Kulturarvets texter och språkteknologi

Igår tillbringade jag en heldag på Riksarkivet där Digisam anordnade ett seminarium om kulturarvets texter. Digitalisering, licensiering och användning av dessa texter togs upp för diskussion.

Vi tillhör en av de institutioner som har samlingarna på vår sida när det kommer till digitalisering och spridning av textmaterial. Våra boksamlingar, och också en stor del av till exempel arkivet på Hallwylska museet, är inte längre skyddade av upphovsrättslagen tack vare texternas ålder. På seminariet diskuterades annars hur institutionerna kan förhålla sig till eventuellt upphovsrättsligt skyddat material, vad man kan och vad man inte kan sprida, skillnaden på skönlitterär text och text utan verkshöjd - till exempel rena uppradade faktauppgifter - som aldrig kan vara upphovsrättsskyddad.

Det allra mest intressanta, som också är helt ny kunskap för mig, är den faktiska innebörden av språkteknologi och hur man rent praktiskt kan använda det. Visst har jag i lite olika sammanhang stött på begrepp som språkteknologi och datalingvistik, men jag har aldrig satt mig in i hur framstegen på de områdena skulle kunna appliceras på våra och andra institutioners samlingar. Men om man väl börjar tänka i de banorna så blir det svårt att släppa tanken!

Tänk dig att du ska skriva en uppsats om kvinnor och deras yrken i 1800-talets skönlitteratur. Ja, då gör du kanske ett urval på ett antal böcker från 1800-talet som kan tänkas vara lämpliga och där yrkesarbetande kvinnor omnämns, och så läser du böckerna, jämför dem och drar dina slutsatser.
Tänk dig att du istället har ett datorprogram som lärt sig alla personnamn av kvinnotyp, samt alla yrken, och att du har tillgång till enorma mängder digitaliserad text från 1800-talet i vilken du kan göra en kombinerad sökning på alla kvinnonamn och alla yrken. Tanken svindlar på vad för resultat och nya ingångar du skulle kunna få!

Så låt oss nu bara digitalisera alla textresurser vi har i våra samlingar till maskinläsbart format och lägga ut filerna för nedladdning, så är famtidens humanioraforskning snart här.

I Skoklosters slotts boksamling finns 19 000 volymer som väntar och längtar efter att bli digitaliserade

Läs mer om SWE-CLARIN, ett projekt som siktar mot att skapa en infrastrukur på nätet för att tillgängliggöra digitaliserade textresurser och verktyg för att språkteknologiskt undersöka dessa resurser.

Observera att jag inte är tillräckligt insatt i området språkteknologi för att uttala mig annat än som intresserad amatör. Har du fler ingångar till ämnet eller en annan syn på användningen av språkteknologi - diskutera i kommentarsfältet!

// Linnéa

Snabba fördjupningar

Magnus Brahe 1844, bara månader före hans död.

 I vår nyligen påbörjade serie av digitala fördjupningar har turen kommit till den daguerreotyp som finns i Skoklosters slotts samlingar. Daguerreotypen, en tidig sorts fotografi, är tagen 1844 och föreställer slottsherren på Skokloster, greve Magnus Brahe. I fördjupningen berättar vi både om just det här exemplaret och lite om daguerreotypins historia i allmänhet. Dessutom är fotografiet högupplöst och det går att zooma in på detaljerna, så att man ser varje repa i den försilvrade kopparplåten.

Den här typen av enkla, fördjupande texter går relativt snabbt att ta fram, eftersom våra museer kryllar av lärda människor som kan producera faktatexter utan särskilt mycket inläsningstid. Vi redigerar sedan texterna till webbvänligt format och förser dem med intressant bildmaterial och länkar till relevanta Wikipediaartiklar. Svårare än så behöver det inte vara.

En yngre och piggare Magnus Brahe.

Vad är det då som är specifikt för en "fördjupning" och som skiljer den från en vanlig informationssida på webbplatsen eller en digital utställning? Min definition av en fördjupning får bli att det är en utökad berättelse om ett begränsat ämne. När en utställning kan behandla flera ämnesområden som tillsammans målar bilden av det som ska berättas, så håller sig fördjupningen till bara ett område. Skillnaden mot en vanlig informationssida ligger främst i att en fördjupning, i teorin, kan lyftas ur sitt sammanhang och presenteras fristående, medan andra sidor på en museiwebbplats är tätt knutna till just det museet och den webbplatsen. 

Det går förstås att ifrågasätta hela den här definitionsivern. Vad spelar det egentligen för roll vad vi kallar ansamlingar av kunskap på webben? För den vanliga besökaren är svaret "ingen alls". Däremot är det viktigt för producenten av digitalt material att hålla reda på begreppen för att få rätt tilltal, ton och textmängd. Det handlar inte bara om vem mottagaren är utan också om vad den är ute efter. 

I förlängningen hoppas och tror jag ändå att de digitala formerna bara ska bli medier bland andra och inte, som nu, ibland existera helt i egen rätt. Kvaliteten måste hållas lika hög på webben som i det fysiska museet. Avsändaren är samma och grundmaterialet likaså. Publiken är inte nödvändigtvis samma, men kan vara det. 

//Sara Dixon

Skriv ut en sköld!

För en tid sedan uppdaterade vi webbfördjupningen om Erik XIV:s rustning med en 3D-bild av kungens rikt dekorerade sköld. Nu kan den som är intresserad vrida och vända på skölden och även skriva ut den på en 3D-skrivare, eftersom filen är tillgänglig för nedladdning.

Erik XIV:s sköld i 2D

Skölden 3D-skannades redan i våras, men det har inte varit helt lätt att få den tredimensionella visningen att fungera i vårt webbverktyg. Buggar, kommunikationsmissar gentemot webbyrån och annat har satt käppar i hjulet, men nu ligger den alltså äntligen ute. Det är bara en bild, vi får se den som en pilot, men vi hoppas förstås att så småningom kunna skanna alla möjliga museiföremål. Hur kul skulle det inte vara att skriva ut sin egen version av den här snygga hjälmen, till exempel? 

Den här mustaschprydde herren har tillhört Gustav Vasa. 

Tekniken är som bekant inte helt tillgänglig än. Vi kan inte skanna själva i myndigheten och bra 3D-skrivare finns inte på var mans skrivbord. Men någonstans måste vi börja.

Erik XIV:s sköld är det första föremål som vi har skannat på det här viset. Skillnaden mot att fotografera föremålet från alla vinklar och därmed få en snurrbar bild, är framför allt att 3D-skanningen kan skrivas ut.

Så här ser skölden ut på 3D-sidan.

Den bild vi ser på webbplatsen är en bearbetad version, där 3D-skaparna har lagt på textur, så att betraktaren ska få en känsla för materialet. Den egentliga modellen visar bara en topografisk avbildning och det är denna basversion som når skrivaren.

Den skannade skölden är inte upphovsrättsskyddad, utan licensierad med CC0. Vem som helst, som har tillgång till en 3D-skrivare, kan göra sin egen. 

//Sara Dixon

Workshop om MOVIO

Förra veckan var det äntligen dags för workshop om MOVIO - utställningsverktyget som jag skrivit om tidigare, som vi har testat i AthenaPlus-projektet. Det kom runt 20 nyfikna deltagare från olika museer i Sverige. De fick en genomgång av vad MOVIO är och vad verktyget kan möjliggöra och fick också chans att testa verktyget på plats. Vi kunde samla in flera genomtänkta synpunkter att föra fram till utvecklarna och flera av workshopens deltagare var intresserade av att genast bygga en egen virtuell utställning med hjälp av MOVIO.

Utöver MOVIO berättade vi om CityQuest - en app som möjliggör en typ av "guidade" promenader där man med hjälp av ledtrådar på sin smartphone tar sig fram genom en stad eller en byggnad.

Vi lär få anledning att återkomma om CityQuest här på bloggen - det är en riktigt kul app!

/Linnéa

Hårddisken har puttrat klart!

Under några veckor har hårddisken stått och puttrat. Det tar lite tid att ladda upp drygt 6000 högupplösta bilder till Wikimedia Commons, men nu är de uppe! Resultatet, sammanlagt över 27 000 bilder.

De nya bilderna är, precis som tidigare, högupplösta tif-filer med en stor mängd information kopplat till sig. En av de nya bilderna är en av mina favoritbilder. Den föreställer Hedvig Elisabeth Charlottas brudklänning från hennes bröllop med Karl XIII. Bilden är tagen i omgången på Skoklosters slott och det finns en längtan i den bilden som gör den så ovanligt vacker.

Foto: Erik Lernestål (CC BY-SA) Se bilden på Wikimedia Commons

Personerna, som till exempel har burit dräkterna, är kopplade till Wikipediaartiklar och den som vill veta mer om deras bröllop kan fördjupa sig och läsa mer. Bilderna är också kopplade till andra föremål, som andra delar av klänningen som har andra nummer. Anledningen till att vi kan delge så mycket information om föremålen är att den är hämtad direkt från vår samlingsdatabas.

2,7 miljoner sidvisningar har bilderna från Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet genererat sedan förra gången. Det är ju en ofattbar stor mängd och vi är glada över att kunna sprida våra bilder så långt och brett. Nu har vi arbetat mer med att länka in bilder från Wikimedia Commons till artiklar på Wikipedia och vi byter ut sämre bilder på måleri mot nya, bra bilder. Hjälp oss gärna med att använda bilderna precis så som du tycker är bäst!

/Karin

Skrivstugan

Igår hölls skrivstugan som vi planerat tillsammans med Vasamuseet och Wikimedia Sverige. Uppslutningen var stor och flera artiklar rörande stormaktstid på Wikipedia redigerades. Föredragen lockade till diskussion och inspirerade till fortsatt artikelskrivande. Visningar av utställningen Samtidigt/Meanwhile och det Wikipediabaserade touchbordet där visade ett nytänkande användningsområde för Wikipediainformation.

Foto: Miguel Herranz

Nästa skrivstuga ordnas under våren av Historiska museet, Nordiska museet och Livrustkammaren på temat döden. Mer information kommer, varmt välkomna då!

/Linnéa

MOVIO

Är du intresserad av ett verktyg för att bygga digitala utställningar? I så fall har du chansen att under en halvdags workshop den 18 november få stifta närmare bekantskap med Movio, ett verktyg som utvecklas inom ramen för EU-projektet AthenaPlus.

Movio är ett verktyg specialanpassat för kulturarvsinstitutioner, som innehåller roliga specialfunktioner såsom tidslinjer, kartor och kan hämta information från samlingsdatabaser och Europeana. Movio, som är byggt på öppen källkod, är lätt att lära sig och har verktyg för att bygga snygga digitala utställningar och appar som man inte behöver vara programmerare, eller anlita externt it-stöd, för att hantera. Movio passar utmärkt för att presentera ett forskningsprojekt, en del av samlingarna eller som komplement till en pågående utställning.

Inom AthenaPlus projektet har Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet tillsammans med Nationalmuseum utvärderat Movio och tagit fram en pilotutställning. Den här utställningen kommer att presenteras under dagen. Vi vill gärna höra vad du tycker att ett verktyg för digitala utställningar borde innehålla. Därför kommer vi under workshoppen att be dig om hjälp med utvärdering av både pilotutställningen och verktyget. Movio är under löpande utveckling, så här finns det chansen att påverka ett lovande verktyg! Det finns även en nyproducerad tilläggsmodul, CityQuest, med vilken man kan skapa guidade stads- och/eller museiturer bl.a. med hjälp av QR koder. Vi kommer också att visa den här modulen under dagen.

  

Workshopen vänder sig till alla som är intresserade av att använda verktyget, både som ett stöd i arbete med att skapa digitala utställningar och för att dela med dig av vad du som användare vill se och göra i en digital utställning. Det är begränsat antal platser så det är först till kvarn som gäller. 

Anmälan görs till moa.ranung@riksarkivet.se senast den 8 november.