Hej då

Sedan 1 januari 2018 är Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet en del av Statens historiska museer. Vi som skrev den här bloggen jobbar kvar och tillsammans med våra nya kollegor har vi ny ytterligare tre museer att digitalisera: Historiska museet, Kungliga myntkabinettet och Tumba bruksmuseum.

Den här bloggen kommer att ligga kvar som ett arkiv och kan vara en resurs för den som är intresserad av de metoder som vi jobbat fram. Det går bra att söka i bloggen eller bläddra igenom kategorierna här till höger.

Vill ni fortsätta läsa om vår utveckling av digitalisering på kulturarvsområdet framöver hittar ni vår nya blogg, Digitala SHM, HÄR.

Och slutligen, tack kära kollegor på andra museer och institutioner som följt oss, läst våra inlägg, kommit på våra workshops och föredrag och bara varit allmänt snälla och peppande på den här digitaliseringsresan som vi gjort från 2012 till 2018. Heja oss alla, nu tar vi tillgängliggörandet av digitalt kulturarv till nästa nivå!

/Linnéa

LÄS VÅR NYA BLOGG HÄR

Vårmötet 2017 - om vår workshop kring digitalisering och tillgängliggörande i 2D och 3D

Först och främst ett stort tack till alla er som deltog i vår workshop i Tumba under vårmötet 2017! Vi är väldigt glada för det stora intresset kring våra arbetssätt för 2D- och 3D-digitalisering.

Det här inlägget syftar till att dela med oss av såväl tekniska detaljer som länkar till olika relevanta källor för ytterligare information och inspiration. Inlägget är indelat utifrån de tre områden vi fokuserade på under workshopen med en kort summering av respektive område/station och några tips att ta med från respektive station.

På Slideshare hittar man presentationen som vi inledde workshopen med.

Inledande presentation om LSH:s arbete med digitalisering (CC0)

Fotogrammetri

Under 2016 drev vi ett projekt kring fotogrammetri tillsammans med Riksutställningar där vi utvärderade verktyg och metoder för att framställa 3D-modeller med tekniken fotogrammetri. Enkelt förklarat handlar fotogrammetri om att fotografera ett större antal bilder på ett föremål ur flera vinklar, därefter låta ett datorprogram analysera och skapa en 3D-modell utifrån bilderna.

LÄNKAR 

• Artikel i Spana Teknik om vårt fotogrammetriprojekt
• Blogginlägg  som i detalj redogör för våra erfarenheter kring fotogrammetri
• Digitalisering i 3D - film som Riksutställningar gjorde om vårt projekt
• Film om Riksutställningars egna tester med fotogrammetri
• Livrustkammarens 3D-modeller på Sketchfab
• Skoklosters slotts 3D-modeller på Sketchfab
• Hallwylska museets 3D-modeller på Sketchfab
• Sketchfabs artikel om vårt arbete med fotogrammetri

 CHECKLISTA FÖR FOTOGRAFERING

• sätt ett så stort och brett ljus som möjligt, allt för att undvika skuggor - inga direkta ljuskällor på föremålet, utan sprid ljuset så stort som möjligt runtomkring
• använd gråkort för att få rätt vitbalans i bilderna
• fotografera systematiskt i flera höjdnivåer och med ett bestämt gradantal mellan varje bild (exempel: Gustav Vasas hjälm är fotograferad i fem olika höjdnivåer och med 10 grader mellan varje bild)
• Om möjligt använd någon form av snurrplatta så att föremålet kan röra sig mellan varje bild istället för att flytta kameran

Erik Lernestål (biträdande enhetschef och fotograf) talar om fotogrammetri (CC0)

TEKNISK SPEC. OCH PROGRAMVAROR - 3D-RENDERING

Vi har testat oss fram med ett par olika datorspecifikationer och hittat en nivå som ger kort renderingstid men med hög kvalitet på slutresultatet. OBS att detta inte ska ses som varken rekommendation eller reklam för en viss produkt, utan detta är en redogörelse för den teknik vi nu använder (detta gäller hela det här blogginlägget, det finns alternativ teknik och alternativa programvaror för alla de moment vi beskriver). Viktigt att tänka på är att datorkapaciteten är beroende av alla dess olika komponenter – att enbart fokusera på en del (t.ex. mycket ramminne) räcker inte då renderingen kräver olika resurser i datorn vid olika beräkningsmoment. Notera även att datorkapaciteten är helt i relation till den kvalitet man vill uppnå sett utifrån antalet bilder man försöker rendera, samt upplösning per bild. Med den här uppsättningen kan vi rendera själva 3D-modellen på ett par timmar.

Kamera: Canon 5DSR (50 mpix), optik: Canon EF 50/1.2 L USM

Dator: moderkort: Asus X99Pro, processor: Intel i7-5930K (6-core, 3,5 GHz), cpu-kylning: Corsair Hydro H75, minne: Crucial Ballistix Sport 128 GB DDR4 (2400 MHz), grafikkort: MSI Geforce GTX 1080 Armor OC (x 2), PSU: Corsair RM850i (850W), hårddisk(ar): boot/system = Samsung PM951 256GB PCIe SSD, temp/arbetsdisk(ar): Samsung 750 EVO 250 GB (x 3), OS: Windows 7 pro

Programvaror: Bildredigering: Capture One, Adobe Photoshop CC, 3D-rendering: Agisoft Photoscan, Autodesk Remake, Reality Capture

Massfotografering

Med begreppet massfotografering menar vi en kraftsamling vad gäller resurser under en koncentrerad tid där vi hjälps åt för att digitalisera föremål i högt tempo, men med hög kvalitet, utifrån en förutbestämd plan. Vanligtvis handlar det om att vi beger oss till något av våra miljömuseer, bygger en tillfällig fotostation och fotograferar föremål under 2-3 dagar. Bildbearbetning och arkivering/registrering sker sedan under ett par dagar efter fotograferingen. Förarbetet består av att ta fram föremålslistor utifrån vår digitaliseringsplan, att på plats se över föremålens kondition och utifrån föremålstyp (material, storlek, etc.) ställa in ljuset. När fotograferingen väl är igång är det en eller flera personer som hanterar själva föremålen, en fotograf som tar själva bilderna samt en person som har koll på föremålslistan. Nedan följer en checklista för själva fotograferingen som tips och kom-ihåg. Vi försöker att fotografera föremål systematiskt utifrån kriterier som storlek, material, fysisk placering, vad är viktigt att visa av föremålet – när vi massfotograferar handlar det om att ta fram en identifikationsbild på föremålet, dvs. enbart en bild per föremål. Inför fotograferingen konsulterar vi alltid någon av våra konservatorer för rätt föremålshantering. Oftast är konservatorer med på plats vid massfotograferingen.

Jens Mohr (fotograf) och Fredrik Andersson (digital samordnare) visar LSH:s massfotograferingsflöde (CC0)

CHECKLISTA FÖR FOTOGRAFERING

• Vi fotograferar mot vit bakgrund vilket vi anser ger en mer lättanvänd och därmed mer tillgänglig bild som enkelt kan frilägggas.
• Använd gråkort för rätt vitbalans
• Utnyttja så stor del av kamerans sensor som möjligt för bästa upplösning
• Mata in inventarienummer i bildfilens metadata direkt vid fotograferingstillfället
• Ta backup vid fotograferingen!

LÄNKAR

Metadatahantering:
ExifTool – Verktyg för att hantera metadata (möjlighet att läsa ut och skriva in metadata ur många bildfiler i taget). Vi använder verktyget för att skriva in våra licensmallar i alla bildfiler.

Externa plattformar
LSH:s bilder på Wikimedia Commons – läs mer om våra bildsamlingar på Wikimedia Commons (exempel på en bild)
Blogginlägg om hur gick vi tillväga för att ladda upp alla bilder på Wikimedia

Digitalisering och tillgängliggörande av våra digitala samlingar

De flesta i världen kommer inte komma till våra tre museer, men många har tillgång till Internet, därför tillgängliggör vi våra digitala samlingar där. De digitala samlingar som vi producerar (t. ex. bilder, 3D-modeller eller textmaterial) ska vara öppna, lättillgängliga och användbara. Vår digitaliseringsstrategi finns här.

Linnéa Karlberg-Lundin (Digital samordnare) talar om hur vi tillgängliggör våra digitala samlingar (CC0)

Använd väletablerade plattformar
Man ska inte behöva veta vad man letar efter för att hitta det, därför tillgängliggör vi de digitala samlingarna på väletablerade plattformar där användare av sådant material redan finns. Man behöver inte uppfinna hjulet igen – använd öppna, befintliga plattformar dit användarna hittar. Fundera över vilken platform som passar för det material du vill tillgängliggöra. Vi tillgängliggör samlingsdata på vår egen databas på nätet, K-Samsök, Europeana och GitHub. Högupplösta bilder på Wikimedia Commons. Böcker och text på Libris och Internet Archive. 3D-modeller på Sketchfab.

Skapa förutsättningar för att materialet används! Vi samarbetar med Wikimedia Sverige och dess community. Vi skriver på Wikipedia, illustrerar artiklar med våra bilder, anordnar interna och externa skrivstugor, hack-a-thon, fotosafari och använder QR-pedia i Livrustkammaren.

Vi tillgängliggör även vårt material i kurerad form. Dvs. vi producerar digitala utställningar och fördjupningar på våra egna webbplatser. Se t.ex. Resan till Egypten, Skogen bakom palatset, Daguerreotypen på Skokloster eller Japanska svärd, Borgerskapets bling.

När bilderna är tagna får de metadata, licens och katalogiseras. När bilden hänger ihop med metadatan om föremålet som den avbildar blir det användbart på riktigt, och kan bli en del av ett större sammanhang på internet.

Läs även Europeanas artikel som de skrev om vårt arbete för ett par år sedan kring att dela med sig av sina digitala samlingar.

Tack igen för ert deltagande under workshopen, och hör gärna av er till oss om ni har några frågor!
Ni når oss på mail: fredrik.andersson(at)lsh.se, erik.lernestal(at)lsh.se och linnea.karlberg(at)lsh.se
Eller Twitter: @fred_ande, @ErikLernestal och @linneakarlberg_

// Fredrik

Hallwylska katalogverket digitaliserat

I början av 2016 skrev jag det här inlägget där jag presenterade det Hallwylska katalogverket, där alla föremål i den Hallwylska samlingen finns beskrivna i ord och bild. Då hade vi precis påbörjat arbetet med att digitalisera denna. Nu har ungefär ett år gått, och jag kan väldigt stolt presentera resultatet!

Alla 37 textdelar av katalogverket har digitaliserats (bilddelarna med illustrationer av alla föremål har digitaliserats tidigare). Böckerna finns nu tillgängliga i sökbara, OCR-tolkade PDF/A-filer på Internet Archive och via Libris, där de fysiska katalogerna funnits registrerade sedan länge - men inte varit tillgängliga annat än via ett fåtal svåråtkomliga bibliotek.

Vi har också valt att segmentera -  alltså "dela upp" - texterna utefter varje inventarienummer i XML-filer. Där varje föremåls beskrivning från katalogen matats in i ett separat fält i vår databas. På så sätt blir också de äldre katalogtexterna sökbara i databasen. XML-filerna underlättar också i de fall då man önskar använda materialet för att undersöka det med textanalys.

Nästa vecka, på onsdag den 26 april, berättar jag mer detaljerat hur vi har gått tillväga och vilka krav vi har haft, på Museernas vårmöte 2017. 

Här kan du bläddra och söka i böckerna på Internet Archive.


// Linnéa Karlberg Lundin, digital samordnare

Vårmötet 2017 & Digikult 2017

Knappt en månad kvar till en av museisveriges stora händelser - vårmötet, som i år hålls i Södertälje. I år är temat inget mindre än digitala möjligheter, så självklart medverkar vi i en rad olika punkter. Här har jag sammanställt våra inslag i programmet (och alltså därmed vårmötets absolut bästa programpunkter som du bara inte får missa).

Tisdag 25 april

Efter prisutdelningarna, som börjar 15.50, medverkar överintendent Magnus Hagberg i panelsamtal på temat Museernas digitala mognad. Karin Nilsson, enhetschef, modererar sessionen.

Onsdag 26 april

En av våra nära 50 000 högupplösta bilder för
fri användning och nedladdning på Wikimedia Commons.

Kl 10.50 (D2) presenterar överintendent Magnus Hagberg vårt senaste textdigitaliseringsprojek - digitaliseringen av det Hallwylska katalogverket - och jag (Linnéa Karlberg Lundin, digital samordnare) berättar om hur vi har gått tillväga i projektet, vilka krav vi haft på allt från digitaliseringsmetod till tillgängliggörande och varför.

Kl 14.30 (D5) berättar Fredrik Andersson, digital samordnare, om hur och varför vi tillgängliggjort alla våra högupplösta bilder på Wikimedia Commons.

Kl 15.40 (A3) håller föreningen IdeK, där kommunikatör Emma Reimfeldt medverkar, föredrag på temat digitala organisationer från teori till praktik om digital kommunikation.

Torsdag 27 april

Kl 9.00-13.15 (E4) håller vi på LSH:s samlings- och digitaliseringsenhet en workshop i våra lokaler i Tumba där ni får följa med igenom hela vår digitaliseringsprocess - allt i från massfoto till 3D!

Kl 10.10 (D11) berättar enhetschef Karin Nilsson om hur vi producerar digitala utställningar steg för steg, och våra erfarenheter av att ha arbetat med digitala utställningar sedan 2009.

Kl 11.20 (D12) berättar Malin Grundberg, museichef Livrustkammaren, om hur vi tagit bort Tureholms rustkammare ur Livrustkammaren - och samtidigt gjort den ännu mer tillgänglig än tidigare.

Kl 13.30 (C3) I workshopen Unstraight Research, som arrangeras av LSH tillsammans med Historiska museet och The Unstraight Museum, ställs frågor om hur digitaliseringens möjligheter kan bidra till att sätta köns- och sexualitetsnormer på spel: innehållsmässigt, pedagogiskt och historiserande.

Så om du inte redan anmält dig till vårmötet har du nu fått åtta anledningar till varför du borde göra det nu med en gång!

Digikult 2017

Känner du att du bara inte kan vänta en hel månad innan du får träffa oss? Då har du chansen redan imorgon och på torsdag, då Sveriges årliga konferens på temat digitalt kulturarv i praktiken, Digikult, går av stapeln i Göteborg. De senaste två åren har jag medverkat och besökt konferensen, i år är det mina kollegers tur.

På onsdag 29 mars kl 15.15 berättar fotograf Erik Lernestål och digital samordnare Fredrik Andersson om hur vi det senaste året arbetat med fotogrammetri och 3D.


// Linnéa

Art+Feminism 2017 på Livrustkammaren

I onsdags var det äntligen dags för skrivstugan som vi arbetat med för fullt i många veckor. Vårt mål i år var att verkligen uppmärksamma den skeva representationen på Wikipedia och erbjuda alla som vill verktyg för att hjälpa till att råda bot på snedfördelningen. Tillsammans kan vi förändra och göra Wikipedia bättre! Vi ville verkligen satsa i år och göra en stor grej av skrivstugan och vi jobbade hårt för att evenemanget skulle få stor spridning bland en intresserad allmänhet och i media.

Jag får nog säga att vi verkligen lyckades! Skrivstugan uppmärksammandes med intervjuer och reportage av bland andra Dagens ETC, Dagens Industri, Mitt i, Allt om Stockholm, P4 Stockholm och SVT Nyheter Stockholm.

Vi ville lägga stort fokus på själva skrivandet av Wikipediaartiklar under dagen, och hade därför bara två övriga programpunkter - en visning av Livrustkammarens utställning "Renässansmode i papper" och vi avslutade skrivstugan med en förhandsvisning av filmen "Upphovsmannen var en kvinna" som presenterades av två av filmskaparna.

Vi hade också stor hjälp av Wikimedia Sverige som var på plats med flera representanter och hjälpte nybörjare att komma igång med skrivandet. Stämningen var verkligen på topp och koncentrationen bland deltagarna likaså.

Vi hade rekordmånga besökare, långt fler än vi hade kunnat hoppas på! Runt 90 personer dök upp och totalt gjordes omkring 500 redigeringar på Wikipedia under skrivstugan!

Vill ni se fler bilder och små intervjuer med några av deltagarna så kolla in evenemangets Facebooksida.

Fotograf Jens Mohr

Fotogrammetri för nybörjare

Sedan våren 2016 har vi experimenterat med att digitalisera föremål i 3D, närmare bestämt med tekniken fotogrammetri. Tekniken i sig är inte ny, men tillämpningen av den är inom museisektorn (i Sverige), vad vi vet, ganska oetablerad. Förenklat kan man säga att man med fotogrammetri framställer 3D-modeller av ett objekt via beräkningar utifrån ett visst antal tvådimensionella stillbilder. 

Bakgrund och samarbete med Riksutställningar

Det var under konferensen Digital Heritage (hösten 2015) som vi blev inspirerade av och nyfikna på fotogrammetri. Efter konferensen bestämde vi oss för att testa tekniken själva. Vi har tidigare laborerat med 3D-teknik, men då med laserskanning och med hjälp av extern expertis. Med fotogrammetri såg vi dock möjligheten att kunna nå bra resultat på egen hand.

Vårt huvudsakliga syfte med att testa fotogrammetri har varit att pröva nya former av tillgängliggörande utav föremålen i våra museisamlingar och vi ser nu flera potentiella användningsområden för tekniken. Arbetet med fotogrammetri har bedrivits som ett pilotprojekt där vi samarbetat med Riksutställningar. Under det gångna året har de följt vårt arbete vilket lett till två artiklar i Spana! teknik samt en kortare film om våra erfarenheter. Riksutställningar har även själva bedrivit liknande tester med tekniken för att se om det med ganska enkel utrustning går att få fram bra 3D-modeller. Under våren kommer vi tillsammans att delta i en konferens där vi avser att presentera vårt arbete närmare, samt hålla i en workshop kring själva tekniken (mer information om detta kommer framöver i bloggen). 

Användningsområden

Fotogrammetri kan användas i flera syften – både inom den interna verksamheten, men även inom den publika. I de fysiska utställningarna skulle man med en 3D-modell kunna visa vinklar och detaljer som man inte kan se med blotta ögat när föremålen befinner sig bakom ett monterglas. Vidare skulle en 3D-model kunna utgöra ett komplement till, eller t o m vara ett bättre alternativ, än stillbilder eller ett filmklipp för de användare som inte har möjlighet att besöka de fysiska museerna. 3D-modeller kan också vara en möjlighet att bättre tillgängliggöra alla de föremål som finns i magasin och som av olika anledningar inte kan ställas ut i utställningsmiljö. Fotogrammetri öppnar även upp för olika typer av interaktiva tillämpningar där användaren kan vrida och vända, zooma och interagera med föremålen i webbaserade- eller mobila applikationer. 

Inom den interna verksamheten finns det också stora möjligheter med fotogrammetri. Vi ser t ex möjligheter inom konserveringsverksamheten – både vad gäller dokumentation, men också vad gäller lånehantering. En 3D-representation av ett föremål kan utgöra ett värdefullt komplement till stillbilder och beskrivning i text vad gäller att skapa förståelse för ett föremåls kondition och eventuella skador. Som ett annat användningsområde kan man tänka sig föredrag och presentation av forskning – att kunna illustrera det man talar om med en tredimensionell bild kan utgöra ett pedagogiskt inslag som förenklar och exemplifierar på ett sätt som inte är möjligt med enbart tvådimensionella bilder. 

Tillvägagångssätt

Hur har vi då gått tillväga? Inledningsvis är det lika bra att nämna att vi som arbetat med detta var helt gröna på området när vi satte igång. Förkunskaperna bestod dock av en gedigen kunskap om stillbildsfotografi samt digital teknik. Det första vi gjorde var att göra det man så ofta gör nuförtiden. Vi googlade. Inte helt oväntat så finns det gott om tutorials, beginner's guides och FAQ:s om fotogrammetri därute. Vi läste in oss på de rent teoretiska bitarna kring själva fotograferingsmetoden, och började sedan fördjupa oss i de tekniska aspekterna när det gäller programvara och hårdvara för 3D-beräkningar. Efter en kortare inläsningsperiod blev det trial-and-error – helt enkelt att testa, utvärdera, förbättra och göra om. 

Nedan följer en beskrivning av hur vi har arbetat med detta, både vad gäller fotografering men också bearbetning i datorn. Jag vill betona att detta inte ska ses som något sorts facit på hur man ska göra, utan detta är helt enkelt en redogörelse för hur vi har arbetat. Vi tycker att vi har nått ett bra slutresultat, men vi är fullt medvetna om att det finns många andra lösningar och tillvägagångssätt.  Kortfattat behöver man dock följande för att framställa en 3D-modell med fotogrammetri: 

• Tillräckligt många bilder av föremålet från olika betraktningsvinklar (mer om detta längre ned) 
• En någorlunda kraftfull dator som kan göra de beräkningar som krävs (det finns även molnbaserade alternativ) 
• En mjukvara till sin dator som kan tolka och bearbeta bilderna till en tredimensionell representation 
• Tålamod...

Hur många bilder av ett föremål man egentligen behöver finns det inget glasklart svar på. Det som avgör här är hur pass noggrant och detaljrikt man vill att slutresultatet ska vara. Ytterligare en faktor är även hur pass komplex föremålets struktur och form är. Det viktiga är helt enkelt att täcka in föremålets alla olika ytor. 

Fotografering

För att få ett så pass bra resultat som möjligt är det viktigt att vara systematisk när det gäller fotograferingen. Föremålet bör fotograferas från flera olika höjdnivåer och inom varje höjdnivå ska föremålet (eller kameran) roteras runt med ett visst gradantal emellan varje bild, så att fotograferingen täcker in föremålets hela ytstruktur. 
 

Fotograf (samt biträdande enhetschef) Erik Lernestål i fotostudion. (Foto: Olof Segerberg)

I våra tester har vi använt en form av motorstyrd snurrplatta som föremålet placerats på. Detta tillbehör är inte nödvändigt, men underlättar avsevärt då man får en exakthet vad gäller gradantal. Kameran har varit monterad på stativ, där kameran endast behöver justeras i höjdled (fem olika höjdnivåer). Med hjälp av snurrplattan roterar föremålet tio grader mellan varje exponering vilket resulterar i totalt 180 bilder per föremål. Ljussättningen görs med ett stort och platt ljus där målsättningen är att ljuset ska vara så jämnt som möjligt, så att inte skuggor och kontraster påverkar beräkningen av föremålets struktur i ett senare skede av arbetet.

Bearbetning i datorn

Stillbilderna från fotograferingen utgör själva grundmaterialet, men fotogrammetri kräver också en hel del datorbearbetning. I projektet upptäckte vi snabbt att det finns en uppsjö av olika programvaror för fotogrammetri – både kommersiella produkter och gratisalternativ. Vidare finns det programvaror som täcker in alla moment i datorbearbetningen, men även lösningar där man använder flera olika program för datorbearbetningens olika moment. För att snabbt komma igång valde vi helt enkelt att testa de produkter som, i alla fall för ett år sedan, var de till synes mest populära programmen inom området. Vi började att laborera med programmet Autodesk Memento (som nu heter Autodesk Remake), men har senare gått över till Agisoft Photoscan samt Reality Capture. De tre programvarorna vi testat är kommersiella helhetslösningar som klarar av att utföra alla de beräkningsmoment som krävs för att få fram en färdig 3D-modell. Kortfattat rör sig bearbetningen runt fyra olika moment (beskrivna i engelska termer nedan): 

• Align photos – alla bilder justeras och anpassas så att gemensamma punkter, sett tredimensionellt, mellan närliggande bilder identifieras – i detta moment beräknas även kamerans placering i relation till bilderna
• Build dense cloud – nästa steg är att de identifierade pixlarna i momentet ovan förs samman i en X,Y och Z-placering i en tredimensionell rymd
• Build mesh – I detta steg knyts de olika punkterna ihop till en sammansatt massa av triangulära former (polygoner) 
• Build texture – I detta sista moment används de tvådimensionella bilderna för att skapa en fotografisk yta på själva modellen, d v s så att 3D-modellen får sin realistiska ytstruktur

Hur pass högupplösta bilder man utgår ifrån (och antalet bilder), samt hur pass komplicerat innehåll bilderna har, påverkar hur lång bearbetningstid varje delmoment kräver enligt ovan. Under arbetets gång har vi testat att göra 3D-modeller utifrån flera olika parametrar och på olika datorer – från en kraftfull laptop till en väldigt kraftfull stationär pc (med komponenter som motsvarar väldigt kraftfulla speldatorer). De olika beräkningsmomenten kräver i sin tur olika resurser ifrån datorn. Vår slutsats är att man behöver balansera datorn ifråga vad gäller grafikkort, minne, processor samt hårddisk. Alla komponenter behövs på olika sätt i de olika momenten, och det räcker inte med att ha t ex ett väldigt kraftfullt grafikkort om de andra komponenterna är långsamma eller otillräckliga.

Initialt gjorde vi de första testerna med en kraftfull laptop, detta visade sig dock vara helt ohållbart då beräkningen av den första 3D-modellen tog över tre dygn att slutföra… datorn ifråga hade då jobbat på 100% och laptopens kylning började sakta men säkert tröttna på våra experiment. Därefter testade vi med två ganska kraftfulla stationära pc-datorer, där vi testade även att låta datorerna arbeta tillsammans med beräkningen. Under dessa tester följde vi programvarornas loggfiler för att identifiera svagheter i de tekniska förutsättningarna. Sett till att de bilder vi testade med höll väldigt hög upplösning (varje bild är 50 megapixel), tog testerna väldigt lång tid även med kraftfullare datorer. Vårt önskemål var att hitta en datorlösning som klarade jobbet på max 8-10 timmar,  varpå vi investerade i en helt ny dator, där vi själva valde komponenter optimala för ändamålet. För våra fortsatta tester räckte denna lösning, men om man skulle ha en omfattande produktionskedja där många objekt fotograferas/renderas per dag så krävs en helt annan typ av datorkapacitet (motsvarande som finns i serverhallar). Ett av de program vi har testat (Autodesk Remake) erbjuder även en form av molnlösning där beräkningsarbetet görs via en molntjänst. Detta kan vara ett mycket bra alternativ om man inte har resurser att investera i egna datorer, men när vi testade dessa tjänster så var det ändå lång väntetid - ett par dagars väntan på sin färdiga 3D-modell.

Vår ambition har varit att få fram en väldigt högupplöst 3D-modell där föremålets ytor och små detaljer tydligt framgår även vid nära inzoomning. Vad gäller teknisk utrustning är det inte svårare än så att ju bättre kamera (samt optik) man använder, ju bättre slutresultat kan man uppnå. Frågan är helt enkelt vad som är tillräckligt sett till 3D-modellens användningsområde. Det är t ex fullt möjligt att med sin mobiltelefon fotografera ett föremål med ett antal bilder ur olika vinklar och sedan få fram en hyfsad 3D-modell med hjälp av en app eller ett datorprogram. Under våra tester har vi laborerat med föremål av olika materialtyper. Viktigt att betona är att fotogrammetri inte är tillämpbart på alla typer av material, t.ex. så går det inte alls använda fotogrammetri för att skapa 3D-modeller av föremål bestående av glas. 

Färdig 3D-modell och strategi för tillgängliggörande

Ett resultat som vi är väldigt nöjda med är 3D-modellen av Gustav Vasas hjälm med maskvisir. Hjälmens detaljrika dekor framträder mycket väl vid närmare inzoomning, och alla små nyanser i ytstrukturen återges tydligt i 3D.

Helmet with Grotesque Visor by The Royal Armoury (Livrustkammaren) on Sketchfab

Hjälmen i magasinsmiljö (foto: Olof Segerberg)

Vår strategi när det gäller tillgängliggörande av digitalt material är att vi i första hand väljer att använda befintliga och välanvända externa plattformar. När det gäller våra första 3D-modeller har vi valt att publicera dessa på Sketchfab. Här finns det massor med 3D-modeller av olika slag, och tjänsten innehåller flera användbara funktioner vad gäller ljussättning och kommentarer kring modellen. 3D-modeller gjorda med fotogrammetri är i sig ganska bleka och matta i sitt utseende sett till de bilder som ligger till grund för modellen – föremålet ser helt enkelt inte så ”levande” ut. Men med Sketchfabs inbyggda funktioner går det att återskapa olika typer av ljusförhållanden, vilket gör att t ex metallföremål kan återges med klarhet och lyster.

När det gäller hjälmen så valde vi utöver Sketchfab att göra en form av digital fördjupning, där vi kombinerar Sketchfabs funktioner med en fördjupning på vår egen webb. Utöver detta har vi även lagt upp upp en artikel på Wikipedia där mycket av allt underlag som låg till grund för webbfördjupningen återanvändes – ett omfattande inläsningsarbete kunde därmed komma till gagn i en väldigt detaljerad artikel. Att använda olika typer av externa plattformar i kombination ser vi som en potentiell fortsättning för hur man kan tillgängliggöra 3D-modeller på ett bra sätt. 

Fortsättning

Vi har nu bedrivit arbetet med fotogrammetri ungefär ett år, och vi upplever att vi har nått i mål vad gäller våra kvalitativa målsättningar. Just nu funderar vi på hur vi ska gå vidare rent strategiskt med fotogrammetri; om vi ska försöka implementera tekniken som en digitaliseringsmetod bland andra i vårt digitaliseringsflöde. Här kvarstår arbete med att identifiera metoder och standarder vad gäller arkivering och metadatasättning av de olika filformaten som 3D-modellerna består av. Även själva filformaten är en fråga som vi fortfarande utreder där vi  är måna om att hitta standarder som är öppna och är långvarigt bestående. Avslutningsvis är fotogrammetri helt enkelt en del i vårt fortsatta digitaliseringsarbete och vi hoppas att våra erfarenheter kan inspirera andra att pröva tekniken. 

Ni får gärna kontakta oss om ni har några frågor kring detta! 
 
// Fredrik - Digital samordnare 

 

Ny enhet och nytt namn på bloggen

Den 1 januari 2017 skedde en organisationsförändring på myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet. Två enheter slogs ihop till en. De tidigare enheterna Digitala museet och samlingsenheten blev nu Samlings- och digitaliseringsenheten.

Den nya enheten ansvarar för myndighetens samlingar samt digitaliseringsfrågor. I och med denna organisationsförändring valde vi också att byta namn på vår blogg som handlar just om digitaliseringsfrågor.

Innehållsmässigt kommer den här bloggen att fortsätta precis som tidigare med inlägg om pågående digitaliseringsaktiviteter ur olika aspekter.

// Fredrik - Digital samordnare

ART+FEMINISM 2017

Nytt år och nya projekt! Äntligen har vi sparkat igång planeringen för årets Art+Feminism-skrivstuga. Jag är så glad att vi ska hålla skrivstugan i år igen då den blivit ett av mina personliga små hjärtebarnsprojekt på jobbet. Det är väl knappas någon som har missat att ämnet är mer aktuellt än någonsin och att debatten gått varm om avsaknaden av historiens alla framstående kvinnor i såväl skolböcker som den allmänna historieskrivningen? Jag är glad över att ämnet uppmärksammas och att många deltar i arbetet med att förändra situationen och att vi fått möjlighet att i år igen uppmärksamma och hjälpa till att råda bot på detta genom att arrangera den svenska delen av Art+Feminism i år också!

Art+Feminism är ett globalt initiativ där frivilliga sedan 2014 anordnat nära 300 skrivstugor runt om i världen, alla med samma vilja att förbättra representationen bland Wikipediaskribenter och inkludera bortglömda personer i vår gemensamma historia.

Förra året arrangerade vi Sveriges första Art+Feminism-skrivstuga, då på Hallwylska museet. I år gör vi det alltså igen, åter igen på internationella kvinnodagen den 8 mars, men nu i Livrustkammaren. Förra året fick skrivstugan stor spridning på sociala medier och i pressen, i år hoppas vi på ännu bättre uppslutning och vi fokuserar dagen ännu mer på själva kärnan - att förbättra representationen på Wikipedia och skriva om personer som glömts bort i historieskrivningen. Ja, vi ska skriva historia tillsammans helt enkelt!

Save the date, 8 mars 2017, och kom och skriv historia med oss!

Wikisidan för evenemanget innehåller alla detaljer och uppdateras kontinuerligt - klicka här!
Följ Livrustkammaren på Facebook, där lägger vi snart ut evenemanget och andra spännande saker som knyter an till skrivstugan.

// Linnéa

Digitalisering av Livrustkammarens glasnegativ - klart!

(Blandade bilder ur Livrustkammarens glasnegativsamling (CC0))

Ett långtgående digitaliseringsprojekt har nu äntligen nått i mål. I närmare tio år har vi bedrivit ett projekt tillsammans med stiftelsen Föremålsvård som hjälpt oss att digitalisera Livrustkammarens glasnegativsamling bestående av lite fler än 28 000 glasnegativ i varierande storlekar. I denna bildsamling hittar man främst bilder på Livrustkammarens föremål, men även en del föremål- och interiörbilder ur andra museisamlingar, dokumentationsbilder som visar olika kungliga ceremonier m.m. Bildsamlingen är resultatet av fotografering som sträcker sig över en lång tidsperiod där de äldsta bilderna är från 1800-talets slut, och de nyaste är tagna i början av 1970-talet. Själva fototekniken, att exponera bilder på glas, har sina fördelar vad gäller detaljrikedomen för t.ex. föremålsbilder då själva exponeringsytan i många fall är väldigt stor (negativstorlekarna varierar från strax under 10 cm till närmare A4-storlek). Det är bl.a. utifrån denna anledning man på Livrustkammaren valde att även fortsätta fotografera föremål med glasnegativ trots att andra fototekniker fanns tillgängliga parallellt. Glasnegativen är dock oerhört känsliga, och helt enkelt svårhanterliga i ett bildarkiv, varpå man så småningom övergick till fotografi på sedvanlig fotofilm.

Glasnegativsamlingen utgjorde länge det enda bildmaterialet som fanns på många av Livrustkammarens föremål, där otaliga papperskopior av bilderna har framkallats och använts till en rad olika ändamål, t.ex. klistrats in på katalogkort (innehållande föremålsbeskrivningar) eller använts i publikationer. Idag är många av föremålen omfotograferade i betydligt bättre kvalitet, men fortfarande är det många föremål som endast finns avbildade i svartvitt utfrån dessa glasnegativ. Ur ett museologiskt perspektiv är den här bildsamlingen betydelsefull, då det förekommer en del dokumentärt bildmaterial över museets interna historia (t.ex. interiörer från tidigare intendenters arbetsrum och bilder som visar hantering av föremål etc.). Ur ett föremålshistoriskt perspektiv är bildsamlingen också betydelsefull i den meningen att föremålens kondition fångats på bild vid en viss tidpunkt, där jämförelser kan göras med hur föremålens kondition ser ut idag.
Digitaliseringen av dessa glasnegativ utgör en ovärderlig insats som vi på LSH är oerhört tacksamma för. Att digitalisera glasnegativ är tidskrävande, och något som vi själva inte har haft resurser till att genomföra. Projektet initierades år 2006, där vi framställde en kravspecifikation på hur digitaliseringen skulle gå till. Föremålsvård testade sedan att digitalisera ett par bilder utifrån specifikationen och resultatet var redan från början väldigt bra. Varje enskilt glasnegativ har försiktigt rengjorts, därefter digitaliserats och slutligen placerats i nya syrefria kuvert.  Projektet har från början haft just bevarande som utgångspunkt, där rengöring och omkuvertering syftar till att bevara glasnegativen i dess befintliga skick så länge som möjligt. Själva bildsamlingen förvaras nu i ett klimatiserat magasin, med anpassad luftfuktighet och temperatur.

(En bild från tiden (år 1906) då Livrustkammaren huserade i Nordiska museet (CC0))

Digitaliseringen  påbörjades initialt med att två exemplar av varje negativ framställdes. En råfil, dvs. en så obearbetad kopia som möjligt, samt en bearbetad kopia som inverterades och bearbetades med enklare bildbehandling. Tidsmässigt blev detta dock ohållbart, då även Föremålsvårds resurser för denna digitalisering har varit begränsad (parallellt digitaliserar de åt flera andra kulturarvsinstitutioner). För att minska tidsåtgången valde vi då att enbart digitalisera en s.k. råfil, så att det iallafall skulle finnas en digital kopia av respektive negativ. Tidsmässigt hann då Föremålsvård att digitalisera ett par hundra bilder i månaden. Projektet inleddes tillsammans med Föremålsvård i Grängesberg - en verksamhet som tyvärr lades ned för ett par år sedan - varpå digitaliseringen fortsatte hos Föremålsvård i Kiruna, vilka nu har avslutat arbetet.
De digitala filerna har registrerats i vår samlingsdatabas och bilderna finns nu tillgängliga via vår egen söktjänst eMuseumPlus och i dagsläget finns ca 10 000 av bilderna även som högupplösta tif-bilder på Wikimedia Commons (alla bilder kommer så småningom att finnas tillgängliga på Wikimedia Commons, men det kvarstår en del arbete med att registrera och katalogisera bilder). Bilderna finns även tillgängliga i en positiv kopia, alltså en invertering av bilden från negativ till positiv (denna automatiserade process görs i vårt bildarkiv med open source-programmet ImageMagick). På Wikimedia kan man även välja att se/använda antingen en positiv kopia eller det ursprungliga negativet. Syftet med att publicera även negativen på Wikimedia Commons är att tillhandahålla en obearbetad kopia, som vem som helst kan ladda ned och jobba vidare med. Glädjande nog pågår det just sådan aktivitet på Wikimedia Commons, där olika användare laddar ned negativen och bearbetar till bra bildkopior, och sedan publicerar dessa på nytt på Wikimedia Commons. Alla bilder är licensierade med CC0.

Avslutningsvis vill vi återigen tacka Föremålsvård för detta gedigna arbete!

// Fredrik

LSH:s samlingar - nu på GitHub

 
Inom ett par veckor kommer vi från LSH att delta i #hack4heritage – ett s.k. hackaton där entusiaster kring öppna kulturarvsdata samlas under ett par dagar för att tillsammans skapa och experimentera med öppna dataresurser. Vi bidrar med de öppna data vi har tillgängliga, i första hand med metadata kring samlingarna på plattformar som K-samsök och Europeana – Till båda dessa plattformar finns API:er som gör det möjligt för utvecklare att hämta och vidareanvända data utifrån olika sökkriterier.

Självklart bidrar vi även med vårt öppna bildarkiv, och alla de högupplösta bilder man kan hitta på Wikimedia Commons.  Deltagandet i #hack4heritage har dock väckt en gammal tanke till liv som vi nu realiserat, nämligen att publicera LSH:s samlingar på GitHub.

Kortfattat kan man beskriva GitHub som en plattform där systemutvecklare av olika slag samlas där det finns möjlighet att dela med sig av, och få hjälp med programutveckling på olika sätt. Men GitHub har även blivit en plattform där ett antal museer publicerat sina samlingar i olika sorters s k råformat. D v s data som är så lite bearbetad och så nära de interna systemen som möjligt. Samtidigt bör datapublicering på GitHub vara så öppen som möjligt (för att så många som möjligt ska kunna ta del av den), därav används ett antal standardformat för datapublicering.

På GitHub hittar man nu exporter ur LSH:s samlingsdatabas i .CSV-format. All tillgänglig information är licensierad med CC0. Dessa exporter är hämtade direkt ur LSH:s SQL-baserade databassystem, där exporterna är gjorda utifrån den databasstruktur som det interna databassystemet är uppbyggt kring. I LSH:s interna databassystem finns en huvudtabell med grunddata om föremålen, och därutöver finns ett antal relaterade tabeller kring föremålen (t.ex. en separat tabell för måttangivelser, en annan för olika typer av repeterande värden (t.ex. nyckelord) etc.). Motsvarande den interna databasstrukturen så hittar man CSV-filer som motsvarar tabeller för namn och historiska händelser. De enda restriktioner vi lagt på dessa exporter är fält i det interna databassystemet som innehåller säkerhetsmässigt känslig information (t.ex. angivelser om placeringar), och information som är helt intern i olika arbetsflöden, eller fält som enbart innehåller data som rör det interna databassystemets funktionalitet och gränssnitt.

Syftet med den här typen av exporter är att man som användare ges möjlighet att använda informationen så som man bäst vill. Vill man så går det fint att bygga ihop en egen relationsdatabas med de olika CSV-filerna (i valfritt databasformat), eller så kan man ta valda delar för att implementera i andra lösningar. Själva poängen är dock att gränssnitt och användningsområde är upp till användaren att besluta om.

Den här publiceringen på GitHub kan ses ett komplement till andra öppna data-resurser likt Europeana där LSH:s samlingar kan nås via flera olika API-lösningar, och där informationen kan kombineras och sökas i relation till andra samlingar. Rådataexporter av det här slaget syftar till att tillhandahålla all data från en datakälla i ett enkelt och öppet format.

På GitHub kan du läsa mer om vad vår publicering innehåller, och det finns där en mer utförlig beskrivning kring varje tabell och vad varje kolumn i respektive fil innehåller för typ av information.

// Fredrik

Skrivstugan Art+Feminism 8 mars

Wow, var det redan över en månad sedan skrivstugan gick av stapeln? Tiden springer iväg. Hur som helst så vill vi tacka alla ca 50 personer som besökte skrivstugan och hjälpte oss att försöka råda bot på snedfördelningen av artiklar på Wikipedia. Hela 34 nya bilder lades till i artiklar på Wikipedia och 46 artiklar skrevs helt nya eller redigerades - bra jobbat!

Vår fotograf Jens Mohr fotograferade under dagen och alla bilder finns här.

// Linnéa

Erik XIV:s paradsköld i 3D - nu även på Sketchfab

    Shield of the King Erik XIV
    by livrustkammaren
    on Sketchfab

3D-skannade föremål är något vi jobbar på att erbjuda mer utav inom en inte allt för lång framtid. I väntan på fler 3D-objekt har vi nu publicerat Erik XIV:s paradsköld på Sketchfab. En intressant aspekt med denna plattform är att det finns möjligheter att ställa in parametrar för bl.a. ljussättning, texturer, perspektiv och animering.


// Fredrik

Wikipedia-skrivstugan Art+Feminism

Det börjar dra ihop sig för vår tredje Wikipediaskrivstuga. Ni med bra minne kanske minns den på Livrustkammaren 2012? Eller den senaste som vi ordnade tillsammans med Vasamuseet?

Den 8 mars är det dags för ännu en skrivstuga, denna gång på Hallwylska museet, och denna gång som en del av den världsomspännande skrivstugan Art+Feminism. Art+Feminism hålls för tredje året i rad med önskan om att förändra det faktum att det på Wikipedia i dagsläget finns omkring fyra gånger så många artiklar om män som om kvinnor och runt 90% av alla som skriver på Wikipedia är män.

Överrepresentationen av män som skriver artiklar gör att täckningen blir bättre inom ämnen som intresserar män och detta kan även styra ordval, tolkningar och vad som behandlas i ämnet. Det saknas artiklar om många anmärkningsvärda och kända kvinnor i historien och konsten.

Huvudskrivstugan hålls på Museum of Modern Art i New York och "systerskrivstugor" hålls på över hundra platser runt om i världen.

Eftersom vi ser det som vår uppgift att alltid sprida den kunskap vi besitter och producerar, bland annat på Wikipedia, och gärna vill inspirera och uppmana andra att göra det samma, var vi inte sena med att kontakta Art+Feminism och anmäla vårt intresse som organisatörer för en systersskrivstuga i Sverige.




Så den 8 mars är det dags igen, läs mer detaljer på Wikisidan för evenemanget. Vill du delta går det bra att anmäla att du kommer på Facebooksidan. Alla är välkomna!

Är du också sugen på att anordna en skrivstuga? Läs mer här: Wikipedia:Skrivstuga.


// Linnéa

Digitalisera Hallwylska museets katalogverk

Örhänge med briljanter, 1700-tal,
och brickan med inventarienummer.

Det ursprungliga katalogverket som beskriver Hallwylska museets samlingar var en del av Wilhelmina von Hallwyls projekt att skapa ett museum i det Hallwylska huset. Wilhelmina anställde en stab av kunniga personer som hjälpte henne att katalogisera såväl sina samlingar som bruksföremål i huset. Föremålen i samlingarna bär fortfarande idag de inventarienummerbrickor som sattes på föremålen i detta arbete.

Katalogverket, som blev klart 1955, 25 år efter Wilhelmina von Hallwyls död, är idag ett fantastiskt tidsdokument över ett museiskapande vid förra sekelskiftet. Kunskapen om föremålen ser idag i många fall helt annorlunda ut än den information som dokumenterades i katalogverket, men samtidigt är katalogverket fortfarande en grund i mycket av det arbete som pågår med att uppdatera och beforska samlingarna.

Wilhelmina von Hallwyl böjer sig fram och övervakar arbetet med att katalogisera samlingarna
 i ett av gästrummen i det Hallwylska huset.

Katalogverket består av 78 band. Varje samlingsgrupp har en bilddel och en textdel. Wilhelmina lät trycka katalogen i 110 exemplar och skickade ut dem till bibliotek runt om i världen, som ett sätt att garantera att informationen om samlingarna alltid skulle bevaras. Ett ex finns idag på Kungliga biblioteket och ett par ex finns förstås på Hallwylska museet.

Trots Wilhelminas ambition att sprida informationen om sin samling är de 110 exemplaren runt om i världen med dagens mått mätt ändå ganska svåråtkomliga för en intresserad allmänhet. Det krävs också att du känner till det komplexa inventarienummersystem Wilhelmina använde för att kunna hitta i katalogen. Det här är förstås inte tillgängligt nog! Vi tycker att katalogverket förtjänar att studeras mer och av fler.

Några delar av katalogverket.

Därför skickar vi i veckan iväg ett ex av katalogen för att skannas, OCR-läsas och segmenteras. Efter den här processen kommer katalogverket vara tillgängligt dels för att bläddra i som PDF:er på nätet (på vilka plattformar återstår att bestämma) och dels kommer ett fält i vår databas avsättas för denna äldre katalogbeskrivning, dit vi importerar beskrivningen för varje föremålspost. På så sätt blir katalogen tillgänglig för alla, överallt. Och du behöver inte känna till inventarienummersystemet utan kan söka i texten på valfritt ord.

En bit av förordet till Hallwylska museets katalogverk.

// Linnéa

Våra samlingar i Europeana Challenge 2016

Som trogna bloggläsare redan vet vid det här laget så ligger våra samlingar på Europeana sedan ett tag tillbaka. Kanske har ni också sett att Europeana gått ut med årets första Europeana Challenge? Tävlingen pågår till 29 februari och har följande kriterier:

We are looking for products, services and projects which:

1. Re-use Europeana openly licensed content

1. Are dedicated to the competition themes of First World War, Art & Design and Europe’s music heritage.

1. Demonstrate clear social and/or economic impact. Successful entries will meet at least one of these criteria:

• Offer novel and engaging ways of experiencing and/or interacting with digital cultural content

• Support lifelong learning e.g. have a strong educational element

• Enable commercial re-use of cultural data

• Have a clear business model (address key elements, such as target group, value proposition, technical feasibility, sustainability)

We are open to entries at various stages of maturity (concept, prototype, early stage product). Suitable entries include apps, online services, games, e-books, or artistic and product designs.

Detta betyder att mycket material från våra samlingar skulle kunna användas för att delta i tävlingen!

Här hittar ni lite av vårt måleri, eller varför inte lite porslin från Hallwylska samlingen? Faktum är att vi till och med har en del saker som berör vårt musikarv.

Hoppas det finns massa duktiga och innovativa människor där ute som har lust att delta - lycka till önskar vi!

En gigantisk tavla gjord helt av äpplen passar kanske inte just den här tävlingen,
men häftig är den i alla fall.
Bild av Hallwylska museets gård, 2008. CC BY-SA Jens Mohr.

// Linnéa

Ännu fler bilder på Wikimedia Commons – men hur hamnar bilderna på Wikimedia?

Nyligen har vi laddat upp 6416 nya bilder på Wikimedia Commons! Totalt finns nu ca 36 000 högupplösta bilder från Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet på Wikimedia Commons. 

Detta är tredje gången vi levererar en större mängd bilder till Wikimedia och vår avsikt är att fortsätta med detta kontinuerligt – någon/några gånger per år. Varje år producerar våra fotografer ett antal tusen bilder, och av dessa är merparten bilder på föremål ur museisamlingarna – bilder som därmed kan laddas upp på Wikimedia.

Foto: Erik Lernestål, Skoklosters slott (CC BY-SA)

Det här inlägget är tänkt att i lite mer detalj beskriva hur detta uppladdningsarbete går till – dels som en möjlighet för den allmänintresserade att få lite inblick i bakomliggande arbete inom vår verksamhet, dels som tips och tricks till kollegor på andra museer och kulturarvsinstitutioner som kanske är på gång att ladda upp bilder, och som vill få lite konkreta exempel på de steg som kan ingå i arbetsprocessen.

Observera dock att detta inte är en strikt beskrivning för hur man ska gå tillväga, utan detta är en av flera möjliga vägar för att ladda upp större mängder bilder till Wikimedia Commons. Vidare är inte alla steg beskrivna i detalj (det skulle nog bli lite väl tråkig läsning...). Detta är helt enkelt en skildring av den metod vi tillämpat - en metod som fungerar väl för oss sett till den IT-struktur och de bilder vi har. Notera också att beskrivningen här fokuserar främst på de förberedande steg som vi gör innan bilderna kan laddas upp.

Vilken metod man väljer för att ladda upp på Wikimedia Commons styrs av flera faktorer, t ex:

• Antalet bilder som ska laddas upp på en gång (rör det sig om ett mindre antal är det troligen enklare att använda de smidiga uppladdningsfunktionerna som finns färdiga på Wikimedia) 
• Informationsmängden runt varje bild – i vårt fall skickar vi med en ganska omfattande mängd metadata kring de avbildade föremålen
• Teknisk kompetens och ekonomiska resurser 

 Bakgrund – vår första uppladdning 

I samband med vår första uppladdning till Wikimedia Commons anlitade vi en utvecklare från Wikimedia Sverige för att hjälpa oss med att framställa en Wikimedia-mall för våra bilder – mallen används konsekvent för alla våra bilder så att de alla presenteras på ett likartat sätt. Utöver mallen behövde vi även hjälp med vissa tekniska steg för uppladdningen på Wikimedia (efter att vi själva hade förberett bilder och metadata).

Tillsammans med utvecklaren från Wikimedia Sverige diskuterade vi fram vad mallen borde innehålla, där besluten rörde vilken information vi ville få med från vår egen databas kring varje avbildat föremål samt bildspecifik metadata kring varje bild.

Utöver mallen skapade utvecklaren även ett antal script som användes dels för att rent tekniskt ladda upp bilderna på Wikimedia, dels skapa redskap för efterbearbetning av informationen kring bilderna.

Som ett led i uppladdningen behövde en stor mängd information om bilderna och de avbildade föremålen bearbetas för att passa in i Wikimedias informationsstruktur. 

Innan bilderna kunde laddas upp slutgiltigt så ägnade vi ägnade en hel del tid åt att matcha nyckelord/sakord som bifogats bilderna med kategorier i Wikimedias kategoriträd. Vidare fick vi modifiera och korrigera filnamn på bilderna (de filnamn som bilderna tilldelas på Wikimedia Commons). Filnamnen genererades utifrån ett antal fält som vi exporterade ur databasen, men i många fall krävde filnamnen manuell justering för att få en konsekvent och fungerande struktur. Därutöver fick vi med scriptens hjälp matcha namn, historiska händelser, geografiska platser etc. mot Wikipedia-artiklar och kategorier på Wikimedia. Allt förberedelsearbete av det här slaget har vi gjort för att bilderna ska presenteras med så utförlig metadata som möjligt.

När arbetet med informationsbearbetningen var färdig så skedde den faktiska uppladdningen/publiceringen. I och med att vi laddade upp ca 20 000 högupplösta bilder – där vissa bilders filstorlek överstiger ett par hundra mb – valde vi att leverera allt material på en extern hårddisk till Wikimedias utvecklare, som i sin tur ordnade med den konkreta uppladdningen – en process som sedan tog ett antal dagar där dator och hårddisk stod på dygnet runt och laddade…

Efter den första uppladdningen till Wikimedia har vi använt samma metod två gånger, där script och förberedande steg har förfinats och justerats utifrån upptäckta brister och fel. Nu vid den aktuella uppladdningen har arbetet gått riktigt smidigt, och möjligheten att kunna återanvända tidigare matchningar av namn, nyckelord, platser etc. gör att efterbearbetningen på Wikimedia blir betydligt mindre omfattande än vid den första uppladdningen. 

Att dela museernas bilder till hela världen via Wikimedia Commons är fantastiskt ur många avseenden. Man når ut till användare man troligtvis aldrig skulle ha kommit i kontakt med på annat sätt och man ökar räckvidden något enormt för att sprida kunskap om museisamlingarna. Ur ett internt perspektiv är det också väldigt givande att arbeta med Wikimedia-uppladdningar. Att exportera ut stora mängder data ur sina egna databaser för den här typen av ändamål gör att man plötsligt ser inkonsekvenser och små felaktigheter i informationen – felaktigheter som därmed kan förbättras. Informationsstrukturella brister kan annars i vissa fall vara svåra att upptäcka när man betraktar enskilda eller ett mindre antal objekt i sin databas.

Men för att återkomma till det detaljerade och rent konkreta – vad krävs av museet?  Var ska man börja?  

Det första steget handlar om att välja ut de bilder som ska laddas upp. I vårt fall handlar det om att välja ut bilder både bland äldre digitaliserat bildmaterial och bland nyproducerade bilder. Grundkriteriet för oss har då varit att det är bilder som visar våra museers samlingar, och att det är bilder som kan licensieras med Creative Commons-licenser, dvs. att det är bilder som vi har upphovsrätt till (eller där upphovsrätten slocknat) och som vi har rätt att lägga ut.

Tillvägagångssättet som här beskrivs bygger av förklarliga skäl på den befintliga IT-miljöstruktur som vi har i dagsläget, vissa av de detaljerade stegen kan således se helt olika ut för andra, men de beskrivna stegen nedan kan förhoppningsvis ändå vara intressanta och i någon mån hjälpa den som vill använda en liknande metod. Observera dock att nämna programvaror enbart är exempel på program vi använder, och nämns inte i syfte att göra reklam, utan för vår del – om man bortser från vår egen samlingsdatabas – hade vi lika gärna kunnat använda andra programvaror för samma resultat.

All hantering av data och bildfiler sker med kopior i lokal miljö, detta av två anledningar. För det första är det datamängden – att jobba med tusentals högupplösta .tif-bilder kräver mycket lagringsyta, och i dagsläget går det betydligt fortare (i vår IT-miljö) att hantera detta lokalt än i servermiljö. För det andra finns det även en säkerhetsaspekt kring detta – skulle det uppstå något stort misstag i de manuella förberedelsestegen riskerar man i alla fall inte databas eller bildfiler sin servermiljö.

Det museidatabassystem som vi använder heter MuseumPlus. Systemet baseras på en MS SQL-databas, och nästintill all hantering av databasen inom Wikimedia-arbetet sker direkt mot en lokal kopia utav SQL-databasen via Microsoft SQL Server Management Studio och HeidiSQL. MuseumPlus har i sitt gränssnitt vissa – dock begränsade – exportmöjligheter, men i det här arbetet har det varit betydligt effektivare att arbeta direkt mot SQL-databasen med egenhändigt konstruerade SQL-frågor. 

Initiala steg i databasen: 

 

Urval av bilder

 

(Urvalet av bilder som ska laddas upp görs med den här SQL-frågan)

 

Vilka bilder som ska väljas ut görs med en SQL-fråga som filtrerar databasens bildarkivtabell(er) med följande kriterier:

• Bilden ska vara godkänd för publicering på internet – (ett manuellt val som görs i gränssnittet för databasen av de personer som registrerar och katalogiserar bilder)
• Bilden ska vara licensierad i databasen
• En korrekt högupplöst bildfil ska vara länkad till bildposten i databasen
• Bilden ska vara kopplad till ett föremål i samlingarna
• Bilden ska ingå i en av flera utvalda serier för Wikimedia-publicering – (vi laddar enbart upp högupplösta bilder av bättre kvalitet – vi har t.ex. en stor mängd identifikationsbilder i vår databas, men bilderna är av enkelt slag och håller ofta en väldigt låg upplösning.)

Det är i SQL Management Studio som sökningen efter bildfiler görs utifrån ovanstående kriterier och de utvalda bildernas filnamn kopieras till en .txt-fil. Textfilen med filnamn blir en förutsättning för nästa halvautomatiserade steg.

I urvalsprocessen ovan väljs bilder ur en inte helt enkel och konsekvent ordning eftersom det rör sig om en blandning av bilder ur olika serier och från olika källor (digitaliserade och digitalt födda). Urvalet kan utgöra ett stort antal bilder ur många olika mappar och undermappar varifrån bildfilerna ska kopieras inför uppladdning. 

Kopiera bildfiler

För att slippa leta efter enskilda bildfiler bland tusentals filer och mappar, och därefter kopiera in i respektive fil/mapp används listan beskriven ovan till en mycket enkel – dock effektiv – filkopieringsmetod. 

Med den enkla dos-kommandoraden for /f %f in (list.txt) do robocopy /e c:\källa d:\mål %f kopieras alla utvalda filer enligt listan från en källmapp med ett stort antal undermappar till en destination – kopieringen sker automatiskt samtidigt som källans mappstruktur bevaras i destinationsmappen. (Robocopy är ett fiffigt litet program som är integrerat i Windows, och som man enkelt når via dosprompten eller Powershell). 

Poängen med att behålla mappstrukturerna är att uppladdningen – inom vår metod – baseras på de sökvägar som står angivna i databasen, d v s bilderna identifieras och laddas upp baserat på att de faktiska filerna finns att återfinna i en mappstruktur som motsvarar den som finns i databasen (detta är som sagt baserat på det uppladdningsscript som Wikimedias utvecklare byggt åt oss för vår IT-miljö). Att vidbehålla mappstrukturer och filnamn hänger också samman med länkar till de högupplösta bilder vi publicerar via eMuseumPlus samt K-Samsök.

Kontroll, kontroll, kontroll!

När de utvalda bilderna väl är överförda till en destinationsmapp påbörjas ett intensivt arbete med att kontrollera informationen i bildfilernas metadata samt informationen för de avbildade föremålen. Kontrollerna görs för att säkerställa – så gott det går – att rätt licens är angiven till bilden ifråga och att det verkligen är rätt föremålsbeskrivning som medföljer respektive bild, samt att all information är konsekvent strukturerad. 

Korrekta licenser

Det första kontrollsteget består av att kontrollera bildfilernas licenser. Alla bildfiler som produceras och arkiveras hos oss märks med en av fyra möjliga licensmallar. Licensmallarna är manuellt framställda XML-dokument i XMP-format vilka importeras in i bildfilerna antingen via fotografernas bildbehandlingsprogramvaror, eller via metadataverktyget ExifTool. Licenser är angivna i flera olika metadatastandarder för att säkerställa att bildens licens tydligt framgår inom så många användningsområden som möjligt (helt enkelt att licensen ska synas i så många olika programvaror som möjligt).

Kontroll av bildfilernas licenser görs på flera olika sätt. Det första steget utgörs av att kontrollera att det faktiskt är rätt licens angiven i bildfilens metadata. Detta innebär konkret att man helt enkelt tittar på bildmotivet och den angiven licensen och kontrollerar att rätt licens är vald (detta kräver så klart vissa förkunskaper om de egna bildsamlingarna). Detta steg gör vi med programvaran Total Commander med plug-in-programmet Jpg comment.

(Kontroll av licens och att rätt föremål är länkat till respektive bild i Total Commander)

Hur vi licensierar våra bilder har vi skrivit om i ett tidigare inlägg.

 Kontroll av länkat föremål 

Utöver att kontrollera att det verkligen är rätt licens angiven till en bild så kontrollerar vi även att rätt föremål är kopplat till bilden. Detta steg förutsätter kunskaper om museisamlingarna, och det går inte alltid att identifiera exakta föremål med följande manuella metoder, men det går att identifiera uppenbara felaktigheter (t.ex. att bilden man ser visar en stol, medan föremålsbeskrivningen som bilden är kopplad till beskriver en torkad fisk (jo, vi har faktiskt ett par torkade fiskar i samlingarna…).

Tillvägagångssättet här kan så klart göras på flera olika sätt, en variant vore att skriva ut en lista på papper med bildnummer och en kort beskrivning av det avbildade föremålet, och därefter sätta sig och jämföra bild för bild mot listan. Men att flytta blicken fram och tillbaka på det viset gör att man snabbt tappar bort sig och missar saker. Vi använder istället samma metod här som för att kontrollera licenser beskrivet ovan. Metoden, kort sammanfattat, består av dessa steg:

• Skapa små jpg-kopior av utvalda bildfiler med verktyget ImageMagick (att använda små kopior istället för .tif-filerna gör att all filhantering, metadatainläsning och bildvisning går avsevärt mycket fortare i hanteringen)
• Exportera ut en förteckning med sökväg/filnamn samt föremålsbeskrivning ur databasen (sparad som .csv-fil)
• Importera in beskrivning i bildfilerna utifrån csv-filen ovan med metadataverktyget ExifTool
• Slutligen visa alla små jpg-kopior i en tumnagelvy i verktyget Total Commander i kombination med plug-in-programmet jpg-comment så att motivet visas med tillhörande föremålsbeskrivning under varje bild.

Med de små tricksen ovan går det mycket snabbt att identifiera uppenbara fellänkningar där fel föremål kopplats till en bild. 

Utöver licens och länkade föremål kontrollerar vi även övrig metadata så att all information är strukturerad på ett konsekvent sätt. En enkel metod här är återigen att göra en export ur databasen för den tabell som innehåller uppgifterna ifråga, sedan importera in exporten i Excel och därefter göra sorteringar på respektive kolumn för att snabbt identifiera inkonsekventa inmatningar eller luckor. De värden som i det här steget kontrolleras är bl a datering för bilden, fotografens namnuppgifter, motivbeskrivning samt namn på museum varifrån bilden härstammar.

Licenser i bildfiler och i databasen – överensstämmer dessa värden?

Den version av MuseumPlus som vi använder har inte stöd för att importera metadata från bildfiler varpå vi registrerar licens för alla bilder både i bildfilernas metadata och i databasen. Därmed gör vi ännu en kontroll där vi ser till att licenserna överensstämmer mellan de två inmatningarna. Att licenserna matas in två gånger kan tyckas onödigt och skapa extra arbete, men de ”dubbla” inmatningarna blir i sig en sorts kontroll av att rätt licens redan från början matas in då licens i bildfil respektive i databasen matas in av två olika personer (fotograf respektive bildregistrator). 

Att kontrollera överensstämmelse mellan inmatad licens i bildfil och i databas görs genom att man exporterar ut licensinformationen ur bildfilernas metadata (återigen med ExifTool) och därefter importerar in sökväg/filnamn + licensvärde i en tabell i SQL-databasen. Sedan gör man en jämförelse med motsvarande fält i den tabell som innehåller uppgifter om sökväg/filnamn och licens.

En annan metod för att göra kontrollen är att använda Excel med en enkel funktion (t.ex. =EXAKT(A:A;B:B), där licensvärden i bildfilerna läggs i kolumn A, och licensvärden från databasen läggs i kolumn B. Excelfunktionen EXAKT visar då för varje rad om A och B överensstämmer, om inte så visas ”FALSKT” i kolumn C. Med Excels inbyggda filter-funktion går det mycket snabbt att visa enbart avvikelserna vilka i sin tur manuellt får kontrolleras och korrigeras – antingen i databasen eller i bildfilen beroende på var felaktigt värde är inmatat).

(Bilden visar kontroll av licenser där felaktiga licenser angivna i databasen korrigeras i databasprogrammet HeidiSQL)

  

Kontroll efter dubbletter och inkonsekventa inmatningar 

Ett sista kontrollsteg blir att söka efter dubbletter och inkonsekventa länkar i databasen. Dubbletter kan i vår databas uppstå om man lyckas skapa två bildposter som man sedan lyckas länka in samma bildfil till. Det kan också röra sig om att samma bildfil har importeras till en bildpost två gånger (här återigen en brist i själva databassystemet där det idag saknas en inbyggd kontrollfunktion som varnar ifall en fil redan är importerad/länkad till en bildpost). 

 

Export av metadata 

När då all metadata och alla bildfiler är kontrollerade och korrigerade är det dags för själva exporten.  Här använder vi återigen Microsofts SQL Server Management Studio där en rad olika sql-frågor exporterar ut all aktuell data ur databasen. Data hämtas ur flera olika tabeller som rör de avbildade föremålen (beskrivning av föremålet, datering, geografiska angivelser, namn, nyckelord, klassificering, historiska händelser, utställningar som föremålet visats i, etc etc). Bildfilerna samt de olika .csv-exportfilerna ur databasen har därefter överlämnas till Wikimedias utvecklare som i sin tur har bearbetat all data och skapat en informationsstruktur som passar för själva uppladdningen till Wikimedia. 

Som jag nämnde inledningsvis så innefattar arbetsstegen efter den egna exporten en del efterarbete på Wikimedia med att matcha kategorier, namn, platser etc. mot Wikimedias kategorier samt artiklar på Wikipedia. När efterarbetet på Wikimedia nått en acceptabel nivå (där t ex ofta förekommande namn i bildernas metadata har matchats mot Wikipedia-artiklar om personerna ifråga, och där bildernas filnamn har anpassats och korrigerats till Wikimedias struktur) så sker själva uppladdningen.

Avslutningsvis

 

Som jag inledde med så har vi använt den beskrivna exportmetoden vid tre olika tillfällen, där våra egna rutiner för de olika arbetsstegen har förfinats vid varje uppladdningstillfälle. Arbetet med att ladda upp bilder till Wikimedia har varit mycket givande för oss på många olika plan, och det är oerhört glädjande att våra bildsamlingar nu kan nå ut till så många fler användare än vad som varit möjligt tidigare.

All källkod (script och SQL-frågor) för hela Wikimedia-uppladdningsmetoden som vi använder finns att ladda ned från GitHub för vidareanvändning och vi svarar gärna på frågor kring det här roliga arbetet!


// Fredrik - Digital samordnare