Snabba fördjupningar

Magnus Brahe 1844, bara månader före hans död.

 I vår nyligen påbörjade serie av digitala fördjupningar har turen kommit till den daguerreotyp som finns i Skoklosters slotts samlingar. Daguerreotypen, en tidig sorts fotografi, är tagen 1844 och föreställer slottsherren på Skokloster, greve Magnus Brahe. I fördjupningen berättar vi både om just det här exemplaret och lite om daguerreotypins historia i allmänhet. Dessutom är fotografiet högupplöst och det går att zooma in på detaljerna, så att man ser varje repa i den försilvrade kopparplåten.

Den här typen av enkla, fördjupande texter går relativt snabbt att ta fram, eftersom våra museer kryllar av lärda människor som kan producera faktatexter utan särskilt mycket inläsningstid. Vi redigerar sedan texterna till webbvänligt format och förser dem med intressant bildmaterial och länkar till relevanta Wikipediaartiklar. Svårare än så behöver det inte vara.

En yngre och piggare Magnus Brahe.

Vad är det då som är specifikt för en "fördjupning" och som skiljer den från en vanlig informationssida på webbplatsen eller en digital utställning? Min definition av en fördjupning får bli att det är en utökad berättelse om ett begränsat ämne. När en utställning kan behandla flera ämnesområden som tillsammans målar bilden av det som ska berättas, så håller sig fördjupningen till bara ett område. Skillnaden mot en vanlig informationssida ligger främst i att en fördjupning, i teorin, kan lyftas ur sitt sammanhang och presenteras fristående, medan andra sidor på en museiwebbplats är tätt knutna till just det museet och den webbplatsen. 

Det går förstås att ifrågasätta hela den här definitionsivern. Vad spelar det egentligen för roll vad vi kallar ansamlingar av kunskap på webben? För den vanliga besökaren är svaret "ingen alls". Däremot är det viktigt för producenten av digitalt material att hålla reda på begreppen för att få rätt tilltal, ton och textmängd. Det handlar inte bara om vem mottagaren är utan också om vad den är ute efter. 

I förlängningen hoppas och tror jag ändå att de digitala formerna bara ska bli medier bland andra och inte, som nu, ibland existera helt i egen rätt. Kvaliteten måste hållas lika hög på webben som i det fysiska museet. Avsändaren är samma och grundmaterialet likaså. Publiken är inte nödvändigtvis samma, men kan vara det. 

//Sara Dixon