 

The Unstraight Museum är en webbplats som dokumenterar historien ur ett HBTQ-perspektiv. Livrustkammaren bidrog med några av Drottning Kristinas föremål som du kan läsa mer om här.



//Amanda

psst. Läs mer om utställningen Bilder av Kristina här.

Ta en tur på museet - utan att lämna fåtöljen.

Vi har skrivit tidigare om vårt samarbete med Google Art Project/Google Cultural Institute, där vi visar konstverk från de tre museerna. Nu finns också de fina panoramabilderna, som togs i våras, till beskådande, så att webbesökaren kan gå på rundtur i museerna. Google kallar det för Museum View.

Här finns Skoklosters panoramabilder.

Här hittar ni Hallwylska museet.

Och här har vi Livrustkammaren.

Panoraman av det här slaget gör museerna tillgängliga för personer som annars inte kan komma dit, på grund av funktionshinder eller avstånd. Vår förhoppning är också att de ska fungera som smakprov och göra webbesökarna sugna på att se museerna i verkligheten.

 //Sara

Digitala utställningar

Foto från familjen von Hallwyls resa i Nordafrika, vintern 1900-1901.

Digitala museet har minst två webbutställningar på agendan under 2013. En ska handla om resefotografi och en om den Hallwylska förmögenhetens bakgrund. Till båda finns rikligt med material i både bild och text. Grunden ser bra ut. Vi vet vad vi vill berätta.

Bild från familjeföretaget i Hälsingland.

Men nu kommer det svåra. Hur berättar vi? Eller snarare - var? Det finns några alternativ. Vi kan lägga  utställningarna på vår egen webb och använda det verktyg vi har med de mallar som redan finns. Eller så kan vi köpa en utökning av det befintliga webbverktyget och försöka åstadkomma en flexibel grund för många kommande utställningar. Eller så finns det tredje alternativet - att ansluta oss till en befintlig webbutställningssite. De tre alternativen har som vanligt både för- och nackdelar, som jag ska försöka lista:

1. Använda det befintliga verktyget i sitt nuvarande skick. Det blir snabbt, lätt och billigt. Nackdelen är att det inte blir särskilt flexibelt. Utställningarna kommer inte att skilja sig nämnvärt från de vanliga informationssidorna på webbplatsen. Det kan bli lite tråkigt.
2. Utöka det befintliga verktyget. Detta har en mycket påtaglig fördel i att när utökningen väl är gjord kan vi bygga och byta utställningar själva, till en låg kostnad. Nackdelen är att det kan bli ordentligt dyrt, om vi vill göra något avancerat och modernt. Det finns också en påtaglig risk för att det moderna snabbt kommer att kännas ålderstiget.
3. Ansluta oss till befintlig utställningssite. En spännande men arbetskrävande lösning. På en internationell site som samlar museer från hela världen så kan vi få en större räckvidd. Det är dessutom det logiska sättet om vi vill göra en internationell samproduktion. Risken är att avsändaren inte blir lika tydlig som om vi använder vår egen webbplats. Och så den allra största nackdelen: Det är inte så himla lätt att hitta någon bra site. 

Jag har googlat på "online exhibitions" och hittat både några möjliga kandidater till extern hosting och befintliga utställningar som inspiration. Bäst hittills, om vi ska utlokalisera oss, verkar Google Cultural Institute som samlar berättelser om kulturarvet och har samarbetspartner som Auschwitz-Birkenau State Museum, Nelson Mandela Centre of Memory och Getty Images. Utställningarna är snygga, men jag är inte helt förtjust i funktionen, där man bläddrar sig igenom bilder och texter från vänster till höger, eftersom jag tycker att det saknas överblick. 

Europeana samarbetar också med olika institutioner och gör utställningar, som den här amerikansk-europeiska samproduktionen om den stora migrationen till USA under 1800- och 1900-talen. I Europeanas utställningsdel hittar man många roliga teman, men formgivningen är tråkig och navigationen lite klumpig. 

Smithsonian har en webbplats för vandringsutställningar, med en del för webbutställningar, men layouten känns daterad och otillgänglig. Dessutom bör man nog vara ett amerikanskt museum för att komma ifråga där. 

Smithsonian har också en databas för webbutställningar: Library and Archival Exhibitions on the Web. Genom den kan man hitta utställningar med fokus på biblioteks- och arkivmaterial, men det är mer museispecifika utställningar som är bra som inspiration, inte ställen som skulle kunna hysa våra utställningar. 

Att söka på det svenska uttrycket "webbutställning" är svårare. Det blir många träffar på "Busstrafiken i Eskilstuna", "Julstämning i Sigtuna" och andra mer affärsrelaterade sidor. Jag har med andra ord inte nått så djupt i mina svenska efterforskningar än, men återkommer när vi vet hur vi ska jobba vidare.

//Sara