Kom på skrivstuga om stormaktstid!

Livrustkammaren och Skoklosters slott ordnar tillsammans med Vasamuseet och Wikimedia Sverige, inom ramen för Centralmuseernas samarbete, en skrivstuga på temat stormaktstid. Vi tror och hoppas att flera av våra bloggläsare är intresserade av att bidra med sin kunskap på området. Det är också ett bra tillfälle att lära sig om Wikipedia, hur det fungerar och hur man skriver artiklar där. Det blir också tillfälle att träffa kolleger, lyssna på flera kortare föredrag på ämnet stormaktstid och få visning av utställningen Meanwhile/Samtidigt och dess Wikipediabaserade kartfunktion.

Datumet är den 5 november, platsen är Vasamuseet, detaljerat program och information hittas här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Skrivstuga/Skrivstuga_om_stormaktstiden

Vill du vara med, bara en stund eller hela dagen, så skicka ett mail till oss eller anmäl dig på Facebook, här: https://www.facebook.com/events/1474213329532948/

Sprid gärna vidare - alla är välkomna till skrivstugan!

AthenaPlus i Rom

I början av oktober åkte vi till Rom för workshop, konferens och plenarmöte för projektet AthenaPlus.

Vi har inom ramen för projektet varit piloter för det digitala utställningsverktyget MOVIO. Vi har vridit och vänt på verktyget och testat alla tänkbara funktioner. Vi har funderat mycket på hur verktyget skulle kunna förändras och förbättras för att passa institutioner av vårt slag. På workshopen fick vi höra om hur våra synpunkter tagits emot av utvecklarna och det var roliga nyheter! Nästan alla våra förslag hade kunnat införlivas i verktyget och många brister som vi påpekat hade åtgärdats. Därför ser vi mycket fram emot att så småningom få visa MOVIO för kolleger och intresserade här i Stockholm.

Konferensen, som hölls dagen efter workshopen, bjöd på många intressanta föredrag. Många med italienskt fokus men också internationella talare fanns på programmet. Några av de mest intressanta för vår del var Rijksmuseums presentation av weblösningen Rijksstudio samt Smithsonians beskrivning av arbetet med 3D-scanning. Mycket inspirerande!

Dagarna avslutades med plenarmöte där projektets alla olika delar, och var vi står i dessa just nu, avhandlades. Nästa stora uppladdning av föremålsposter från våra museer till Europeana kommer att ske i början av nästa år.

Den svenska delegationen i AthenaPlus-projektet.
Vi på LSH, Riksarkivet och Nationalmuseum.

Trots ett fullspäckat schema hann vi se en och annan triumfbåge.

//Linnéa

Det fanns en skog bakom palatset...

Bakom en stor förmögenhet ligger för det mesta många människors arbete. Nu lägger vi ut en helt ny webbutställning som handlar om bakgrunden till familjen von Hallwyls stora rikedom och i förlängningen till Hallwylska museet.

Skogen i trakterna runt Ljusne.

Utställningen - om det nu är det vi ska kalla den - består av fem delar, eller teman. Vi berättar om företaget Ljusne-Woxna AB:s uppbyggnad, om det hårda och farliga arbete som många män måste utföra för att ge företaget framgång och om de arbetarprotester som uppstod därur. De två sista delarna handlar om livet på en liten bruksort som Ljusne och om den Hallwylska familjen och deras roller i affärsverksamheten.

Greveparet von Hallwyl med familj på trappan till villan i Ljusne.

Vi har använt samma webbmodul som till Upptäck museet-delen på vår webbplats. Den var från början tänkt att användas bara för det specifika syftet att berätta om själva museerna, men vi upptäckte snart att modulen är flexibel och passar bra för att presentera olika typer av material. Den nya utställningen krävde bara små anpassningar av webbverktyget.

Texterna har hållits korta, runt 150 ord som mest, men är i gengäld ganska många. Utställningen kan läsas som en berättelse, från början till slut, men det går också att hoppa mellan delarna och läsa lite här och lite där. Som vanligt strävar vi efter ett inkluderande språk. Det ska vara relativt lätt att förstå, även om läsaren kan få googla fram ett eller annat ord. Smidig meningsbyggnad är viktigare än att precis alla ord är lättbegripliga.

Efter den senaste uppdateringen av webbverktyget finns möjligheten att visa 3D-bilder och att zooma riktigt nära i högupplösta bilder, men de möjligheterna har inte använts för det här projektet.

Sågverksarbetare vid timmerbassängen där timret förvarades före sågning.

Målet är att skapa intresse och förståelse för en epok i Sveriges industriella historia och att belysa hur några få personers stora förmögenhet var beroende av många människors hårda slit och dessutom ett stort uttag av naturresurser. Den Hallwylska förmögenheten uppstod inte ur ingenting och vi tycker att det är viktigt att rikta strålkastarljuset mot förutsättningarna för det som kom att bli Hallwylska museet - skogen och arbetarna. En webbutställning passar särskilt bra för detta syfte, eftersom den inte har något bestämt slutdatum, utan kan få finnas kvar så länge den känns relevant. Vi tror och hoppas att den här historien kommer att vara relevant länge.

//Sara

Jag jobbar med webbutst... Vadå?

Inom kort kommer vi att lansera en ny webbutställning för Hallwylska museets räkning. Eller ska vi det? Ja, lansera ska vi. Frågan är om det är en "webbutställning" vi lanserar, eller vad man borde kalla den digitala sammanställning av ord och bild som snart dyker upp på Hallwylskas webbplats.

Vi har nyligen börjat arbeta med "webbutställningar", eller om vi ska kalla dem "digitala utställningar", på allvar och har inte så mycket konkreta resultat att visa upp än, men flera produktioner på gång. Utställningen om Erik XIV på Livrustkammarens webb är det senaste publicerade exemplet. Eller är det en utställning? Det kanske snarare är en "fördjupning". Det saknas vokabulär.

Jag tror att begreppet "utställning" i digitala sammanhang leder tanken fel. Åtminstone jag hamnar direkt i det fysiska rummet, jag tänker på föremål och bilder som besökaren kan vandra omkring bland. Den digitala utställningen behöver en definition och kanske ett nytt namn (även om jag inte har något bra exempel på lager - än).

Jag tänker att en digital utställning skiljer sig från andra digitala uttrycksformer genom att den:

• Kretsar kring ett begränsat tema.
• Består av ett noggrant urval och inte bara är en uppräkning av exempelvis museets alla svärd.
• Är formgiven på något vis, i stället för att bara vara en bildsatt artikel.
• Utgör en avgränsad enhet, ett virtuellt rum. Besökaren ska veta när hen går in i utställningen och när hen går ut. 

En digital utställning ska, enligt min mening, inte vara en webbadaptering av en fysisk utställning. Då förlorar man den fysiska utställningens speciella fördelar men vinner ingenting av de möjligheter som webben erbjuder. I stället bör man försöka ta vara på den frihet i förhållande till rummet som webbutställningen ger. Den kan kommunicera med andra webbsidor, genom länkar, och mellan sina egna delar. Den kan erbjuda flera nivåer av kunskapsinnehåll av olika svårighetsgrader. Den kan visa närbilder av oåtkomliga föremålsdelar som inte syns på ett föremål i en monter och den kan låta oss zooma in så nära att vi får detaljer som inte syns med blotta ögat och ge oss en upplevelse som är "verkligare än verkligheten". 

Vilka svårigheter möter vi då, som producenter av digitala utställningar? En stor utmaning är förstås att fånga besökarens intresse - och hålla kvar det. Det är mycket lättare att lämna en virtuell utställning än en fysisk. Den genomsnittliga webbesökaren har kort tålamod och måste snärjas snabbt och effektivt. Formgivningen blir viktig, tilltalet likaså. Vi vill väcka nyfikenhet och lust att upptäcka. Navigeringen är också en vital faktor. Det måste vara lätt att förstå hur informationen är strukturerad och hur man förflyttar sig. Samtidigt så får det gärna finnas en viss känsla av att jag som besökare är en upptäckare. Att jag hittar information som ingen annan har sett. Informationen kan med fördel ligga i ett par-tre nivåer, av olika fördjupningsgrad, så att den som är extra intresserad kan gräva lite mer och får en större belöning.

Allt detta är mer en intentionsförklaring än ett recept på hur man gör en lyckad - ja, vad ska det heta nu då? Låt oss kalla det webbutställning eller digital utställning så länge. Åtminstone i Sverige så befinner sig de museala webbutställningarna fortfarande i spädbarnsstadiet och vi har en bra bit kvar innan det finns ett rikt spektrum av förebilder att inspireras av. Arbetet nu liknar mer en exkursion genom okända marker. Nu har vi gett oss in i djungeln, nu måste vi ta oss vidare.

Fortsättning följer...

//Sara

LSH:s remissvar på PSI-utredningen

För en vecka sedan, den 15 augusti, var det sista dagen att lämna remissvar på PSI-utredningen, Ett steg vidare - nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar. I vårt svar fokuserar vi på de frågor som rör oss som museer och vi sammanfattade våra åsikter så här:

LSH vill inledningsvis välkomna utvidgningen av PSI-direktivet till att även omfatta arkiv, bibliotek och museer. Vi ser allmänhetens tillgång till och vidareutnyttjande av sektorns handlingar som en del av vårt uppdrag. Med de undantag som ges till sektorn i betänkandet anser dock LSH  att PSI-lagen inte kommer att påverka utvecklingen i önskvärd takt.

LSH tillstyrker att inkludera arkiv, bibliotek och museer i PSI-lagen.

LSH tillstyrker att avgifter för att tillhandahålla offentliga handlingar regleras och begränsas.

LSH anser att om myndigheter får ta ut avgifter som täcker allt arbete övergår finiseringen för uppdraget till tredje part och därmed riskeras att avsikten med PSI-direktivet uteblir.  

LSH tillstyrker att handlingar som tillhandahålls av myndigheter ska få vidareutnyttjas.

LSH anser att handlingar bör tillhandahållas i maskinläsbart format för att ytterligare underlätta vidareanvändning.

LSH tillstyrker att myndigheter och kommuner elektroniskt ska publicera förteckningar över de handlingar som kan vidareutnyttjas.

LSH anser att Riksarkivet är en väl vald myndighet för att ansvara för att hålla andra myndigheters förteckningar tillgängliga i en gemensam portal.

LSH avstyrker att handlingar ska förmedlas genom föreslagen portal, och föreslår länkade data som ett bättre alternativ till handlingar i en portal.

LSH avstyrker att ett undantag införs för arkiv, bibliotek och museer i att ge exklusiva rätter.

LSH avstyrker att arkiv, bibliotek och museer ska ges undantag till skyldigheten att ange rättighetsinnehavare vid avslag om vidareutnyttjande pga URL.

LSH tillstyrker utredningens förslag om att ta fram en checklista för att utforma databaser med hänsyn till integritets- och säkerhetsaspekter.

Läs gärna hela vårt svar! Det finns här.

/Karin

Informationsdag om hur museer kan sprida sina bildsamlingar på Wikimedia Commons

Det börjar närma sig ett år sedan vi publicerade en stor del av våra bildsamlingar på Wikimedia Commons. I oktober 2013 publicerades ca 20 000 bilder med fria Creative Commons-licenser - licenser som tillåter såväl icke-kommersiell som kommersiell användning av bilderna ifråga.

Vi ville helt enkelt sprida våra digitala samlingar så stort och så långt som möjligt runt om i världen, och Wikimedia Commons möjliggör en fantastisk spridning av bildsamlingarna. Ni kan läsa mer om projektet på Wikimedia Commons samt i tidigare blogginlägg. 

Som ett led i det pågående samarbetet mellan centralmuseerna och Wikimedia Sverige bjuder vi in till en informationsdag där vi kan berätta mer om hur man publicerar museers bildsamlingar på Wikimedia Commons. Vi kommer att berätta och svara på frågor om projektet ifråga, övergripande kring förutsättningar och möjligheter, och mer detaljerat kring det konkreta och praktiska arbete som krävs för att få till en publicering av bilder i stor skala.

Från Wikimedia Sveriges sida deltar Axel Pettersson, projektledare för GLAM och André Costa, GLAM-tekniker. Från LSH:s sida deltar Karin Nilsson, chef för enheten Digitala museet, och Fredrik Andersson, digital samordnare på samma enhet. 

Mötet hålls tisdagen den 16 september på Livrustkammaren (Slottsbacken 3 i Stockholm) klockan 10. 

Alla som är intresserade av hur man kan sprida museers bildsamlingar på Wikimedia Commons är välkomna på denna informationsdag! 

Maila dock till digitalamuseet@gmail.com och berätta om ni kommer senast torsdagen den 11 september så vi vet hur många det blir, och sprid gärna detta blogginlägg till alla som kan vara intresserade.

AthenaPlus-projektet går framåt

I februari i år nådde AthenaPlus-projektet som vi deltar i en stor milstolpe. Mer än 800.000 metadataposter har laddats upp till portalen europeana.eu. Av dessa har vi bidragit med strax över 5000 föremålsposter. Projektet, som lanserades i mars 2013, vill bidra till att göra Europas rika kulturarv mer tillgängligt. 

Prestationen är ett stort steg på väg mot att förverkliga projektmålet – att bidra med 3,6 miljoner metadataposter till Europeana .

En annan del av projektet handlar om att stödja utvecklingen av nya applikationer och verktyg för att arbeta med, bearbeta, förbättra och tillgängliggöra digitalt kulturarv. Nästa steg för oss i projektet blir att testa och utvärdera ett av dessa verktyg – MOVIO. MOVIO kan användas för att skapa såväl digitala utställningar som appar och är alltså ett verktyg för att tillgängliggöra vårt kulturarv digitalt.

Som ni förstår blir det en intressant höst för oss i AthenaPlus-projektet. Utöver det spännande arbete som pågår här på hemmaplan väntar också nästa AthenaPlus-möte som går av stapeln i Rom i början av oktober. Då får vi en chans att träffa våra projektpartners runt om i Europa. 

Ja, fortsättning följer, helt enkelt! Och glöm inte att titta på våra föremål på Europeana.

/Linnéa