Workshop på Skoklosters slott - Vårmötet 2015

I fredags, på vårmötets sista dag, hölls workshop på Skoklosters slott. Grundidén var att med samtidens blick ladda det förflutna med ny betydelse. Deltagarna i workshopen fick tillgång till utvalda föremål ur samlingarna på Skoklosters slott för att diskutera deras historiska relevans och söka paralleller i samtiden. Workshopen gjorde vi på LSH tillsammans med Mårten Jansson och Riksutställningar.

Ofullbordade salen, Skoklosters slott.

Deltagarna i workshopen kom fram till en rad idéer och inspirationen flödade. Det visade sig att de åtta föremålen ur Skoklosters slotts samling kunde användas för att berätta en hel del om samtiden. Det diskuterades skrivdon som statusmarkörer då och nu, kunskapens makt, den mänskliga önskan att mäta världen på olika sätt, människans sätt att då som nu visa vem man är genom att sätta sig själv i ett sammanhang av saker - då med samlingar, nu med bilder på sociala medier. Ja, listan kan göras lång med allt som diskuterades i fredags! Vi tycker att workshopen blev lyckad och hoppas kunna göra något liknande snart igen.

Aktivitet i alla skrymslen och vrår på Skoklosters slott.

//Linnéa

Digikult 2015

I slutet av mars åkte jag och Karin till Göteborg för att delta i konferensen Digikult, som hölls för tredje året i rad, jag som föredragshållare och Karin som moderator. Det var två fullspäckade och oerhört intressanta dagar med det digitala kulturarvet i fokus. Invigde konferensen gjorde kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. 150 deltagare kom från runt om i landet och lyssnade, diskuterade och utbytte erfarenheter på området.

Karin Nilsson, moderator på Digikult 2015

Jag pratade om Digitala utställningar i praktiken, och berättade med utgångspunkt i våra egna digitala produktioner, om hur vi har arbetat med digitala utställningar, hur vi diskuterar definitioner på olika typer av digitalt berättande och lite tips på hur man med enkla medel kan ge sig ut i det digitala utställningsberättandet. Ja, lite av det som Sara har skrivit en inläggsserie om här på bloggen.

Föredraget blev väl emottaget och många sa sig vara intresserade och inspirerande. Ni kan avgöra själva, eftersom hela föredraget ligger ute på YouTube.

Linnéa Karlberg Lundin om Digitala utställningar på Digikult 2015

Några andra guldkorn, som inspirerade mig mycket, var till exempel John Coburn från Tyne & Wear Archives & Museums som pratade om hur de har arbetat med medskapande och användande av sina öppna samlingar. Också Anders Mildner, Popstad Lund, var inne på medskapande, fast på ett lite annat sätt. Genom användare på Facebook har Popstad Lund samlat ihop en hel stads moderna historia i bilder. Avslutningsvis får jag också lov att lyfta fram kultur- och demokratiministerns korta men viktiga invigningstal, där hon framhåller vårt område som extra viktigt!

150 deltagare kom till den tredje i raden av Digikult-konferenser

//Linnéa

Ny digitaliseringsstrategi

Kastpenning av silver från kung Karl XII:s begravning i Riddarholmskyrkan, Stockholm 1719-02-26.
(Foto Miguel Herranz, CC BY-SA) 

I slutet av förra året beslutade vi om en digitaliseringsstrategi som ni hittar här. Tanken med strategin är att ange riktningen för digitaliseringen. För oss är det viktigt att hålla fokus på varför vi digitaliserar, inte enbart på frågor kring urval och prioriteringar, det vill säga hur vi digitaliserar.

Varför digitaliserar vi då? Jo, för att alla har rätt att ta del av vårt gemensamma (i dess vidaste bemärkelse) kulturarv och alla kan inte, vill inte, har inte möjlighet att komma till museerna. Då behöver kulturarvet finnas där personer vill använda det. Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museets vision är vi ska bidra till att ge olika perspektiv, på såväl det förgångna som samtiden, och genom det visa att det går att förändra samhället. Ett av flera sätt att uppnå den visionen är att digitalisera samlingarna och därigenom berättelserna och perspektiven runt dem.

Men vi måste också förhålla oss till hur vi ska göra för att uppnå det, med så hög kvalitet som möjligt och så effektivt som möjligt. Vi fotograferar grupper av föremål, cirka 4000 per år, som är lättare att fotografera på plats än att transportera någon annanstans. I år kommer våra fotografer Erik Lernestål, Jenny Bergensten och Jens Mohr att fotografera vapen ur Wrangels rustkammare, verktyg i Svarvkammaren på Skoklosters slott, originalritningar av Hallwylska palatset, Wilhelmina von Hallwyls smycken samt rustningsdelar, mynt och pilspetsar i Livrustkammarens magasin. Vi prioriterar samlingar som är lätta att hantera och att komma åt och som är av ungefär samma storlek så att de är enkla att fotografera utan att behöva rigga om. På så sätt fotograferar vi ca 100 föremål per dag beroende på hur sköra de är. (Vi bloggade tidigare om när vi fotograferade vapen).

I den takt vi håller nu kommer vi att vara "klara", det vill säga att alla föremål har en digital resurs, till 2025. Samtidigt arbetar vi ständigt på att förbättra kvaliteten på informationen och den kunskap som finns i databasen om samlingarnas historia.

Garnityr med etui. Bestående av brosch, halsband och ett par örhängen. Av mörkbrunt hår med guld.
Inköpta av Wilhelmina von Hallwyl på Bukowski 1914. (Foto Erik Lernestål, CC BY-SA)

Vi har dock två stora grupper av föremål som vi inte kan hantera på vårt vanliga sätt och det är dels Skoklosters slotts boksamling om ca 19 000 volymer och Hallwylska museets arkiv om ca 7000 dokument. För att kunna digitalisera dessa material söker vi extern finansiering och inte minst samarbeten för att kunna digitalisera samlingarna så bra som möjligt för dess ändamål.

//Karin Nilsson

AthenaPlus i Riga

De sista skälvande dagarna av februari passade jag på att fly landet. Destinationen var Riga och anledningen var AthenaPlus-projektets näst sista plenarmöte med tillhörande workshops och training sessions. Konferensen hölls på Rigas konstmuseum, Riga Birza, mitt i hjärtat av gamla stan.

Vi fick en guidad tur i museet och även en busstur runt hela Riga -
uppskattade programpunkter mellan möten och workshops.

Det var första gången jag besökte Riga, och mitt intryck av staden blev gott. Det är alltid speciellt att besöka städer där historien är så närvarande som den är i Riga.

Också konferensen var lyckad, och nu är de inte långt kvar på projektet. Till hösten 2015 ska projektet avslutas, våra föremålsposter ska vara levererade och bearbetade på Europeana, våra klassifikations-thesaurusar ska vara mappade och uppladdade till den särskilda platform som utvecklats för thesaurushantering.

Det jag gör just nu, när det gäller AthenaPlus-projektet, handlar just om våra thesaurusar. Jag har en tanke om att jobba vidare med våra thesaurusar också utöver det som krävs i projektet, och koppla alla våra begrepp till Wikidata-objekt. Det tror jag kan bli riktigt bra - både för möjligheten till flerspråkighet i thesaurusen och för vidare förståelse av begreppen i ett större sammanhang än bara vår egen databas.

Stay tuned!

// Linnéa

Riga bjöd på stämningsfull februaridimma i den tidiga morgontimmen

Kulturarvets texter och språkteknologi

Igår tillbringade jag en heldag på Riksarkivet där Digisam anordnade ett seminarium om kulturarvets texter. Digitalisering, licensiering och användning av dessa texter togs upp för diskussion.

Vi tillhör en av de institutioner som har samlingarna på vår sida när det kommer till digitalisering och spridning av textmaterial. Våra boksamlingar, och också en stor del av till exempel arkivet på Hallwylska museet, är inte längre skyddade av upphovsrättslagen tack vare texternas ålder. På seminariet diskuterades annars hur institutionerna kan förhålla sig till eventuellt upphovsrättsligt skyddat material, vad man kan och vad man inte kan sprida, skillnaden på skönlitterär text och text utan verkshöjd - till exempel rena uppradade faktauppgifter - som aldrig kan vara upphovsrättsskyddad.

Det allra mest intressanta, som också är helt ny kunskap för mig, är den faktiska innebörden av språkteknologi och hur man rent praktiskt kan använda det. Visst har jag i lite olika sammanhang stött på begrepp som språkteknologi och datalingvistik, men jag har aldrig satt mig in i hur framstegen på de områdena skulle kunna appliceras på våra och andra institutioners samlingar. Men om man väl börjar tänka i de banorna så blir det svårt att släppa tanken!

Tänk dig att du ska skriva en uppsats om kvinnor och deras yrken i 1800-talets skönlitteratur. Ja, då gör du kanske ett urval på ett antal böcker från 1800-talet som kan tänkas vara lämpliga och där yrkesarbetande kvinnor omnämns, och så läser du böckerna, jämför dem och drar dina slutsatser.
Tänk dig att du istället har ett datorprogram som lärt sig alla personnamn av kvinnotyp, samt alla yrken, och att du har tillgång till enorma mängder digitaliserad text från 1800-talet i vilken du kan göra en kombinerad sökning på alla kvinnonamn och alla yrken. Tanken svindlar på vad för resultat och nya ingångar du skulle kunna få!

Så låt oss nu bara digitalisera alla textresurser vi har i våra samlingar till maskinläsbart format och lägga ut filerna för nedladdning, så är famtidens humanioraforskning snart här.

I Skoklosters slotts boksamling finns 19 000 volymer som väntar och längtar efter att bli digitaliserade

Läs mer om SWE-CLARIN, ett projekt som siktar mot att skapa en infrastrukur på nätet för att tillgängliggöra digitaliserade textresurser och verktyg för att språkteknologiskt undersöka dessa resurser.

Observera att jag inte är tillräckligt insatt i området språkteknologi för att uttala mig annat än som intresserad amatör. Har du fler ingångar till ämnet eller en annan syn på användningen av språkteknologi - diskutera i kommentarsfältet!

// Linnéa

Snabba fördjupningar

Magnus Brahe 1844, bara månader före hans död.

 I vår nyligen påbörjade serie av digitala fördjupningar har turen kommit till den daguerreotyp som finns i Skoklosters slotts samlingar. Daguerreotypen, en tidig sorts fotografi, är tagen 1844 och föreställer slottsherren på Skokloster, greve Magnus Brahe. I fördjupningen berättar vi både om just det här exemplaret och lite om daguerreotypins historia i allmänhet. Dessutom är fotografiet högupplöst och det går att zooma in på detaljerna, så att man ser varje repa i den försilvrade kopparplåten.

Den här typen av enkla, fördjupande texter går relativt snabbt att ta fram, eftersom våra museer kryllar av lärda människor som kan producera faktatexter utan särskilt mycket inläsningstid. Vi redigerar sedan texterna till webbvänligt format och förser dem med intressant bildmaterial och länkar till relevanta Wikipediaartiklar. Svårare än så behöver det inte vara.

En yngre och piggare Magnus Brahe.

Vad är det då som är specifikt för en "fördjupning" och som skiljer den från en vanlig informationssida på webbplatsen eller en digital utställning? Min definition av en fördjupning får bli att det är en utökad berättelse om ett begränsat ämne. När en utställning kan behandla flera ämnesområden som tillsammans målar bilden av det som ska berättas, så håller sig fördjupningen till bara ett område. Skillnaden mot en vanlig informationssida ligger främst i att en fördjupning, i teorin, kan lyftas ur sitt sammanhang och presenteras fristående, medan andra sidor på en museiwebbplats är tätt knutna till just det museet och den webbplatsen. 

Det går förstås att ifrågasätta hela den här definitionsivern. Vad spelar det egentligen för roll vad vi kallar ansamlingar av kunskap på webben? För den vanliga besökaren är svaret "ingen alls". Däremot är det viktigt för producenten av digitalt material att hålla reda på begreppen för att få rätt tilltal, ton och textmängd. Det handlar inte bara om vem mottagaren är utan också om vad den är ute efter. 

I förlängningen hoppas och tror jag ändå att de digitala formerna bara ska bli medier bland andra och inte, som nu, ibland existera helt i egen rätt. Kvaliteten måste hållas lika hög på webben som i det fysiska museet. Avsändaren är samma och grundmaterialet likaså. Publiken är inte nödvändigtvis samma, men kan vara det. 

//Sara Dixon

Skriv ut en sköld!

För en tid sedan uppdaterade vi webbfördjupningen om Erik XIV:s rustning med en 3D-bild av kungens rikt dekorerade sköld. Nu kan den som är intresserad vrida och vända på skölden och även skriva ut den på en 3D-skrivare, eftersom filen är tillgänglig för nedladdning.

Erik XIV:s sköld i 2D

Skölden 3D-skannades redan i våras, men det har inte varit helt lätt att få den tredimensionella visningen att fungera i vårt webbverktyg. Buggar, kommunikationsmissar gentemot webbyrån och annat har satt käppar i hjulet, men nu ligger den alltså äntligen ute. Det är bara en bild, vi får se den som en pilot, men vi hoppas förstås att så småningom kunna skanna alla möjliga museiföremål. Hur kul skulle det inte vara att skriva ut sin egen version av den här snygga hjälmen, till exempel? 

Den här mustaschprydde herren har tillhört Gustav Vasa. 

Tekniken är som bekant inte helt tillgänglig än. Vi kan inte skanna själva i myndigheten och bra 3D-skrivare finns inte på var mans skrivbord. Men någonstans måste vi börja.

Erik XIV:s sköld är det första föremål som vi har skannat på det här viset. Skillnaden mot att fotografera föremålet från alla vinklar och därmed få en snurrbar bild, är framför allt att 3D-skanningen kan skrivas ut.

Så här ser skölden ut på 3D-sidan.

Den bild vi ser på webbplatsen är en bearbetad version, där 3D-skaparna har lagt på textur, så att betraktaren ska få en känsla för materialet. Den egentliga modellen visar bara en topografisk avbildning och det är denna basversion som når skrivaren.

Den skannade skölden är inte upphovsrättsskyddad, utan licensierad med CC0. Vem som helst, som har tillgång till en 3D-skrivare, kan göra sin egen. 

//Sara Dixon