Ännu fler bilder på Wikimedia Commons – men hur hamnar bilderna på Wikimedia?

Nyligen har vi laddat upp 6416 nya bilder på Wikimedia Commons! Totalt finns nu ca 36 000 högupplösta bilder från Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet på Wikimedia Commons. 

Detta är tredje gången vi levererar en större mängd bilder till Wikimedia och vår avsikt är att fortsätta med detta kontinuerligt – någon/några gånger per år. Varje år producerar våra fotografer ett antal tusen bilder, och av dessa är merparten bilder på föremål ur museisamlingarna – bilder som därmed kan laddas upp på Wikimedia.

Foto: Erik Lernestål, Skoklosters slott (CC BY-SA)

Det här inlägget är tänkt att i lite mer detalj beskriva hur detta uppladdningsarbete går till – dels som en möjlighet för den allmänintresserade att få lite inblick i bakomliggande arbete inom vår verksamhet, dels som tips och tricks till kollegor på andra museer och kulturarvsinstitutioner som kanske är på gång att ladda upp bilder, och som vill få lite konkreta exempel på de steg som kan ingå i arbetsprocessen.

Observera dock att detta inte är en strikt beskrivning för hur man ska gå tillväga, utan detta är en av flera möjliga vägar för att ladda upp större mängder bilder till Wikimedia Commons. Vidare är inte alla steg beskrivna i detalj (det skulle nog bli lite väl tråkig läsning...). Detta är helt enkelt en skildring av den metod vi tillämpat - en metod som fungerar väl för oss sett till den IT-struktur och de bilder vi har. Notera också att beskrivningen här fokuserar främst på de förberedande steg som vi gör innan bilderna kan laddas upp.

Vilken metod man väljer för att ladda upp på Wikimedia Commons styrs av flera faktorer, t ex:

• Antalet bilder som ska laddas upp på en gång (rör det sig om ett mindre antal är det troligen enklare att använda de smidiga uppladdningsfunktionerna som finns färdiga på Wikimedia) 
• Informationsmängden runt varje bild – i vårt fall skickar vi med en ganska omfattande mängd metadata kring de avbildade föremålen
• Teknisk kompetens och ekonomiska resurser 

 Bakgrund – vår första uppladdning 

I samband med vår första uppladdning till Wikimedia Commons anlitade vi en utvecklare från Wikimedia Sverige för att hjälpa oss med att framställa en Wikimedia-mall för våra bilder – mallen används konsekvent för alla våra bilder så att de alla presenteras på ett likartat sätt. Utöver mallen behövde vi även hjälp med vissa tekniska steg för uppladdningen på Wikimedia (efter att vi själva hade förberett bilder och metadata).

Tillsammans med utvecklaren från Wikimedia Sverige diskuterade vi fram vad mallen borde innehålla, där besluten rörde vilken information vi ville få med från vår egen databas kring varje avbildat föremål samt bildspecifik metadata kring varje bild.

Utöver mallen skapade utvecklaren även ett antal script som användes dels för att rent tekniskt ladda upp bilderna på Wikimedia, dels skapa redskap för efterbearbetning av informationen kring bilderna.

Som ett led i uppladdningen behövde en stor mängd information om bilderna och de avbildade föremålen bearbetas för att passa in i Wikimedias informationsstruktur. 

Innan bilderna kunde laddas upp slutgiltigt så ägnade vi ägnade en hel del tid åt att matcha nyckelord/sakord som bifogats bilderna med kategorier i Wikimedias kategoriträd. Vidare fick vi modifiera och korrigera filnamn på bilderna (de filnamn som bilderna tilldelas på Wikimedia Commons). Filnamnen genererades utifrån ett antal fält som vi exporterade ur databasen, men i många fall krävde filnamnen manuell justering för att få en konsekvent och fungerande struktur. Därutöver fick vi med scriptens hjälp matcha namn, historiska händelser, geografiska platser etc. mot Wikipedia-artiklar och kategorier på Wikimedia. Allt förberedelsearbete av det här slaget har vi gjort för att bilderna ska presenteras med så utförlig metadata som möjligt.

När arbetet med informationsbearbetningen var färdig så skedde den faktiska uppladdningen/publiceringen. I och med att vi laddade upp ca 20 000 högupplösta bilder – där vissa bilders filstorlek överstiger ett par hundra mb – valde vi att leverera allt material på en extern hårddisk till Wikimedias utvecklare, som i sin tur ordnade med den konkreta uppladdningen – en process som sedan tog ett antal dagar där dator och hårddisk stod på dygnet runt och laddade…

Efter den första uppladdningen till Wikimedia har vi använt samma metod två gånger, där script och förberedande steg har förfinats och justerats utifrån upptäckta brister och fel. Nu vid den aktuella uppladdningen har arbetet gått riktigt smidigt, och möjligheten att kunna återanvända tidigare matchningar av namn, nyckelord, platser etc. gör att efterbearbetningen på Wikimedia blir betydligt mindre omfattande än vid den första uppladdningen. 

Att dela museernas bilder till hela världen via Wikimedia Commons är fantastiskt ur många avseenden. Man når ut till användare man troligtvis aldrig skulle ha kommit i kontakt med på annat sätt och man ökar räckvidden något enormt för att sprida kunskap om museisamlingarna. Ur ett internt perspektiv är det också väldigt givande att arbeta med Wikimedia-uppladdningar. Att exportera ut stora mängder data ur sina egna databaser för den här typen av ändamål gör att man plötsligt ser inkonsekvenser och små felaktigheter i informationen – felaktigheter som därmed kan förbättras. Informationsstrukturella brister kan annars i vissa fall vara svåra att upptäcka när man betraktar enskilda eller ett mindre antal objekt i sin databas.

Men för att återkomma till det detaljerade och rent konkreta – vad krävs av museet?  Var ska man börja?  

Det första steget handlar om att välja ut de bilder som ska laddas upp. I vårt fall handlar det om att välja ut bilder både bland äldre digitaliserat bildmaterial och bland nyproducerade bilder. Grundkriteriet för oss har då varit att det är bilder som visar våra museers samlingar, och att det är bilder som kan licensieras med Creative Commons-licenser, dvs. att det är bilder som vi har upphovsrätt till (eller där upphovsrätten slocknat) och som vi har rätt att lägga ut.

Tillvägagångssättet som här beskrivs bygger av förklarliga skäl på den befintliga IT-miljöstruktur som vi har i dagsläget, vissa av de detaljerade stegen kan således se helt olika ut för andra, men de beskrivna stegen nedan kan förhoppningsvis ändå vara intressanta och i någon mån hjälpa den som vill använda en liknande metod. Observera dock att nämna programvaror enbart är exempel på program vi använder, och nämns inte i syfte att göra reklam, utan för vår del – om man bortser från vår egen samlingsdatabas – hade vi lika gärna kunnat använda andra programvaror för samma resultat.

All hantering av data och bildfiler sker med kopior i lokal miljö, detta av två anledningar. För det första är det datamängden – att jobba med tusentals högupplösta .tif-bilder kräver mycket lagringsyta, och i dagsläget går det betydligt fortare (i vår IT-miljö) att hantera detta lokalt än i servermiljö. För det andra finns det även en säkerhetsaspekt kring detta – skulle det uppstå något stort misstag i de manuella förberedelsestegen riskerar man i alla fall inte databas eller bildfiler sin servermiljö.

Det museidatabassystem som vi använder heter MuseumPlus. Systemet baseras på en MS SQL-databas, och nästintill all hantering av databasen inom Wikimedia-arbetet sker direkt mot en lokal kopia utav SQL-databasen via Microsoft SQL Server Management Studio och HeidiSQL. MuseumPlus har i sitt gränssnitt vissa – dock begränsade – exportmöjligheter, men i det här arbetet har det varit betydligt effektivare att arbeta direkt mot SQL-databasen med egenhändigt konstruerade SQL-frågor. 

Initiala steg i databasen: 

 

Urval av bilder

 

(Urvalet av bilder som ska laddas upp görs med den här SQL-frågan)

 

Vilka bilder som ska väljas ut görs med en SQL-fråga som filtrerar databasens bildarkivtabell(er) med följande kriterier:

• Bilden ska vara godkänd för publicering på internet – (ett manuellt val som görs i gränssnittet för databasen av de personer som registrerar och katalogiserar bilder)
• Bilden ska vara licensierad i databasen
• En korrekt högupplöst bildfil ska vara länkad till bildposten i databasen
• Bilden ska vara kopplad till ett föremål i samlingarna
• Bilden ska ingå i en av flera utvalda serier för Wikimedia-publicering – (vi laddar enbart upp högupplösta bilder av bättre kvalitet – vi har t.ex. en stor mängd identifikationsbilder i vår databas, men bilderna är av enkelt slag och håller ofta en väldigt låg upplösning.)

Det är i SQL Management Studio som sökningen efter bildfiler görs utifrån ovanstående kriterier och de utvalda bildernas filnamn kopieras till en .txt-fil. Textfilen med filnamn blir en förutsättning för nästa halvautomatiserade steg.

I urvalsprocessen ovan väljs bilder ur en inte helt enkel och konsekvent ordning eftersom det rör sig om en blandning av bilder ur olika serier och från olika källor (digitaliserade och digitalt födda). Urvalet kan utgöra ett stort antal bilder ur många olika mappar och undermappar varifrån bildfilerna ska kopieras inför uppladdning. 

Kopiera bildfiler

För att slippa leta efter enskilda bildfiler bland tusentals filer och mappar, och därefter kopiera in i respektive fil/mapp används listan beskriven ovan till en mycket enkel – dock effektiv – filkopieringsmetod. 

Med den enkla dos-kommandoraden for /f %f in (list.txt) do robocopy /e c:\källa d:\mål %f kopieras alla utvalda filer enligt listan från en källmapp med ett stort antal undermappar till en destination – kopieringen sker automatiskt samtidigt som källans mappstruktur bevaras i destinationsmappen. (Robocopy är ett fiffigt litet program som är integrerat i Windows, och som man enkelt når via dosprompten eller Powershell). 

Poängen med att behålla mappstrukturerna är att uppladdningen – inom vår metod – baseras på de sökvägar som står angivna i databasen, d v s bilderna identifieras och laddas upp baserat på att de faktiska filerna finns att återfinna i en mappstruktur som motsvarar den som finns i databasen (detta är som sagt baserat på det uppladdningsscript som Wikimedias utvecklare byggt åt oss för vår IT-miljö). Att vidbehålla mappstrukturer och filnamn hänger också samman med länkar till de högupplösta bilder vi publicerar via eMuseumPlus samt K-Samsök.

Kontroll, kontroll, kontroll!

När de utvalda bilderna väl är överförda till en destinationsmapp påbörjas ett intensivt arbete med att kontrollera informationen i bildfilernas metadata samt informationen för de avbildade föremålen. Kontrollerna görs för att säkerställa – så gott det går – att rätt licens är angiven till bilden ifråga och att det verkligen är rätt föremålsbeskrivning som medföljer respektive bild, samt att all information är konsekvent strukturerad. 

Korrekta licenser

Det första kontrollsteget består av att kontrollera bildfilernas licenser. Alla bildfiler som produceras och arkiveras hos oss märks med en av fyra möjliga licensmallar. Licensmallarna är manuellt framställda XML-dokument i XMP-format vilka importeras in i bildfilerna antingen via fotografernas bildbehandlingsprogramvaror, eller via metadataverktyget ExifTool. Licenser är angivna i flera olika metadatastandarder för att säkerställa att bildens licens tydligt framgår inom så många användningsområden som möjligt (helt enkelt att licensen ska synas i så många olika programvaror som möjligt).

Kontroll av bildfilernas licenser görs på flera olika sätt. Det första steget utgörs av att kontrollera att det faktiskt är rätt licens angiven i bildfilens metadata. Detta innebär konkret att man helt enkelt tittar på bildmotivet och den angiven licensen och kontrollerar att rätt licens är vald (detta kräver så klart vissa förkunskaper om de egna bildsamlingarna). Detta steg gör vi med programvaran Total Commander med plug-in-programmet Jpg comment.

(Kontroll av licens och att rätt föremål är länkat till respektive bild i Total Commander)

Hur vi licensierar våra bilder har vi skrivit om i ett tidigare inlägg.

 Kontroll av länkat föremål 

Utöver att kontrollera att det verkligen är rätt licens angiven till en bild så kontrollerar vi även att rätt föremål är kopplat till bilden. Detta steg förutsätter kunskaper om museisamlingarna, och det går inte alltid att identifiera exakta föremål med följande manuella metoder, men det går att identifiera uppenbara felaktigheter (t.ex. att bilden man ser visar en stol, medan föremålsbeskrivningen som bilden är kopplad till beskriver en torkad fisk (jo, vi har faktiskt ett par torkade fiskar i samlingarna…).

Tillvägagångssättet här kan så klart göras på flera olika sätt, en variant vore att skriva ut en lista på papper med bildnummer och en kort beskrivning av det avbildade föremålet, och därefter sätta sig och jämföra bild för bild mot listan. Men att flytta blicken fram och tillbaka på det viset gör att man snabbt tappar bort sig och missar saker. Vi använder istället samma metod här som för att kontrollera licenser beskrivet ovan. Metoden, kort sammanfattat, består av dessa steg:

• Skapa små jpg-kopior av utvalda bildfiler med verktyget ImageMagick (att använda små kopior istället för .tif-filerna gör att all filhantering, metadatainläsning och bildvisning går avsevärt mycket fortare i hanteringen)
• Exportera ut en förteckning med sökväg/filnamn samt föremålsbeskrivning ur databasen (sparad som .csv-fil)
• Importera in beskrivning i bildfilerna utifrån csv-filen ovan med metadataverktyget ExifTool
• Slutligen visa alla små jpg-kopior i en tumnagelvy i verktyget Total Commander i kombination med plug-in-programmet jpg-comment så att motivet visas med tillhörande föremålsbeskrivning under varje bild.

Med de små tricksen ovan går det mycket snabbt att identifiera uppenbara fellänkningar där fel föremål kopplats till en bild. 

Utöver licens och länkade föremål kontrollerar vi även övrig metadata så att all information är strukturerad på ett konsekvent sätt. En enkel metod här är återigen att göra en export ur databasen för den tabell som innehåller uppgifterna ifråga, sedan importera in exporten i Excel och därefter göra sorteringar på respektive kolumn för att snabbt identifiera inkonsekventa inmatningar eller luckor. De värden som i det här steget kontrolleras är bl a datering för bilden, fotografens namnuppgifter, motivbeskrivning samt namn på museum varifrån bilden härstammar.

Licenser i bildfiler och i databasen – överensstämmer dessa värden?

Den version av MuseumPlus som vi använder har inte stöd för att importera metadata från bildfiler varpå vi registrerar licens för alla bilder både i bildfilernas metadata och i databasen. Därmed gör vi ännu en kontroll där vi ser till att licenserna överensstämmer mellan de två inmatningarna. Att licenserna matas in två gånger kan tyckas onödigt och skapa extra arbete, men de ”dubbla” inmatningarna blir i sig en sorts kontroll av att rätt licens redan från början matas in då licens i bildfil respektive i databasen matas in av två olika personer (fotograf respektive bildregistrator). 

Att kontrollera överensstämmelse mellan inmatad licens i bildfil och i databas görs genom att man exporterar ut licensinformationen ur bildfilernas metadata (återigen med ExifTool) och därefter importerar in sökväg/filnamn + licensvärde i en tabell i SQL-databasen. Sedan gör man en jämförelse med motsvarande fält i den tabell som innehåller uppgifter om sökväg/filnamn och licens.

En annan metod för att göra kontrollen är att använda Excel med en enkel funktion (t.ex. =EXAKT(A:A;B:B), där licensvärden i bildfilerna läggs i kolumn A, och licensvärden från databasen läggs i kolumn B. Excelfunktionen EXAKT visar då för varje rad om A och B överensstämmer, om inte så visas ”FALSKT” i kolumn C. Med Excels inbyggda filter-funktion går det mycket snabbt att visa enbart avvikelserna vilka i sin tur manuellt får kontrolleras och korrigeras – antingen i databasen eller i bildfilen beroende på var felaktigt värde är inmatat).

(Bilden visar kontroll av licenser där felaktiga licenser angivna i databasen korrigeras i databasprogrammet HeidiSQL)

  

Kontroll efter dubbletter och inkonsekventa inmatningar 

Ett sista kontrollsteg blir att söka efter dubbletter och inkonsekventa länkar i databasen. Dubbletter kan i vår databas uppstå om man lyckas skapa två bildposter som man sedan lyckas länka in samma bildfil till. Det kan också röra sig om att samma bildfil har importeras till en bildpost två gånger (här återigen en brist i själva databassystemet där det idag saknas en inbyggd kontrollfunktion som varnar ifall en fil redan är importerad/länkad till en bildpost). 

 

Export av metadata 

När då all metadata och alla bildfiler är kontrollerade och korrigerade är det dags för själva exporten.  Här använder vi återigen Microsofts SQL Server Management Studio där en rad olika sql-frågor exporterar ut all aktuell data ur databasen. Data hämtas ur flera olika tabeller som rör de avbildade föremålen (beskrivning av föremålet, datering, geografiska angivelser, namn, nyckelord, klassificering, historiska händelser, utställningar som föremålet visats i, etc etc). Bildfilerna samt de olika .csv-exportfilerna ur databasen har därefter överlämnas till Wikimedias utvecklare som i sin tur har bearbetat all data och skapat en informationsstruktur som passar för själva uppladdningen till Wikimedia. 

Som jag nämnde inledningsvis så innefattar arbetsstegen efter den egna exporten en del efterarbete på Wikimedia med att matcha kategorier, namn, platser etc. mot Wikimedias kategorier samt artiklar på Wikipedia. När efterarbetet på Wikimedia nått en acceptabel nivå (där t ex ofta förekommande namn i bildernas metadata har matchats mot Wikipedia-artiklar om personerna ifråga, och där bildernas filnamn har anpassats och korrigerats till Wikimedias struktur) så sker själva uppladdningen.

Avslutningsvis

 

Som jag inledde med så har vi använt den beskrivna exportmetoden vid tre olika tillfällen, där våra egna rutiner för de olika arbetsstegen har förfinats vid varje uppladdningstillfälle. Arbetet med att ladda upp bilder till Wikimedia har varit mycket givande för oss på många olika plan, och det är oerhört glädjande att våra bildsamlingar nu kan nå ut till så många fler användare än vad som varit möjligt tidigare.

All källkod (script och SQL-frågor) för hela Wikimedia-uppladdningsmetoden som vi använder finns att ladda ned från GitHub för vidareanvändning och vi svarar gärna på frågor kring det här roliga arbetet!


// Fredrik - Digital samordnare

QRpedia in the Royal Armoury

We wanted to make it a little bit easier for our foreign visitors to grasp the context of the objects on display in the Royal Armoury. The history of Sweden is probably not as well known outside the country as we would like to think, and that's why we decided to use QRpedia in the museum. The QR codes lead to Wikipedia articles about historic events and persons, and they are connected to the objects on display in the Royal Armoury.

In order to let QRpedia in the Royal Armoury enrich your visit, you need a smartphone and a QR reader of your choice. When you scan a code in the exhibition you will instantly be directed to the connected Wikipedia article in your own language. If the article does not exist in your language, you will be directed to the English version by default.

By giving the visitors several ways to enjoy the objects, we hope that we create a better experience. All the articles you find in the Royal Armoury can also be found here. Hope you will enjoy!

Resan till Egypten - Now in English!

Nu har vi äntligen lanserat en engelsk översättning av Resan till Egypten, webbutställningen som kom i våras och handlar om familjen von Hallwyls Egyptenresa vintern 1900-1901. Vi tror att ämnet är intressant för läsare utanför det svenska språkområdet och hoppas kunna fortsätta med fler översättningar längre fram.

Den engelska versionen hittar du här >>

Walther och Wilhelmina von Hallwyl, sällskapsdamen Ida Uhse och dottern Irma. Okänd guide i bakgrunden.

More Real than Reality Itself - på YouTube

I början av november åkte Digitala museets chef, Karin Nilsson, till Europeanas årsmöte i Amsterdam och höll ett bejublat så kallat ignite talk om hur vår myndighet digitaliserar och tillgängliggör museisamlingarna.

I stället för den vanliga pp-presentationen tog vi fram en liten film som nu finns på YouTube. Se den!

Instagramkonto i fint sällskap

För ett tag sedan omnämndes Skoklosters slotts instagramkonto av tuskculture.com, då de listade tio museer och gallerier värda att följa på Instagram. Tillsammans med bland annat Rijksmuseum, Tate, Victoria and Albert Museum, The Metropolitan Museum of Art och American Museum of Natural History listades Skokloster slott, och i beskrivningen nämndes också vårt öppna bildarkiv. Dagens tips från mig blir att följa Skoklosters slotts instagramkonto, som framför allt uppdateras och sköts av slottsfogde Lotta Lindley.

Ett foto publicerat av Skoklosters slott (@skoklostersslott) Nov 28, 2015 kl. 11:50 PST

Beskrivningen från listan på tuskculture.com: "A completely stunning Swedish castle stroke museum, their Instagram definitely deserves more followers. Mostly filled with photos of the grounds, it also provides glimpses of restoration work being done to the castle and will occasionally feature pretty Swedish men in costumes. If it’s access you’re into, they have also released their digital image archive to the public using Creative Commons licenses."

 //Linnéa

3D-digitalisering

Nu på förmiddagen hade vi på Livrustkammaren besök av Versoteq och Guidio, båda från Finland. De visade sina produkter och tjänster för ett antal intresserade från olika museer i Stockholm.

Versoteq har 3D-digitaliserat ett antal föremål ur olika samlingar i Finland. Allt kan ses på 3dmusea.com, där också ett föremål ur Livrustkammaren samling - Erik XIV:s sköld - finns med. Tekniken som Versoteq använder sig av är samma som vi berättade om här på bloggen efter att vi varit i Granada - photogrametry. En teknik som vi ser fram emot att utveckla och använda inom kort här hos oss.

Hörsalen, Livrustkammaren

//Linnéa

Metadatamallar

 Som ett tillägg till inlägget om bildlicenser kommer här en beskrivning av vad för metadata vi implementerar i våra bildfiler - och hur detta görs. I och med att bilderna från LSH:s samlingar publiceras på flera olika plattformar - där licensieringen av bilderna tillåter en väldigt fri användning - anser vi att det är viktigt att bilderna är noggrant märkta så att aktuell licens och bildens ursprung tydligt framgår även när bilderna är nedladdade till användarnas egna ytor och plattformar.

Det finns en rad olika standarder när det gäller metadata i bildfiler, och beroende på teknik för att visa och använda bilderna så kommer återgivningen/presentationen av metadatan att variera. Om man t.ex. använder operativsystemet Windows inbyggda filhantering och högerklickar på en bildfil för att se bildfilens egenskaper så kommer beskrivningsfältet att visas med en viss metadatastandard, medan man i ett annat bildprogram kommer få se till synes samma metadatatyp (beskrivning) men då enligt en annan standard. Har man då sparat beskrivning eller licens i enbart en standard så är det sannolikt att vissa användare inte kommer att hitta informationen ifråga.

Så för att underlätta så mycket det bara går har vi valt att implementera samma typ av licensinformation i flera olika metadatastandarder i alla våra bildfiler. Vi gör detta genom att använda manuellt framtagna metadatamallar som vi "bäddar in" i bildfilerna antingen via bildbehandlingsprogram eller med specifika metadataverktyg.

Metadatamallarna följer ISO-standarden XMP och är helt enkelt väldigt enkla XML-dokument. Vi använder fyra olika mallar beroende på licenstyp (CC BY-SA, CC0, Public Domain samt en specifik Copyright-mall för bilder som vi inte lägger ut i vårt öppna bildarkiv (t.ex. nytagna marknadsföringsbilder där personer avbildas)).

Mallarna kan t.ex. användas i Adobes bildbehandlingsprogram (Photoshop, Bridge, etc.) eller med det mycket kraftfulla metadataverktyget ExifTool. (Med den enkla raden "exiftool.exe -tagsfromfile Public Domain 1.3.xmp -all:all exempel.jpg -overwrite_original" kopierar ExifTool-programmet över alla metadatafält i bildfilen exempel.jpg från metadatamallen Public Domain 1.3.xmp. Med en ändring av filnamn till *.jpg skulle metadatamallen istället kopieras in i alla bildfiler i aktuell mapp).

Metadatamallarna innehåller i dagsläget tre olika standarder för att ange licens: Dublin Core, IPTC samt Creative Commons. Utöver licens innehåller mallarna också kontaktuppgifter till våra museer.

Övrig metadata såsom inventarienummer för avbildat föremål är sådant som matas in separat i bildbehandlingsprogrammen.

Mallarna är så klart helt fria att bearbeta och använda vidare för alla som vill - vi tar dock inget ansvar för felaktig användning eller eventuella felaktigheter i den befintliga xmp-koden.


Du kan ladda ned mallarna här:
LSH_CC BY-SA 1.3.xmp
LSH_CC0 1.3.xmp
LSH_Copyright 1.3.xmp
LSH_Public Domain 1.3.xmp

// Fredrik

Bildlicenser

Vi licensierar våra bilder med Creative Commons-licenser och för flera år sedan tog vi beslut på vilka licenser vi skulle använda och för vilka bilder de skulle gälla. Sedan dess har vi fått många förfrågningar på vilka licenser vi valde och varför.

Vår målsättning var att bilderna skulle vara så fria som möjligt att använda men att fotografens ideella upphovsrätt självklart skulle respekteras. Vi ville genom vår hantering av licenser visa på hur vi ställer oss till vårt eget material och tittade inte främst på vad som var juridiskt hållbart. Med det sagt har vi främst förhållit oss till vår egen upphovsrätt, den som vi själva alstrar. Den största delen av LSH:s samlingar har nämligen utslocknad upphovsrätt så vi behövde förhålla oss till hur vi såg på själva bilden, inte det avbildade verket.Vi delade in bilderna i tre stycken underkategorier:

Vi har satt public domain (eller PD mark) på allt som har utgången upphovsrätt och där fotografen inte har tillfört något eget. För våra samlingar innebär det alla bilder av tvådimensionella verk som måleri, boksamlingar, arkivhandlingar osv. Alla får använda bilderna helt fritt och behöver inte ange fotograf.

Litografi av Carl Johan Billmark. Skoklosters slott sett från vattnet. Public domain. 

Vi har satt CC BY-SA på allt som är fint och bra och där fotografen har tillfört något och förtjänar uppmärksamhet på grund av det. När man använder dessa bilder vidare ska man ange vem som har tagit bilden och man får inte lägga bilden under upphovsrätt.

Skoklosters slott sett från parksidan. Jens Mohr CC BY-SA

Till sist har vi satt CC0 på allt som helt enkelt inte är så bra. Material som vi vet att vi har upphovsrätt på men där ingen faktiskt är betjänt av den och ingen vill ha cred för. Alla gamla suddiga glasnegativ (vi har tyvärr inte fina samlingar med glasnegativ), alla bilder som intendenter har tagit genom åren, mobilbilder osv. Dessa bilder kan man också använda helt fritt utan att ange fotograf.

Skoklosters slott sett från vattnet. Okänd fotograf. CC0.

Alla bilder är fria att använda och finns att ladda ner högupplöst på ett flertal ställen, bland annat vår databas på nätet och på Wikimedia Commons.

/Karin

Historiska barnvagnar

Idag har jag varit med och gjort ett ryck i det stora magasinsprojektet, där uppackningen av mängder med föremål snart är helt klar. Det mesta man ser där i magasinet är rustningar, vapen, dräkter och möbler. Men idag stod där en ensam barnvagn och väntade på att bli dammsugen och rengjord.

Denna trehjuliga barnvagn av korgvide och järn, med sufflett i impregnerad vaxduk, köptes av makarna von Hallwyl 1866 till deras förstfödda dotter Ebba. Därefter användes vagnen till de tre efterföljande döttrarna Ellen, Elma och Irma, på gården Ericslund i Södermanland. Observera att det finns ett handtag på vardera sida av vagnen.

Det här är heller inte den enda barnvagnen vi har i samlingarna. Det finns ett antal vagnar i Livrustkammaren, till exempel en personlig favorit med parasoll, från 1906, använd av Gustav VI Adolfs barn:

En fyrhjulig, vitlackerad sittvagn med stomme av trä och metall. Till vagnen finns också en fotsack av vaxduk. Vagnen har sele, fällbar sufflett av vit vaxduk och ett avtagbart, hopfällbart parasoll av vitt tyg med fransar. Tillverkad av Hitchings i London. Helt bedårande!

Ett annat exempel på barnvagn med kunglig glans är denna, som skänkts till Livrustkammaren av Gustav V, troligen tillverkar under andra hälften av 1800-talet:

Liggvagnen av vitmålad rotting har nog allt en kan önska av en barnvagn: sufflett av blått siden kantad av snöre av silkestråd med gångjärn av förgylld mässing och två handtag av mahogny - ett bak och ett fram.

Sist men inte minst, i denna barnvagskavalkad, en svartlackad vagn tillverkad av Hitching 1906, också den använd av Gustav VI Adolf barn:

Tillsynes en ordinär liggvagn, men skenet bedrar. I karossen av trä finns nämligen två säten - en dubbelvagn helt enkelt. Vagnen har sele, löstagbar sufflett av svart vaxduk, fodrad med violett textil, och med handtag enbart baktill, i silverfärgad metall.

//Linnéa

Ritningar av Hallwylska museet

Under hösten har vår fotograf Jenny fotograferat igenom en mängd ritningar och fotoalbum från Hallwylska museet.

Ritningarna, varav många ritade av Hallwylska husets arkitekt Isak Gustaf Clason, är fantastiska och många av dem rena konstverk i sig. Visst önskar man sig dem inramade att sätta upp på väggen där hemma? Och den önskan går ju ganska lätt i uppfyllelse: ladda ner bilderna i Öppet bildarkiv och skriv ut dem och rama in.



Samma sak kan du göra med de storslagna ritningarna vi fotograferade på Skokloster slott i våras. Där har jag hittat en personlig favorit, ni kanske också känner igen er i det här området?

//Linnéa

Digital Heritage 2015 i Granada

Panorama över några av Ubeda-Baeza-områdets 60 miljoner olivträd.

Förra veckan var vi tre representanter från Digitala museet som deltog i konferensen Digital Heritage 2015 i Granada. Konferensen bestod av ett stort antal presentationer, föredrag och workshops och i anslutning till konferensen hölls världens största expo på temat digitalt kulturarv, där vi fick chansen att titta närmare på nya innovationer på området, till exempel 3D-skannrar, augumented reality-glasögon och datorprogram för att göra 3D-modeller.

Konferensen hölls i Granada Science park.

Vi deltog i flera intressanta workshops och inspirerande föredrag. För att lyfta fram några särskilt bra delar kan vi nämna Autodesks workshop och Tatjana Dzambazovas föreläsning, Senior Product Manager på Autodesk. Också en presentation av ny forskning av att skiktröntga böcker för sköra att öppna och med matematiska formler lyfta ut texten på varje sida var väldigt intressant och skulle kunna användas till exempel på Skoklosters slotts boksamling - så vi hoppas att den forskningen går framåt ännu mer tills dess att vi startar med digitaliseringen av boksamlingen! Slutligen kan vi nämna presentationen av hur CIDOC-CRM kan inkorporeras och visas i Drupal, ett intressant spår som vi ska hålla kontakten kring, då vårt webbverktyg är just Drupal.

Väldigt uppskattat vad också de guidade turer vi fick, här nedan lite bilder från onsdagens utflykt till de två små systerbyarna Ubeda och Baeza.

Vår duktiga guide med Karin och Linnéa

Karin blickar ut över olivlundarna

Samtal under guidad tur i Ubeda.

Hälsningar
Linnéa, Digital samordnare
Erik, fotograf
Karin, enhetschef

Sharing is Caring 2015 - Right to Remix?

Panelsamtal om copyright. Fr.v. moderatorn Harry Verwayen, Eva Van Passel och Cédric Manara.

I fredags var jag i Köpenhamn på konferensen Sharing is Caring 2015 - Right to Remix?. Temat för dagen var upphovsrätt och vad vi i GLAM-sektorn kan göra för att det ska bli lättare att använda vårt material på olika kreativa sätt. Dagen bjöd på en del intressanta insikter och några diskussioner där det gnistrade och hettade till ibland.

Först ut av talarna var brittiska Melissa Terras från UCL Centre of Digital Humanities. Hon berättade om svårigheterna som kan drabba den som vill återanvända konstverk i sitt eget skapande, framför allt när det gäller s.k. "orphan works" (verk utan känd upphovsman). Terras gjorde ett experiment där hon hittade en bild utan känd upphovsman och använde den för att skapa ett mönster som hon lät trycka på en schal. Så länge det var för personligt bruk, mötte hon inga problem, men för att kunna trycka och sälja fem schalar till intresserade vänner så skulle hon ha behövt betala runt 2500 pund i licensavgift till brittiska staten. Om upphovsmannen sedan hittats inom sju år, så skulle pengarna ha gått till denna. Om inte så går de till "kulturella syften". Terras upprördes och skrev en arg bloggpost vilken så småningom ledde till en lagändring. Hon menade att om de fria bilderna ska kunna spridas till intresserade användare, så måste systemet vara anpassat för småskalig användning. Terras påpekade också att kulturarvsinstitutionerna oftast riktar sig till akademiker med sitt fria material, "men det finns betydligt fler som syr än det finns historiker".

Cédric Manara från Google.

Flera av talarna uppmanade institutionerna att ta risker och lägga ut och använda material som ligger i upphovsrättens gråzoner. Här uppstår en intressant paradox. Om inte statliga institutioner kan följa lagen, så måste det ju vara fel på lagen, tänker jag. Cédric Manara från Google säger att han minsann inte tänker uppmana sin son att göra saker som "antagligen går bra, men du kanske hamnar i fängelse". Det måste vara tydligt vad som är ok och inte. Men om det nu är fel på lagen, vad ska vi göra? Melissa Terras bloggpost som ledde till lagändring är ett svar. Kulturarvsinstitutionerna har makten att uttrycka sig och om ingen visar att lagen inte fungerar, så lär ingenting heller hända. Eva Van Passel, forskare vid Vrije Universiteit i Bryssel och den största risktagarförespråkaren under dagen, förordade vad hon kallar "Lobbying by Evidence". Genom att producera riktigt bra innehåll med det material som redan är fritt så kan vi påvisa vilka fantastiska resultat vi skulle kunna få med ännu mer fritt material.

Nästan alla deltagare under dagen var överens om att copyrightlagen är för komplicerad och för strikt - utom upphovsrättsadvokaten Bo Tieldal från CopyDan, som i en paneldebatt gick till försvar för upphovsmännens rätt att tjäna pengar retroaktivt. Som exempel förde han fram konstnären Asger Jorn, som när han var ung ska ha gett bort en tavla som betalning till en motorcyklist som hade gett honom skjuts. Då var det antagligen adekvat ersättning för bränslekostnaden, men nu, när Jorns konst har stigit i värde, så bör han kunna få del av sin egen värdestegring, menar Bo Tieldal. Creative Commons-experten Henrik Chulu motsatte sig Tieldals slutsatser och slängde ut en brandfackla med påståendet att: "Det är faktiskt inte en mänsklig rättighet att kunna försörja sig på sin konst."

Dagen var lång och mycket mer blev sagt. Den viktigaste slutsatsen för min del får bli att vi inom LSH har kommit långt med att släppa våra bilder fria, men att vi också har en stor fördel att vi sysslar med gamla föremål och bilder, som inte längre begränsas av upphovsrätt.

//Sara Dixon

AthenaPlus i Barcelona

Så blev det dags för AthenaPlus-projektets allra sista möte, och det gick av stapeln i Barcelona. Projektet slutar i augusti och på mötet sammanfattades resultat och oavslutade lösa trådar samlades ihop för att avslutas innan projektets slut.

Konferensen hölls i Palau Moja i vackra lokaler med inredningar från sent 1700-tal.

För oss har projektet framför allt, som ni vet vid det här laget, inneburit att vi levererat alla våra databasposter som har en bild till Europeana. I den här delen av projektet har vi använt oss av aggregeringsverktyget MINT och mappningsschemat LIDO, som jag skrivit om tidigare.

Inom ramen för projektet var vi också piloter för ett nyutvecklat webbaserat utställningsverktyg, MOVIO. Vi använde verktygets alla funktioner och byggde en testutställning och kunde under arbetets gång tillföra en rad förbättringar och nya funktioner till MOVIO. Nu, i den färdiga slutprodukten, finns det mesta en kulturarvsinstitution kan behöva i ett webutställningsverktyg: kartor, tidslinjer, mediaarkiv och mycket annat.

Glad sommar!
/Linnéa

Vem är egentligen närsynt?

Hallwylska museet på Google Art Project

I slutet av förra veckan publicerade Dagens Nyheter en ny artikel i sin serie om Museerna och framtiden Närsynt virtuellt världsmuseum vilken handlar om Google Art Project och de samlingar som visas där. Dan Jönsson diskuterar frågor som

hur demokratiskt det är när denna (digitala, min anmärkning) tillgänglighet styrs och administreras av världens förmodligen mäktigaste informationsföretag? På vilket sätt, och framför allt på vilken grund, ger det i längden Google inflytande över vad som visas, samlas, diskuteras?

Det låter som om Dan Jönsson tror att digitaliseringen av museernas samlingar helt riktas mot förhoppningen om att få visa dem på Google Art Projects plattform och att Google därmed dikterar villkoren för att kunna visa museernas samlingar bara hos sig. En ganska besynnerlig tanke. Jag kan betryggande försäkra Dan Jönsson om att Google har absolut noll inflytande över vad som visas, samlas eller diskuteras på museerna. Dan Jönsson missar nämligen en, eller flera, viktiga poänger. Ingenting på Internet finns bara på ett ställe. Det kan inte ens Google rå på, ens om de ville. Om ett museum väljer att dela sina digitala samlingar på valfri plattform kommer de att spridas. Det är poängen! En digital reproduktion av en målning kan delas, spridas och användas i hur många led som helst. Hela världen kan få ta del av den till skillnad från de, i relation sett, ganska få personer som tar sig fysiskt till ett museum.

En virtuell rundvandring på Hallwylska museet

Lika frågande ställer jag mig inför Dan Jönssons resonemang om

föreläsningar, seminarier och virtuella guidningar. Vilka museer kan - och vill - i det långa loppet försvara sin integritet inför dessa enorma exponeringsmöjligheter?

Menar Dan Jönsson att det finns en motsättning mellan integritet och exponering? Är det dåligt att de personer som inte kan besöka våra fysiska museer, på grund av fysiskt avstånd, funktionsvillkor eller andra förutsättningar, ändå har möjlighet att virtuellt gå runt i museerna? Är tillgänglighet till vårt gemensamma kulturarv av ondo?

Porträtt av drottning Kristina tillskrivet David Beck. Ca 1647-1651.

Nej, jag håller inte med Dan Jönsson. Vi är glada över att människor över hela världen kan ta del av de samlingar som våra tre museer förvaltar. Vi hjälper gärna till och underlättar människors tillgång till konst på många olika sätt. Denna mycket högupplösta bild, ur Livrustkammarens samling, av Becks porträtt av drottning Kristina som ligger på Google Art Project ligger också på vår webbplats och på Wikimedia Commons och förhoppningsvis på en hel mängd andra ställen också. Bilden är licensierad med Public Domain och är fri för alla att använda. Precis så som det ska vara.

Karin Nilsson, enhetschef Digitala museet vid Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet

LIDO, MINT & AthenaPlus

Under torsdag och fredag förra veckan anordnades en workshop om LIDO och MINT här i Stockholm inom ramen för AthenaPlus-projektet. Nationalmuseum, som också medverkar i projektet, stod värd och ett trettiotal intresserade personer från institutioner i Sverige medverkade.

LIDO är det xml-schema som vi använder då vi levererar vår data till Europeana i AthenaPlus-projektet och MINT är verktyget i vilket vi mappar vår exporterade databasinformation till LIDO-schemat. Efter mappningen av vår data till LIDO omvandlar MINT automatiskt LIDO-xml:en till EDM, Europeanas egen datamodell.

LIDO är ett mycket rikt schema och är utvecklat speciellt för att kunna hantera rik kulturarvsdata. LIDO är också det format som rekommenderas av ICOM.

LIDO is a schema intended for delivering metadata, for use in a variety of online services, from an organization’s online collections database to portals of aggregated resources, as well as exposing, sharing and connecting data on the web. [...] Its strength lies in its ability to support the full range of descriptive information about museum objects. It can be used for all kinds of object, e.g. art, cultural, technology and natural science. (LIDO Specification, s. 3)

Min uppfattning av LIDO, efter att ha mappat stora delar av vår data till detta schema, är att jag hittills inte stött på någon del av vår data som inte kan hanteras i LIDO. Till skillnad från t.ex. EDM, som inte möjliggör att visa all vår rika data. Extra roligt då att så många var intresserade av LIDO och kom till workshopen förra veckan.

Nikos Simou, utveckalen av MINT, berättar om verktyget

// Linnéa

Ny webbutställning!

Vintern 1900-1901 reste Wilhelmina och Walther von Hallwyl till Egypten. Med på resan var Wilhelminas sällskapsdam Ida Uhse och två av parets döttrar med respektive makar. De kom att stanna i fyra månader i Egypten, innan de reste vidare till Palestina. 

Med utgångspunkt i Ida Uhses resedagbok och de ca 200 fotografier som familjen köpte och tog själva under resan har vi tagit fram en ny webbutställning. Utställningen fokuserar framför allt på hur livet som turist vid förra sekelskiftet kunde te sig.

Den här gången har vi prövat en nytt grepp och använt ett verktyg från Google, Google Open Gallery, som vi har fått tillgång till genom vår medverkan i Google Art Project. Så här när det är klart kan vi göra vissa reflektioner kring att använda ett redan befintligt verktyg:

1. Det är billigt. Man slipper utvecklingskostnader och testperioder.
2. Det spar tid. Man slipper uppfinna nya hjul.
3. Designen är redan klar - på gott och ont. Spar också pengar och tid.
4. Just det här verktyget är lite oflexibelt. Vi fick pressa in ett ganska ostyrigt material i en rätt så trång kostym. Även detta är på gott och ont. Det kan vara bra att få hjälp att begränsa sig, men jobbigt när man måste släppa på vissa funktioner som kunde ha varit användbara.
5. Tillgängligheten ökar genom att utställningen ligger hos Google och inte bara på vår webbplats. 
6. Verktyget är inte helt användarvänligt. Det verkar vara svårt för många att ta sig ned på djupet av informationen. Man hittar inte dit. 

Kan vi då tänka oss att använda Google-verktyget igen? Ja, absolut. Men då ska vi nog testa den senaste versionen och tänka utifrån verktyget redan från början. Och kanske begränsa ämnet ännu mer. Men på det hela taget är vi väldigt nöjda och stolta.

Och utställningen hittar du här>>

//Sara Dixon

Ny studie från Europeana

Foto: Erik Lernestål CC BY-SA

För några år sedan skrev Joris Pekel på Europeana en studie på Rijksmuseums arbete med att tillgängliggöra sina digitala samlingar. Vi har läst den och lärt oss nya saker och så har många andra också gjort. Men, Rijksmuseum är ett stort museum, de är 1000 personer som arbetar där och de hade stängt i 10 år för att renovera museet. Det är klart att de hade tid att jobba med digitaliseringsfrågorna, sa många. Så Joris har nu skrivit en ny studie. Den heter Making a big impact on a small budget och handlar om vårt arbete med Öppet bildarkiv. Läs den gärna, sprid den gärna och fråga gärna om hur vi arbetar. Vi vill gärna lära oss mer och vi delar gärna med oss om hur vi har gjort!

/Karin Nilsson

Workshop på Skoklosters slott - Vårmötet 2015

I fredags, på vårmötets sista dag, hölls workshop på Skoklosters slott. Grundidén var att med samtidens blick ladda det förflutna med ny betydelse. Deltagarna i workshopen fick tillgång till utvalda föremål ur samlingarna på Skoklosters slott för att diskutera deras historiska relevans och söka paralleller i samtiden. Workshopen gjorde vi på LSH tillsammans med Mårten Jansson och Riksutställningar.

Ofullbordade salen, Skoklosters slott.

Deltagarna i workshopen kom fram till en rad idéer och inspirationen flödade. Det visade sig att de åtta föremålen ur Skoklosters slotts samling kunde användas för att berätta en hel del om samtiden. Det diskuterades skrivdon som statusmarkörer då och nu, kunskapens makt, den mänskliga önskan att mäta världen på olika sätt, människans sätt att då som nu visa vem man är genom att sätta sig själv i ett sammanhang av saker - då med samlingar, nu med bilder på sociala medier. Ja, listan kan göras lång med allt som diskuterades i fredags! Vi tycker att workshopen blev lyckad och hoppas kunna göra något liknande snart igen.

Aktivitet i alla skrymslen och vrår på Skoklosters slott.

//Linnéa

Digikult 2015

I slutet av mars åkte jag och Karin till Göteborg för att delta i konferensen Digikult, som hölls för tredje året i rad, jag som föredragshållare och Karin som moderator. Det var två fullspäckade och oerhört intressanta dagar med det digitala kulturarvet i fokus. Invigde konferensen gjorde kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. 150 deltagare kom från runt om i landet och lyssnade, diskuterade och utbytte erfarenheter på området.

Karin Nilsson, moderator på Digikult 2015

Jag pratade om Digitala utställningar i praktiken, och berättade med utgångspunkt i våra egna digitala produktioner, om hur vi har arbetat med digitala utställningar, hur vi diskuterar definitioner på olika typer av digitalt berättande och lite tips på hur man med enkla medel kan ge sig ut i det digitala utställningsberättandet. Ja, lite av det som Sara har skrivit en inläggsserie om här på bloggen.

Föredraget blev väl emottaget och många sa sig vara intresserade och inspirerande. Ni kan avgöra själva, eftersom hela föredraget ligger ute på YouTube.

Linnéa Karlberg Lundin om Digitala utställningar på Digikult 2015

Några andra guldkorn, som inspirerade mig mycket, var till exempel John Coburn från Tyne & Wear Archives & Museums som pratade om hur de har arbetat med medskapande och användande av sina öppna samlingar. Också Anders Mildner, Popstad Lund, var inne på medskapande, fast på ett lite annat sätt. Genom användare på Facebook har Popstad Lund samlat ihop en hel stads moderna historia i bilder. Avslutningsvis får jag också lov att lyfta fram kultur- och demokratiministerns korta men viktiga invigningstal, där hon framhåller vårt område som extra viktigt!

150 deltagare kom till den tredje i raden av Digikult-konferenser

//Linnéa

Ny digitaliseringsstrategi

Kastpenning av silver från kung Karl XII:s begravning i Riddarholmskyrkan, Stockholm 1719-02-26.
(Foto Miguel Herranz, CC BY-SA) 

I slutet av förra året beslutade vi om en digitaliseringsstrategi som ni hittar här. Tanken med strategin är att ange riktningen för digitaliseringen. För oss är det viktigt att hålla fokus på varför vi digitaliserar, inte enbart på frågor kring urval och prioriteringar, det vill säga hur vi digitaliserar.

Varför digitaliserar vi då? Jo, för att alla har rätt att ta del av vårt gemensamma (i dess vidaste bemärkelse) kulturarv och alla kan inte, vill inte, har inte möjlighet att komma till museerna. Då behöver kulturarvet finnas där personer vill använda det. Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museets vision är vi ska bidra till att ge olika perspektiv, på såväl det förgångna som samtiden, och genom det visa att det går att förändra samhället. Ett av flera sätt att uppnå den visionen är att digitalisera samlingarna och därigenom berättelserna och perspektiven runt dem.

Men vi måste också förhålla oss till hur vi ska göra för att uppnå det, med så hög kvalitet som möjligt och så effektivt som möjligt. Vi fotograferar grupper av föremål, cirka 4000 per år, som är lättare att fotografera på plats än att transportera någon annanstans. I år kommer våra fotografer Erik Lernestål, Jenny Bergensten och Jens Mohr att fotografera vapen ur Wrangels rustkammare, verktyg i Svarvkammaren på Skoklosters slott, originalritningar av Hallwylska palatset, Wilhelmina von Hallwyls smycken samt rustningsdelar, mynt och pilspetsar i Livrustkammarens magasin. Vi prioriterar samlingar som är lätta att hantera och att komma åt och som är av ungefär samma storlek så att de är enkla att fotografera utan att behöva rigga om. På så sätt fotograferar vi ca 100 föremål per dag beroende på hur sköra de är. (Vi bloggade tidigare om när vi fotograferade vapen).

I den takt vi håller nu kommer vi att vara "klara", det vill säga att alla föremål har en digital resurs, till 2025. Samtidigt arbetar vi ständigt på att förbättra kvaliteten på informationen och den kunskap som finns i databasen om samlingarnas historia.

Garnityr med etui. Bestående av brosch, halsband och ett par örhängen. Av mörkbrunt hår med guld.
Inköpta av Wilhelmina von Hallwyl på Bukowski 1914. (Foto Erik Lernestål, CC BY-SA)

Vi har dock två stora grupper av föremål som vi inte kan hantera på vårt vanliga sätt och det är dels Skoklosters slotts boksamling om ca 19 000 volymer och Hallwylska museets arkiv om ca 7000 dokument. För att kunna digitalisera dessa material söker vi extern finansiering och inte minst samarbeten för att kunna digitalisera samlingarna så bra som möjligt för dess ändamål.

//Karin Nilsson