Ny digitaliseringsstrategi

Kastpenning av silver från kung Karl XII:s begravning i Riddarholmskyrkan, Stockholm 1719-02-26.
(Foto Miguel Herranz, CC BY-SA) 

I slutet av förra året beslutade vi om en digitaliseringsstrategi som ni hittar här. Tanken med strategin är att ange riktningen för digitaliseringen. För oss är det viktigt att hålla fokus på varför vi digitaliserar, inte enbart på frågor kring urval och prioriteringar, det vill säga hur vi digitaliserar.

Varför digitaliserar vi då? Jo, för att alla har rätt att ta del av vårt gemensamma (i dess vidaste bemärkelse) kulturarv och alla kan inte, vill inte, har inte möjlighet att komma till museerna. Då behöver kulturarvet finnas där personer vill använda det. Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museets vision är vi ska bidra till att ge olika perspektiv, på såväl det förgångna som samtiden, och genom det visa att det går att förändra samhället. Ett av flera sätt att uppnå den visionen är att digitalisera samlingarna och därigenom berättelserna och perspektiven runt dem.

Men vi måste också förhålla oss till hur vi ska göra för att uppnå det, med så hög kvalitet som möjligt och så effektivt som möjligt. Vi fotograferar grupper av föremål, cirka 4000 per år, som är lättare att fotografera på plats än att transportera någon annanstans. I år kommer våra fotografer Erik Lernestål, Jenny Bergensten och Jens Mohr att fotografera vapen ur Wrangels rustkammare, verktyg i Svarvkammaren på Skoklosters slott, originalritningar av Hallwylska palatset, Wilhelmina von Hallwyls smycken samt rustningsdelar, mynt och pilspetsar i Livrustkammarens magasin. Vi prioriterar samlingar som är lätta att hantera och att komma åt och som är av ungefär samma storlek så att de är enkla att fotografera utan att behöva rigga om. På så sätt fotograferar vi ca 100 föremål per dag beroende på hur sköra de är. (Vi bloggade tidigare om när vi fotograferade vapen).

I den takt vi håller nu kommer vi att vara "klara", det vill säga att alla föremål har en digital resurs, till 2025. Samtidigt arbetar vi ständigt på att förbättra kvaliteten på informationen och den kunskap som finns i databasen om samlingarnas historia.

Garnityr med etui. Bestående av brosch, halsband och ett par örhängen. Av mörkbrunt hår med guld.
Inköpta av Wilhelmina von Hallwyl på Bukowski 1914. (Foto Erik Lernestål, CC BY-SA)

Vi har dock två stora grupper av föremål som vi inte kan hantera på vårt vanliga sätt och det är dels Skoklosters slotts boksamling om ca 19 000 volymer och Hallwylska museets arkiv om ca 7000 dokument. För att kunna digitalisera dessa material söker vi extern finansiering och inte minst samarbeten för att kunna digitalisera samlingarna så bra som möjligt för dess ändamål.

//Karin Nilsson

AthenaPlus i Riga

De sista skälvande dagarna av februari passade jag på att fly landet. Destinationen var Riga och anledningen var AthenaPlus-projektets näst sista plenarmöte med tillhörande workshops och training sessions. Konferensen hölls på Rigas konstmuseum, Riga Birza, mitt i hjärtat av gamla stan.

Vi fick en guidad tur i museet och även en busstur runt hela Riga -
uppskattade programpunkter mellan möten och workshops.

Det var första gången jag besökte Riga, och mitt intryck av staden blev gott. Det är alltid speciellt att besöka städer där historien är så närvarande som den är i Riga.

Också konferensen var lyckad, och nu är de inte långt kvar på projektet. Till hösten 2015 ska projektet avslutas, våra föremålsposter ska vara levererade och bearbetade på Europeana, våra klassifikations-thesaurusar ska vara mappade och uppladdade till den särskilda platform som utvecklats för thesaurushantering.

Det jag gör just nu, när det gäller AthenaPlus-projektet, handlar just om våra thesaurusar. Jag har en tanke om att jobba vidare med våra thesaurusar också utöver det som krävs i projektet, och koppla alla våra begrepp till Wikidata-objekt. Det tror jag kan bli riktigt bra - både för möjligheten till flerspråkighet i thesaurusen och för vidare förståelse av begreppen i ett större sammanhang än bara vår egen databas.

Stay tuned!

// Linnéa

Riga bjöd på stämningsfull februaridimma i den tidiga morgontimmen

Kulturarvets texter och språkteknologi

Igår tillbringade jag en heldag på Riksarkivet där Digisam anordnade ett seminarium om kulturarvets texter. Digitalisering, licensiering och användning av dessa texter togs upp för diskussion.

Vi tillhör en av de institutioner som har samlingarna på vår sida när det kommer till digitalisering och spridning av textmaterial. Våra boksamlingar, och också en stor del av till exempel arkivet på Hallwylska museet, är inte längre skyddade av upphovsrättslagen tack vare texternas ålder. På seminariet diskuterades annars hur institutionerna kan förhålla sig till eventuellt upphovsrättsligt skyddat material, vad man kan och vad man inte kan sprida, skillnaden på skönlitterär text och text utan verkshöjd - till exempel rena uppradade faktauppgifter - som aldrig kan vara upphovsrättsskyddad.

Det allra mest intressanta, som också är helt ny kunskap för mig, är den faktiska innebörden av språkteknologi och hur man rent praktiskt kan använda det. Visst har jag i lite olika sammanhang stött på begrepp som språkteknologi och datalingvistik, men jag har aldrig satt mig in i hur framstegen på de områdena skulle kunna appliceras på våra och andra institutioners samlingar. Men om man väl börjar tänka i de banorna så blir det svårt att släppa tanken!

Tänk dig att du ska skriva en uppsats om kvinnor och deras yrken i 1800-talets skönlitteratur. Ja, då gör du kanske ett urval på ett antal böcker från 1800-talet som kan tänkas vara lämpliga och där yrkesarbetande kvinnor omnämns, och så läser du böckerna, jämför dem och drar dina slutsatser.
Tänk dig att du istället har ett datorprogram som lärt sig alla personnamn av kvinnotyp, samt alla yrken, och att du har tillgång till enorma mängder digitaliserad text från 1800-talet i vilken du kan göra en kombinerad sökning på alla kvinnonamn och alla yrken. Tanken svindlar på vad för resultat och nya ingångar du skulle kunna få!

Så låt oss nu bara digitalisera alla textresurser vi har i våra samlingar till maskinläsbart format och lägga ut filerna för nedladdning, så är famtidens humanioraforskning snart här.

I Skoklosters slotts boksamling finns 19 000 volymer som väntar och längtar efter att bli digitaliserade

Läs mer om SWE-CLARIN, ett projekt som siktar mot att skapa en infrastrukur på nätet för att tillgängliggöra digitaliserade textresurser och verktyg för att språkteknologiskt undersöka dessa resurser.

Observera att jag inte är tillräckligt insatt i området språkteknologi för att uttala mig annat än som intresserad amatör. Har du fler ingångar till ämnet eller en annan syn på användningen av språkteknologi - diskutera i kommentarsfältet!

// Linnéa